Project Hail Mary (2026)

 

Läste och älskade boken, och tyvärr - boken slår filmen på fingrarna alla dagar i veckan. Jag var djupt skeptisk när jag hörde att Ryan Gosling skulle spela huvudrollen, men han gör det bra, även om Sandra Hüller är den som skiner starkast. I en biroll ser vi Lionel Boyce, mest känd från The Bear i rollen som Marcus. För regi står duon Phil Lord och Christoper Miller, med erfarenheter från Molnigt med risk för Köttbullar, The Lego Movie och de två nyare animerade Spiderman-filmerna som blivit tokhyllade. Tydligen producenter på mediokra Cocain Bear och executiva producenter för annorlunda Spider-Noir.

Det största felet med filmen är att man stoppat i för mycket humor och tagit bort vetenskap. Just vetenskapen är det som gör boken så enormt bra.

Trots det jag tycker är brister får den

4/5

Den enfaldige mördaren (1982)

 

Så var det då dags för en klassiker signerad Hans Alfredsson, med både regi och manus. Man kanske tänker att detta skulle vara Stellan Skarsgårds genombrott, men som 29-åring hade han redan 10 filmer under bältet och hans debut var i Bombi Bitt och jag 1968, när han var 15. Både Skarsgård och Alfredson är toppen, medans Maria Johansson känns lite för mycket Saltkråka.

"Skåne, 1930-talet. Sven är harmynt och kallas "idioten"..."

4/5

Paris, Texas (1984)

 

Hur bra är en 40+ år gammal film idag? Filmen kammade hem Palme d'Or i Canne och andra fina filmpriser. Den blev däremot inte Oscarsnominerad, vilket känns lite udda när man tittar tillbaka idag. Kan tänka mig att den sågs som lite för indie. Amadeus sopade banan med alla på Oscarsgalan, men ett par goa nomineringar hade den gott förtjänat, blir min slutsats.

Den tyske regissören Wim Wenders har skördat framgångar med dokumentärfilmer på 2000-talet och huvudrollsinnehavarna Hary Dean Stanton och Nastassja Kinski har varit aktiva sedan dess. Både Wenders och Kinski har varit aktuella i media då Wnders 2026 beslutade sig för att dra tillbaka filmen Wrong Move(1975) då där är en toppless scene med en 13-årig Kinski.

Tempot är långsammare, och jag tvekar på att tik-tokare hade orkat, men för er som är sugen på att se en bit filmhistoria och något annorlunda så kan jag rekommendera Paris, Texas.

4/5

Sound of Metal (2020)

 

Detta är Riz Ahmeds och Darius Marders indie-film. Ahmed spelar huvudrollen och Marder står för regi och är har skrivit manus. Filmen fick en Oscarsnominering för bästa film 2021. IMDB listar filmen som en 2019 - math dont math. Marder står för manus för fyra av fem-filmen The Place Beoyond the Pines(2012) annars har han inte gjort så mycket. 

4/5

Miss Sloane (2016)

 

Det har blivit en hel del Jessica Chestain på sistone, och jag måste säga att hon växer. Manus är skrivit av Jonathan Perera, och detta var hans första försök. Vi får väl se om där kommer mer. För regi står hyfsat rutinerade John Madden, vars främsta film är Shakespeare in Love (1998) och senare seniorkomedin Hotell Marigold (2011). Denna filmen var helt utanför min radar när jag spottade den på Prime och ångrar verkligen inte att jag såg den. Bra cast, snygg dialog och inte utan överraskningar - precis som det ska vara.

4/5

Licorice Pizza (2021)

 

Bra film - men historien bakom castingen är nästan ännu bättre. Alana Haim spelar huvudrollen, en av tre systrar i det Grammy-nominerade bandet HAIM där hon lirar med sina två systrar. Såväl hennes systrar som mamma är förresten med i familjen och spelar hennes riktiga familj. Till på köpet så var Alanas mamma, Donna, bildlärare till PTA när han var barn. PTA lärde känna Alana genom att regissera deras musikvideos. Alana (och hennes systrar) satt dessutom barnvakt till Cooper Hoffman.

