The Break-Up (2006)

 

För tjugo år sedan kom en romcom med Jennifer Aniston och Vince Vaughn och jag har sett den, så att ni slipper. Jason Bateman och Jon Favreau är med på ett hörn och Payton Reed står för regi. Filmen blev inte så milt behandlad av kritikerna, men den drog in över $200M på, vilket var en framgång. Jag har roat mig med att se vad för andra romcoms som samexisterade och hittar Hitch(2005), The 40-year Old Virgin(2005), The Holiday(2006) och Music And Lyrics(2006). Av dessa är det bara The Holiday som överlevt. Fan vilken bra film det är. Värt att nämna är att Vaughn 2005 gjort Wedding Crashers och peakade vad gäller den genren.

2+/5

Enola Holmes 3 (2026)

 

Millie Bobby Brown är tillbaka i en tredje film med Henry Cavill, Helena Bonham Carter, Louis Partridge och Himesh Patel. Brittromantik så det förslår, men når tyvärr inte riktigt upp till de andra två filmerna, även om där finns scener som underhåller.

2+/5

Apex (2026)

 

1h 35m. Vilken härlig längd på en popcornrulle. Charlize Theron och Taron Egerton levererar. Naturen är omslutande och härlig, både verikalt och horisontalt.

3+/5

Office Romance (2026)

 

Romantisk komedi, där de få lager som finns belyser skilland mellan UK och US men också såklart, som titeln antyder, kontorsromans mellan chef och anställd. I huvudrollerna ser vi Jennifer Lopez och Brett Goldstein. Goldstein som är en av två manusförfattare. Han har för övrigt skrivit 13 avsnitt till Ted Lasso och de hittills utkomna 33 till Shrinking, som jag tyvärr inte sett förr. Grattis till honom för hans surfande på framgångsvågor. Detta är dock inte en av dessa och jag undrar hur länge Lopez kommer att bli castad i romatiska komedier.

2/5

He's Just Not That Into You (2009)

 

Vad unga alla ser ut. Alla välbekanta ansikten. Jennifer Aniston, Ben Affleck, Bradley Cooper och inte minst Scarlett Johansson. Kommer sedan på att filmen är 17 år gammal, yngre än min näst yngste son. Suckar lite, och låter livet gå vidare.

2/5

Ladies First (2026)

 

Efter att ha sett denna filmen var jag sugen på att se Borat. Kommer ihåg hur hysterisk rolig den var när den kom, olikt allt annat. Denna filmen var däremot dålig, och dessutom ganska förutsägbar och småtråkig. Scenografen har däremot gjort sitt jobb - och där är mycket skönt i bakgrunden att spana in.

Huvudrollen spelas av Sacha Baron Cohen, och här börjar egentligen problemen. Han är tänkt att spela en framgångsrik karlakarl, men utan att jag köper det. Han är för udda. Mel Gibson gjorde det bättre, i en film så på många sätt är lik, What Women Want(2000). Där spelade han mot Helen Hunt, som jag tycker slår Rosamund Pike på fingrarna, även om hon på intet sätt är dålig.

2/5

Gladiator II (2024)

 

Ridley Scott är tillbaka. Filmen har dock många svagheter, budget är inte en av dem. Ett av mina största problem är storyn, som inte är lika grandious som föregångarens, samt Paul Mescal, som inte kommer i närheten av Russel Crow.

Gladiator kostade hisnande $100M att göra - men blott en tredjedel av uppföljaren ($300M). Vad gäller marknadsföring så spenderades gissningsvis $40M på första filmen, mot hisnande $160M på den andra. Enligt vår vän AI har de dock spelat in cirka $460M vardera. Första filmen gav x4.4 medans den andra inte ens gick break-even. För filmbolagen vill man gärna se ett värde över x2.5.

Tvåan är såklart en sevärd film - i princip allt med den budgeten skall ses.

3/5

Remarkably Bright Creatures (2026)

 

Detta är Olivia Newmans tredje långfilm som regissör, och med Där Kräftorna sjunger (2022) kan man tänka sig att hon hade samlat på sig tillräckligt med trovärdighet för att göra ett eget, större projekt. Här står hon, precis som i hennes första film First Match (2018) dessutom för manusarbete. Sally Field och Lewis Pullman är skådespelarna i centrum. Producerar gör bland andra Peter Craig, som förutom producent också skrivet ett och annat manus. Vad sägs om Gladiator II, The Batman, Hungergames - Mockingjay-filmerna och The Town.

