Woman Walks Ahead (2018)

 

Jessica Chastain är en änkekvinna bosatt i New York som gör det till sitt livsmål att porträttera Sitting Bull. Filmen utspelar sig på 1890-talet, och nybyggarnas grymhet är skrämmande. Landskapet, som alltid när vi är i den vilda västern, är magnifikt.

2+/5

En dag (2011)

 

Anne Hathaway och Dexter Mayhew spelar huvudrollerna när vi får följa deras karaktärer över tjugo år, alltid den 15 juli. Det tar sin start 1988 på examensdagen.

Vacker, intressant och att inget varar för evigt.

4/5

We Live in Time (2024)

 

John Crowley har regisserat We Live in Time (2024) med Andrew Garfield och Florence Pugh i huvudrollerna. Medans Pugh är super så är Garfield lite mer åt Hugh Grant hållet, fast han kanske hellre siktar på att vajba lite mer som Colin Firth. Om man nu kan vajba som stela engelska snubbar.

VARNING: Detta är en romantisk film som kanske inte passar alla. Jag trillar dock dit direkt.

4/5

Springsteen: Deliver Me from Nowhere (2025)

En film om Springsteens sjätte album, Nebraska, som enligt källor inte ens är ett av hans tre bästa. Tydligen är det så att Springsteen-kännarna verkar hålla denna högt. Väldigt utelämnande på många sätt. I huvudrollen ser vi Jeremy Allen, som gör ett riktigt bra jobb. I en biroll ser vi Jeremy Strong, som jag ibland har lite svårt för, men som här funkar bra.

Vi har sett väldigt många biografiska filmer de senaste åren, och denna sticker ut genom att vara lågmäld.

Jag är ingen stor Springsteen-fan, vilket kanske bumpat ut betyget ett snäpp. Jag är i vilket fall nöjd.

3/5

Babygirl (2024)

 

Detta var den mest pinsamma filmen jag sett på länge. Jag är en stor fan av Nicole Kidman, vars arv till filmen är storslaget, något man inte kan säga om valet av skönhetsingrepp. "Hennes modigaste film hittills, läste jag i en intervju", och visste att filmen var kass men att hon visar sig naken. Hon spelar mot Harris Dickinson, och jag känner inte alls att deras kemi funkar, vilket bara gör det ännu sorgligare. Även om jag tycker att mod skall belönas så behöver inte det betyda att jag tycker det är bra.

Dickinson har jag sett i Triangle of Sadness(2022) och senast i A Murder at the End of the World, vilket får mig att sakna duon Zal Batmanglij och Brit Marling. Marling är i alla fall aktuell i ett projekt där hon och Natasha Lyonne står för manus och Lyonne för regi. Båda spelar roller. Lyonnes Russian Doll var helt magiskt bra.

För Babygirl står Holländskan Halina Reijn för både manus och regi och man kan ju tänka sig att det blir svårt att göra mer film efter ett magplask som detta, och utan några egentliga hits på CV:t. Dock verkar produktionsbolaget A24 ha skopat upp henne för en tredje film tillsammans. Denna gången med kändisen(?) Gracie Abrams som skall göra sin debut.

1/5

Friday Night Lights (2004)

 

Amerikansk fotboll, denna speciella sport som ändå har något. Vi har blivit bekanta med sporten genom otal filmer i highschool miljö - och det är precis vad som serveras här. Filmen är baserad på en novell av Buzz Bissinger och med screenplay av David Aaron Cohen och Peter Berg, som också står för regi. Han CV includerar Hancock (Will Smith som dekad superhjälte) och Battleship, filmen baserad på ett spel. Tyvärr har jag sett den filmen.

Stjärnan i Friday Night Lights är utan tvekan Billy Bob Thornton som coachar ett highschool lag mot titeln. Annars är det än ung och ganska okänd cast, med undantag av Connie Britton och tydligen också Amber Heard, vars kändisskap dock inte primärt är från sina skådespelarinsatser.

Filmen är ok. Tycker den hittar en fin balans jag känner en doft av autenticitet. Filmen gick så pass bra att det gjordes en tv-serie som rullade på i 5 säsonger och 76 avsnitt. Connie Britton stannade kvar medans Thornton ersattes av mer tv-vänliga Kyle Chandler.