Cooper Hoffman, son till den legendariske Philip Seymour Hoffman. Den enda kändisen där jag blivit ledsen över att ha tagit emot dödsbeskedet. PTA hade jobbat med PSH och bad Cooper att provfilma - och jäklar vilket lyckokast.

I andra roller ser vi Sean Penn, Tom Waits, Bradley Cooper och Benny Safdie - en fantastisk röra av karaktärer. Som en bonus är också Sasha Spielberg, Stevens dotter, med i en liten roll.

Detta var en mysig, annorlunda och uppfriskande film.

Nu är det så bara debuten, Hard Eight (1996), kvar innan jag sett Paul Thomas Anderssons samtliga alster. Hittills tycker jag bäst om Magnolia och sämst om Punch-Drunk Love. Den landade inte riktigt för mig.

4/5

Train Dreams (2025)

 

Kärnan i filmen utspelas i början på 1900-talet. Vi följer Robert, spelad av Joel Edgerton. Filmen gränsar till feelbad-filmerna jag normalt gillar, men här är det mer konstant hopplöshet och strävan som står för tyngden. Clint Bentley står för regi och har också varit med att skriva manuset. Detta är hans andra film, hans första är Jockey (2021), som jag hört talas om, men inte sett. Vi lär få se mycket mer av Bentley framgent. Han har också producerat (och skrivit manus för) en film som heter Sing Sing(2023) - där krokar han arm med A24 (igen detta produktionsbolag). Den filmen blev den nominerad för tre Oscars - bästa Musik, bästa manliga huvudroll och bästa manus efter förlaga (där Bentley alltså också var med).

Train Dreams är nominerad för hela fyra Oscars. Bästa foto, musik (av Nick Cave), Bästa film(!) och bästa manus. Två riktigt tunga kategorier med andra ord.

Edgerton är bra, fotot är bra men det som höjer filmen ett snäpp extra är William H. Macy och inte minst berättarrösten. Älskar en bra berättarröst.

4-/5

En dag (2011)

 

Anne Hathaway och Dexter Mayhew spelar huvudrollerna när vi får följa deras karaktärer över tjugo år, alltid den 15 juli. Det tar sin start 1988 på examensdagen.

Vacker, intressant och att inget varar för evigt.

4/5

We Live in Time (2024)

 

John Crowley har regisserat We Live in Time (2024) med Andrew Garfield och Florence Pugh i huvudrollerna. Medans Pugh är super så är Garfield lite mer åt Hugh Grant hållet, fast han kanske hellre siktar på att vajba lite mer som Colin Firth. Om man nu kan vajba som stela engelska snubbar.

VARNING: Detta är en romantisk film som kanske inte passar alla. Jag trillar dock dit direkt.

4/5

Limitless (2011)

 

Det är inte ofta jag ser om filmer, men nu fick jag ett sug. Filmen kom precis innan bloggen drog igång. I huvudrollen ser vi Bradley Cooper och Neil Burger står för regi. Burger gick efter denna vidare till Divergent (som sög), Voyagers (som sög) och The Marsh King's Daughter (som var ok). Innan limitless gjorde han en ännu bättre film, nämligen The Illusionist, med Edward Norton och Paul Giamatti. Magisk!

Detta är en toppenfilm, även om jag tycker den har åldras pga lite specialeffekter.

Filmen fick en tv-serie spinoff, som gick i 22 avsnitt mellan 2015-16.

4/5

The Age of Adaline (2015)

 

Age of Adaline är en riktigt bra film. Den främsta orsaken är manuset, som är skivet av J. Mills Goodloe och Salvador Paskowitz. Ingenting de gjort tidigare kommer ens i närheten. Förutom att detta är en storslagen kärleksfilm så finns där något större, vars mysterium tar det till nästa nivå. För regi står Lee Toland Krieger, född 1982. Han var alltså 33 när han gjorde denna. Redan 2009 gjorde han en hyllad film med Adam Scott, Brittany Snow och inte minst J.K Simmons, The Vicious Kind (2009). Enormt imponerande - och vad det verkar self-made. Efter hyllade The Age of Adaline (2015) så har han inte gjort fler filmer, däremot har han gjort enstaka avsnitt i tio olika tv-serier. Han har dock en film i pre-production och om castingen stämmer får vi se både Millie Bobby Brown och Margo Martindale.