Detta är en liten mysig, småromatisk film med en bläckfisk i huvudrollen.

3+/5

Adolescence - Miniseries

 

Fyra avsnitt, det är allt man får. Men vilka avsnitt sedan. Det är mycket som är bra. Skådespelarinsatser, samhällskommentaren och storyn. Det som är bäst är däremot kameraarbetet filmfotografin. Jäklar i havet. Det har regnat priser och nomineringar - med all rätt. Brittiskt, ska kanske också nämnas.

Funfact: Brad Pitt är executiv producent

Har ni inte fattat det än är detta en solklar rekommendation.

Random Hearts (1999)

 

1999, det stora filmåret, och här har vi en film...som inte alls kvalificerar sig till den skaran. Sidney Pollack står för regi och Harrison Ford och Kristin Scott Thomas spelar huvudrollerna. Där är något jag gillar med filmen, kanske är det tidseran.

2+/5

MAMA (2013)

 

Argentinska Andy Muschietti står för regi och har tillsammans med syster Barbara skrivit manus. Detta fick honom på kartan och han var tilltänkt att regissera The Mummy (2017) men valde istället rebooten av It (2017) och uppföljaren. I Mama ser vi en stabil Nikolaj Coster-Waldau och en ganska oigenkännelig Jessica Chastain som letar efter försvunna brorsbarn. En skräckfilm - som enligt min mening visar för mycket för snabbt - men nog reser sig håret på ens armar mer än en gång.

3/5

Mermaids (1990)

 

Cher och Bob Hoskins må ursäkta, men filmen handlar mest om en ung Winona Ryder. 1990 måste väl ses som hennes stora genombrottsår så hon detta år även spelade med i Edward Scissorhands som jag såg när den kom på VHS. På tal om ung så ser vi en 10-årig bedårande Christina Ricci som lillasystern.

Småmysig film!

3/5

Heartburn (1986)

 

Streep var etablerad, med Deer Hunter(1978), Manhattan(1979) och Kramer mot Kramer(1979) i bagaget. Filmer om par verkar vara storsäljare och succé blir det även med Sophie´s Choice(1982). Jag har sett en av hennes tidiga filmer som inte riktigt slog - I lust och nöd, eller Heartburn på originalspråket. Kul skådespelare förutom Streep och Nicholson i Jeff Daniels, Milos Forman(!) och inte minst en kort episod med Kevin Spacey som här gör sin långfilmsdebut. Det skulle dröja ända till mitten på 1990-talet innan Spacey blev en superstjärna i De Misstänkta(1995) och Seven(1995) - och sedan rullade det på.

Denna filmen funkar inte riktigt. Där är något som skaver. Nicholas som jag brukar tycka är toppen är kanske problemet? Nicholas gjorde Gökboet(1975) och The Shining(1980) - då redan 20 år in i karriären och med osannolika 2 Oscars (Gökboet och Ömhetsbevis) och 5 Oscarsnomineringar under bältet. Han fick för övrigt en nominering också 1986.

Manuset bygger på en biografi, och är väl inte det starkaste.

Jag orkar inte längre spekulera och ger 

2/5 

Reptile (2023)

 

Det första som slår mig är hur ung Benicio Del Toro ser ut. I de senaste filmerna jag sett honom i har han sett gammal och sliten ut - men här (55 år vid inspelningen) ser han oförskämt fräsch ut. Var det kanske för att han fick vara med och skriva manus tillsammans med Grant Singer, som också står för regi? Eller var det kanske för att hans i-filmen-fru var Alicia Silverstone? Eller var det kanske för att han fick spela in film tillsammans med Justin Timberlake?

Singer har gjort musikvideos till Sam Smith, Lorde, The Weeknd och Taylor Swift. Det är världen han kommer ifrån men med Reptile ger han sig in i filmens värld och har redan två projekt som ligger i pre-production. En av dem heter Reenactment, och där får vi åter hänga med Del Toro men också med Ana de Amras och Cameron Diaz. Hennes Back in Action blev väl inte riktigt den återkomsten hon tänkt sig efter 10 år borta från vita duken men hon har gett sig själv fem nya chanser att göra ett gott andra intryck.

Tycker filmen berättas lite slarvigt. Det blir inte de där sköna - "det var som fan"-ögonblicken som man vill ha av en film som denna.

