Den enfaldige mördaren (1982)

 

Så var det då dags för en klassiker signerad Hans Alfredsson, med både regi och manus. Man kanske tänker att detta skulle vara Stellan Skarsgårds genombrott, men som 29-åring hade han redan 10 filmer under bältet och hans debut var i Bombi Bitt och jag 1968, när han var 15. Både Skarsgård och Alfredson är toppen, medans Maria Johansson känns lite för mycket Saltkråka.

"Skåne, 1930-talet. Sven är harmynt och kallas "idioten"..."

4/5

Tulip Fever (2017)

 

En dramatisering av tulpanfebern i Amsterdam, vilket såklart kittlar lite. Filmen spelades in redan 2014, och på de åren gick Vikander till att bli en internationellt erkänd Oscarsvinnare. En bra uppsättning skådespelare, och ett par namnkunniga mindre roller i Judi Dench och Christoph Waltz. Filmen har floppat ordentligt och med en budget på $25M så spelade den in mindre än $10M.

Påkostad, lite lyxig - men ändå är det något som skaver. Köper inte den manliga huvudpersonen eller hans enormt korkade kompis. Det i kombination sänker filmen för mig.

2+/5

Corsage (2022)

 

Kostymdrama. Snyggt konvolut. Totalt en ok film, men tyskan gör det inte lätt för sig, även om den här rättare än annat. Jag var inte speciellt underhållen och även om betyget säkert kan tyckas orättvist så blev jag inte speciellt underhållen. Har jag nämnt att jag inte kände mig så underhållen?

2+/5

The Flying Deuces (1939)

 

Ibland vet man inte varför. Det bara händer. Nyfikenheten kanske tog överhanden. I vilket fall så vet ju "alla" i min generation vem Helan och Halvan är, eller Laurel and Hardy som de heter på orginalspråket, men samtidigt kommer jag inte ihåg att jag någonsin sett något med dem. Jag såg ju Steve Coogan och John C. Reillys film Stand & Ollie(2018) och tyckte om den. Det var något geniunt med den. I vilket fall så vill jag rikta ljuset på den svenska översättaren av filmen. "Vi Fara till Sahara" är brilliant. Det är precis det filmen handlar om. Nöjet att se filmen var närmare kopplat till filmhistoria än att jag blev underhållen. 

3/5

Why Didn't They Ask Evans? - Miniseries

 

En tredje miniserie på kort tid baserade på verk av Agatha Christie och den som levererar bäst. I huvudrollen ser vi Will Poulter med Lucy Boynton som sidekick. Hugh Laurie är även han med på ett hörn, och inte bara som skådespelare utan även som regissör och manusförfattare.

Ordeal by Innocence - Miniseries

 

I january sågs Seven Dials och här kommer en ny miniserie baserad på Agatha Christies verk. Stark cast i Bill Nighy, Matthew Goode, Ella Purnell och Luke Treadaway. Tydligen är denna från 2018, ibland går ju brittiska produktioner en lite förbi, speciellt när de inte är så starka, vilket jag tyvärr måste konstatera att denna miniserien inte är.

No Way Out (1987)

 

Vi ser en stilig Kevin Costner, från tiden innan han tog sig själv på för stort allvar. Vi ser en stabil Gene Hackman och en energisk Will Patton. En psykologisk thriller i 80-tals tappning, vilket för mig 2026 gör att jag inte riktigt köper allt - däremot blir det en halv poäng i bonus för slutet.

3+/5

The United States vs. Billie Holiday (2021)

 

Lee Daniels, regissör, är för mig känd för Preciouis(2009) och The Butler (2013). Båda bra filmer som skildrar amerikansk svart historia. Av någon anledning dröjde det hela vägen till 2021 innan hans nästa projekt. Vet att jag hade The Paperboy(2012) i pipen vid något tillfälle, men 5.7 på IMDB skrämde bort mig.

Filmen är sådär, men huvudrollsinnehavaren Andra Day, som förutom skådespelare också är musikartist, är fenomenal. Rollen gav henne en Oscarsnominering samt en Golden Globe. Välförtjänt!

3/5

David Bowie: The Final Act (2025)

 

En fin och lite annorlunda dokumentär. Fokus är inte på hans största framgångar, utan snarare hur han var som person och de mindre populära projekten han jobbat med. En del är bra, en annan känns hämtat från en hatt. Gillar också lite härliga gamla tv-klipp - tex att Bowie såg Internets storhet tidigt.

3+/5

Bookish - Season 1

 

Mark Gatiss, aka Mycroft Holmes, är inte bara skaparen utan spelar också huvudrollen i denna murder/mystery riktad till oss som är mitt i livet. Serien var väldigt framgångsrik publikmässigt och redan innan första säsongen var över så hade man förlängt med ytterligare en. Genren "cosy crime" har hört nämnas i samband med serien.

Detta är en ok serie, varken mer eller mindre. Castingen är bra. Att det är brittiskt är bra.

True Grit (2010)

 

Av en händelse blev nästa film True Grit (se förgående post för en förklaring). Jeff Bridges, Matt Damon och Josh Brolin får ursäkta, men den verkliga stjärnan i filmen är Hailee Steinfeld. Jag såg (men missade) henne i Sinners, och även så i The Marvels.

Filmen nominerades till hela 10 Oscar - men kammade noll.