Jag har höga förväntningar.

4/5

Anaconda (2025)

 

Jag har absolut inget emot Jack Black, men ibland blir han lite mycket. Detta är jag nog knappast unik om att tycka, det är ju hans signum. Här tonar han dock ned sig. Allt är relativt. Vi ser också Paul Rudd, Steve Zahn och Thandiwe Newton. Zahn är nästan bäst. Newton känns underutnyttjad.

Vad som också är bra är hela filmen. Den är så jäkla meta. För regi står Tom Gormican, som skrivit manus tillsammans med Kevin Etten. Paret blev uppmärksammade för The Unbearable Weight of Massive Talent med Nicolas Cage. Jag är så sugen. De gjorde också en hyfsad leverans i form av manuset till den nya Axel F filmen från 2024.

Filmen bygger på Anaconda(1997) där John Voight, Jennifer Lopez, Eric Stoltz, Owen Wilson och Ice Cube befinner sig ute i jungeln i jakt på en episk gigantisk orm. Vilken jäkla cast. Den stoltserar med 4.9 på IMDB, ska nämnas. Att 2025 göra en film som handlar om ett gäng som skall göra en spirituell uppföljare av denna är modigt, och kul.

Denna filmen är inte lika uppskattad som Nicolas Cage-meta-filmen, men jisses vad jag skrattade. Där är några fantastiska scener och repliker som kommer värma mitt kalla hjärta en lång tid framöver. Det roliga är att sällskapet, i form av barn 9, 11 och 14 hade precis lika kul - även om vi inte skrattade åt samma saker.

Klart att den har brister - men det går inte att argumentera emot underhållningsvärdet. Jag kan också argumentera för det med en fotbollsmetafor. Messi kan få 10/10 i betyg i en match genom att avgöra den med ett mål efter att ha varit anonym i större delen av matchen. Detta är en 10/10 scen - annars ett hyggligt arbete med många fniss och skratt. Betyget blir...

4/5

The Substance (2024)

 

Man hade ju hört en del om denna rullen. Demi Moore hyllad. Margaret Qualley modig (läs: naken). I vilket fall så har Coralie Fargeat skapat något underhållande. Filmen är Oscars-nominerad för bästa film, bästa regi och bästa manus. Vilket genombrott för Fargeat, med sin andra film i karriären. Vilken återkomst för Moore, som är hyllad för att honom är modig (läs: naken och gammal...samtidigt).

Detta är såklart rakt in i vedboden för mig. Bra, kul och intressant.

4/5

Prey (2022)

 

I ett svagt ögonblick tänkte jag att jag skulle se massa Predator-filmer. Aliens har man ju sett, men dess kusin från landet har blivit lite bortglömd. Egentligen var jag sugen på den första filmen med Arnold, men med tanke på att Prey rankas som den näst bästa var det bara att bänka sig. Intresset synkar såklart också med Predator:Badlands (2025), som säkert snart hittas på en streamingplattform nära dig, såvida du har Disney då.

Dan Trachtenberg var en annan orsak, och då är det inte bara namnet som lockar. Hans första långfilm, med regi och manus var 10 Cloverfield Lane(2016), som jag belönade med en 4 när jag såg den. Detta är blott hans andra film. Blown away! Håll ögonen på Trachtenberg, där kommer att komma fin-fin underhållning.

4/5

The Covenant (2023)

 

Guy Ritchie måste tillhöra en av de mer produktiva och ojämna regissörerna som finns. Hans bästa verk ligger fortfarande 25 år bak i tiden. Normalt flexar han på sina Uk Gangsta-muskler, även om han ibland gör avsteg, som här i The Covenant.