3/5

The Age of Adaline (2015)

 

Age of Adaline är en riktigt bra film. Den främsta orsaken är manuset, som är skivet av J. Mills Goodloe och Salvador Paskowitz. Ingenting de gjort tidigare kommer ens i närheten. Förutom att detta är en storslagen kärleksfilm så finns där något större, vars mysterium tar det till nästa nivå. För regi står Lee Toland Krieger, född 1982. Han var alltså 33 när han gjorde denna. Redan 2009 gjorde han en hyllad film med Adam Scott, Brittany Snow och inte minst J.K Simmons, The Vicious Kind (2009). Enormt imponerande - och vad det verkar self-made. Efter hyllade The Age of Adaline (2015) så har han inte gjort fler filmer, däremot har han gjort enstaka avsnitt i tio olika tv-serier. Han har dock en film i pre-production och om castingen stämmer får vi se både Millie Bobby Brown och Margo Martindale.

Jag har höga förväntningar.

4/5

Punch-Drunk Love (2002)

 

Jag hade av någon anledning inte sett Punch-Drunk Love, med Adam Sandler och Emily Watson i huvudrollerna och Luis Guzmán och Philip Seymour Hoffman i biroller. Manus och regi står Oscars-aktuella Paul Thomas Anderson för. Allt är med andra ord riggat för att jag fullkomligt skulle älska filmen, men det gör jag inte.

Det är kul att se Sandler inte göra tramskomedi, även om jag uppskattar de filmerna med honom. Utan detta kanske vi aldrig hade fått en Uncut Gems, vad vet jag.

Med detta har jag sett alla PTAs filmer utom hans första, Hard Eight, och Licorice Pizza. Den senare är jag verkligen sugen på att se och får väl ge mig på jakt efter en streamingplattform nära mig.

3+/5

The Unbearable Weight of Massive Talent (2022)

 

Jag ville ha mer av Tom Gormican och Kevin Etten och kastade mig således raskt in i en film med ett långt namn. Detta är en buddy komedi med Nicolas Cage och Pedro Pascal, men mest av allt om Nicolas Cage. Detta är en fantastisk meta-film men det är nästan roligare att prata om och tänka på den, diskutera grepp och repliker - snarare än filmen själv.

Ni vet väl förresten att Nicolas Cage har en Oscar, som bästa huvudroll i fantastiska Leaving Las Vegas (1996). Frågan är om den håller idag? Visste ni förresten att ett av hans barn heter Kal-El Cage.

3+/5

Heretic (2024)

 

Hugh Grant har mer och mer börjat finna sin nya plats här i livet och jag tycker han framstår som en verklig livsnjutare som väljer projekt han verkar tycka är kul. Med tanke på hans enormt framgångsrika karriär så lär han endast fortsätta jobba för att han tycker det är kul. Vilken filmografi, som sträcker sig tillbaka till 1982.

I Heretic, med manus och regi av Scott Beck och Bryan Woods, får Grant sällskap av Sophie Thatcher (senast sedd i Companion) och Chloe East. Jag har tidigare sett en Beck/Woods, nämligen deras 65(2023) med Adam Driver. De skrev också manus till Sophie Tatchers första långfilm, The Boogeyman (2023).

Detta är en ganska bra film. Jag gillar hela upplägget, inledningen och en bit in är den brilliant. Tyvärr tycker inte jag att man klarar av att få ihop det på ett sätt som passar mig. Man tappar mig. Det blir lite för långsökt och omständligt. Det håller inte riktigt ihop.

3/5

The Substance (2024)

 

Man hade ju hört en del om denna rullen. Demi Moore hyllad. Margaret Qualley modig (läs: naken). I vilket fall så har Coralie Fargeat skapat något underhållande. Filmen är Oscars-nominerad för bästa film, bästa regi och bästa manus. Vilket genombrott för Fargeat, med sin andra film i karriären. Vilken återkomst för Moore, som är hyllad för att honom är modig (läs: naken och gammal...samtidigt).

Detta är såklart rakt in i vedboden för mig. Bra, kul och intressant.

4/5

Stillwater (2021)

 

Sprang på denna filmen av en tillfällighet och slogs av hur produktiv Matt Demon är, även om det är lite hit or miss. Hans The Instigators var riktigt dålig men jag kommer ju ändå att se The Rip, där han spelar mot Ben Affleck. I Stillwater spelar han en oljearbetare, för tillfället utan jobb vars dotter, Abigail Breslin, har lite utmaningar med rättvisan.

För manus och regi står Tom McCarthy, tidigare Oscarsvinnare med Spotlight(2015), där han också fick en nominering för bästa regi. McCarthy står också bakom manus till Disneys Upp.

Jag gillade den.

3/5