2+/5

Ricky Gervais: Mortality (2025)

 

Jag tycker Ricky Gervais har sina bästa år bakom sig. Som alla standuppare så blir det trubbigare med åren. Faktum är att jag faktiskt har det lite tråkigt, även det är fyndigt och kul - men också så jäkla förutsägbart.

Inget ont om Gervais dock.

2/5

Train Dreams (2025)

 

Kärnan i filmen utspelas i början på 1900-talet. Vi följer Robert, spelad av Joel Edgerton. Filmen gränsar till feelbad-filmerna jag normalt gillar, men här är det mer konstant hopplöshet och strävan som står för tyngden. Clint Bentley står för regi och har också varit med att skriva manuset. Detta är hans andra film, hans första är Jockey (2021), som jag hört talas om, men inte sett. Vi lär få se mycket mer av Bentley framgent. Han har också producerat (och skrivit manus för) en film som heter Sing Sing(2023) - där krokar han arm med A24 (igen detta produktionsbolag). Den filmen blev den nominerad för tre Oscars - bästa Musik, bästa manliga huvudroll och bästa manus efter förlaga (där Bentley alltså också var med).

Train Dreams är nominerad för hela fyra Oscars. Bästa foto, musik (av Nick Cave), Bästa film(!) och bästa manus. Två riktigt tunga kategorier med andra ord.

Edgerton är bra, fotot är bra men det som höjer filmen ett snäpp extra är William H. Macy och inte minst berättarrösten. Älskar en bra berättarröst.

4-/5

Death by Lightning - Miniserie

 

Michael Shannon spelar den osannolike presidenten James Garfield och Matthew Macfadyen hans mördare. I biroller ser vi bland andra Nick Offerman och Bradley Whitford, och jag gillar dem båda. Vad gäller Shannon tycker jag att han funkar väldigt bra, däremot har jag betänkligheter jämtemot Macfadyen. Det blir lite för mycket ibland, och detta spricker hål på trovärdighetsbubblan.

Serien på fyra avsnitt är hyllad och jag riktar en rekommendation även jag.

Agatha Christie's Seven Dials - Miniserie

 

Mia McKenna-Bruce spelar huvudrollen i en miniserie baerat på en Agatha Christie-roman, men klarar inte riktigt bära rollen. Helana Bonham Carter och Martin Freeman syns i framträdande biroller.

Där är ett lager, eller en yta, i serien som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som gör att något inte funkar. Den lyckas inte suga in mig och kontentan blir att det bästa med serien var att den var kort.

Silverado (1985)

 

En riktig westernrulle med Kevin Kline, Scott Glenn, Danny Glover och Kevin Costner som "gänget, men med många andra speciella castingval. Det som inte alls funkar är John Cleese, som brittisk sheriff i en dammig småstad. Brian Dennehy är däremot lysande i sin roll som en härlig och kamratligare version av Sheriffen i Nottingham. 

Karaktärerna introduceras på ett härligt vis och där är många bra scener och rykande one-liners. Dock känns det lite tramsigt emellanåt, som ett häftigt grabbgäng som är ute på rackartyg. Det träffar inte mig helt, även om jag blir underhållen.

För regi och manus står Lawrence Kasdan, som är mest känd för sina manus. Han har skrivit Star Wars V och VI + Jakten på den försvunna skatten tillsammans med Lucas i början på 80-talet. Han har, under 90-talet skrivit Bodyguard och Wyatt Earp och här på 2010-talet så har han varit inblandad i såväl The Force Awakens som Solo: A Star Wars Story. Kul!

3+/5

Rebel Ridge (2024)

 

Korrumperade poliser i en småstad i USA med Don Johnson som kung. I huvudrollen ser vi dock Aaron Pierre, som med ett ganska matigt CV sedan starten 2017 inte riktigt lyckats slå genom. Tyvärr hjälpte inte heller denna filmen honom att ta klivet, vad det verkar. Johnson är stabil. För manus och regi står Jeremy Saulnier, med ett par ganska starka filmer (i alla fall enligt IMDB) i form av Green Room och Blue Ruin under bältet.

Filmen har blivit belönad med en Critics Choice Award för "Best Movie Made for Television", vilket jag tycker det sammanfattar det bra, även om det ledde mig ner i ett kaninhål kring varför denna kategorin ens finns.

Jag tror säkert vi kommer se mer av både Pierre och Saulnier framöver.

3/5