Stabil, spännande och bra på många sätt - trots att jag egentligen är lite trött på temat amerikanska soldater i öknen.

4/5

Bone Tomahawk (2015)

 

Den låg där i veckor, kanske månader, och pockade på min uppmärksamhet. Till slut klickade jag "Spela upp" och ångrar mig inte. S. Craig Zahler står för regi och manus i hans första långfilm. Jag gillar miljön och det ganska långsamma tempot. Där är något med den som sticker ut, samtidigt som detta inte kommer att vara en film för alla. Där är kontraster som tilltalar och en mystik som omger den.

4/5

12 Angry Men (1957)

 

Jag har dykt ner i lite äldre filmer under året, något jag tidigare haft svårt för men som mina studier i Filmhistoria hjälpt mig att ta tag i. Hittade glädjande 12 Edsvurna Män, som den heter på svenska, på Prime. Regi av Sidney Lumet och ett riktigt kammardrama som heter duga.

Lumet, född 1924, gjorde sin sista film 2007, "Before the Devil Knows You´re Dead", med Philip Seymour Hoffman och Ethan Hawke i huvudrollerna och året innan dess Find Me Guilty, med en Vin Diesel med hår. Båda dessa filmerna blev väldigt väl mottagna av kritiker. Blir sugen på att se dem båda, och kanske hans 1973 års Serpico, med Al Pacino i huvudrollen.

Enligt IMDBs användare är det världens femte bästa film, men några Oscars lyckades man inte ta hem det året. Istället var det The Bridge on the River Kwai som sopade rent det året med 7 Oscars. 

Där finns brister i filmen, lite ojämnt skådespeleri och speciellt slutet tyckte jag blottade detta. Dock väldigt sevärd på alla sätt.

Som titeln indikerar är det 12 män som driver handlingen framåt. Det dröjde ända till 1973-75 innan alla 50 staterna i USA lät kvinnor sitta i juryn trots att man redan 1957 lagligen gav kvinnor rättigheten genom "The Civil Rights Act". Givetvis var där inga mörkhyade personer heller - där dröjde det rent praktiskt till att högsta domstolen fick steppa in i olika fall, ett så sent som 1986, för att förhindra diskriminering.

4/5

Barbarian (2022)

 

Det här gillades. Ingen CGI utan väldigt praktiska effekter. Många tvära kast. Georgina Campbell gör det bra, med Bill Skarsgård vid sin sida. Är dock inte så förtjust i Justin Long, det känns alltid som han livar skådespelare när han är med. För regi och story står Zach Cregger, vars Weapon sågs här också nyligen. Två framgångsrika filmer senare och han är nu affischnamnet för nästa Resident Evil film.

4/5

A House of Dynamite (2025)

 

Bra casting (Idris Elba, Rebecca Ferguson och Jared Harris), bra regissör (Kathryn Bigelow) som skapar en fantastisk puls men som ändå tyvärr får den att tappa tempo och fokus. Mycket jag gillar med den, mest Ferguson som gör en riktigt bra insats. Budskapet är att vi alla är människor och att det kommer ner till små, i många fall personliga, saker när det väl gäller.

4/5

One Battle After Another (2025)

 

PTA, Paul Thomas Andersson, leverar med ett manus bearbetat av PTA och baserat på källmaterialet från Thomas Pynchon, som är känd för Gravit´s Rainbow (1973) som jag av någon anledning tror jag har liggande i bokhyllan. Har PTAs förra film, Licorice Pizza, liggandes i att-se-listan, men det har inte blivit av...än. Gillar hans filmer starkt. Hantverksfilmer, och så redan i starten med Boogie Nights(1997) och fantastiska Magnolia (1999).

En bra cast - med Leonardo DiCaprio, Sean Penn och Benicio Del Toro i spetsen. Det osar oscarsnomineringar, samtidigt som jag inte kan låta bli att beklaga mig över filmer som är längre än 2½-timme (denna är 2h41m)

4/5