Filmen streamades från SVT - men togs tyvärr bort 2/11

4/5

Midnight Cowboy (1969)

 

Kan en film från 1969 vara sevärd? Det var visserligen det bästa 1969 har att ge oss, i alla fall om man ska tro Oscar - där man vann bästa film, bästa regi och bästa manus. Till på köpet blev både Jon Voight och Dustin Hoffman nominerade för bästa huvudroll, men fick gå hem tomhänta. Den som vann det året var för övrigt John Wayne i filmen True Grit, eller De Sammanbitna som den kallades i Sverige. Gjorde inte Coen-bröderna en film som hette True Grit 2010. Yes Box! och tydligen är det baserat på Charles Portis western-rökare. Nu har jag i alla fall lärt mig att Coen gör remakes.

Midnight Cowboy är mörk och deppig och jag ställer mig frågande till varför man inte gjort en remake på denna. Den hade stor kulturell impact och var den första X-ratade filmen att vinna en Oscar.

Ni hittar den på SVT, där den streamas from till 23/11

4/5

Grand Hotel (1932)

 

En sista 30-talare blev det med Garbos Grand Hotel. Funfact är att hjälten i filmen spelas av John Barrymore, Drew Barrymores morfar och badguy i filmen spelas av hans bror Lionel Barrymore. Lionel var mer framgångsrik både på vita duken men John kompenserade detta med 4 äktenskap.

3/5

Ninotchka (1939)

 

Ännu ett tådopp i 30-tals film blev Garbos Ninotchka, eller ska jag säga Ernst Lubitsch, vars karriär började redan 1914 i Tyskland, fortsatte i Hollywood och slutade 1948 efter 75 regisserade filmer. En omvälvande karriär med två världskrig, steget från stumfilm till tal och sedan färgfilm på det.

"...i en av filmhistoriens roligaste komedier", lät det 1939 i alla fall. Det skämtas i alla fall frist om Ryssland och kommunismen.

2/5

En Enda Natt (1939)

 

Språket är klämkäckt, precis som karaktärerna. Detta var en av filmerna Bergman i efterhand berättade att hon inte tyckte om. Hon tyckte det manuset, på en förlaga av en dansk bok, var svagt och att filmen inte motsvarade hennes ambitioner vid den tiden.

2/5

Intermezzo (1936)

 

Ingrid Bergman slog genom i filmen Intermezzo(1936), med regi av Gustaf Molander. Filmen blev också språngbrädan för Bergman då hon 1939 spelade in en amerikansk version som sedermera ledde fram till att hon blev castad i Casablanca 1942.

4/5

Anna Karenina (1935)

 

Leo Tolstoys Anna Karenina publicerades först 1878 och har filmatiserats över 20 gånger genom åren. Keira Knightly och Jude Law spelade i den 2012, Christopher Reevve 1985 och Viven Leigh 1948 - för att nämna några. Jag har tittat på 1936 års version med Greta Garbo. Garbo som för övrigt gjorde rollen redan 1927 års version där slutet gjordes lyckligt för den amerikanska publiken. Denna versionen var också en stumfilm, men släpptes med ljud 1928.

Filmen från 1936 har såklart ljud, och väldigt crisp bild. Konvolutet ovan ser dock fruktansvårt ut, medans versionen på IMDB ger en vibbar av Toulouse-Lautrec.

Väldigt mycket mer underhållande än förmodat, på alla plan. Givetvis är där scener som är småtokiga, men sett till att det är 90 år gammalt kan jag med rak rygg uppmana er läsare att våga ta ut svängarna.

3+/5

Orlando (1992)

 

Tilda Swinton spelar huvudrollen i Orlando, den kanske sämsta filmen jag sett i år. Antingen är det Sally Potters fel, som står för regi och manus - eller så är felet Virginia Wolf, som skrev förlagan. Filmen har fått väldigt bra mottagande på IMDB men är väldigt lågbudget - 4M$ men lyckades spela in 5,4M$ enligt IMDB i alla fall.

Jag förstår den inte, vilket irriterar mig lite. Det irriterar mig inte lika mycket som hur tråkigt jag hade det när jag tittade på den.

1/5

X (2022)

 

Mia Goth och Brittany snow spelar huvudrollen i skräckmästaren Ti Wests film X. Där finns redan en uppföljare i MaXXXine från 2024, som jag ännu inte sett. X är Wests första film och i hans andra, Pearl, jobbade han vidare med MiaGoth som också var med och skrev manus. Sugen på att se dem båda, efter X som har något, även om den inte fullt ut leverar. Extra kul var att Martin Henderson, som spelar huvudrollen i Virgin River har en roll. Också Jenna Ortega är värd att nämnas - ser frame mot Wednesday S02.

3/5

Wolf Hall - Season 1 & 2

 

En stabil jäkla BBC-serie där vi får följa Henrik VIII och hans sex fruar - "skildes, halshöggs, dog, skildes, halshöggs, levde". Fast serien och dess två säsonger handlar egentligen om Thomas Cromwells uppgång och fall mellan 1500 och 1540.

Fantastisk casting där det mest bekanta namnet för mig är Damian Lewis, som gör en lysande Henrik VIII. Mark Rylance äger dock i rollen som Thomas Cromwell. Andra namn värda att nämna är Jonathan Pryce och Clarie Foy.

Bra skit!