My Cousin Vinny (1992)

 

Marisa Tomei fick obegripligt nog en Oscar för sin insats i denna filmen. Jag har svårt att förstå det, om jag ska vara ärlig. Filmen i sig är ok. Joe Pesci gör en stabil insats, även om det blir lite väl tramsigt för ofta. Vi ser också Karate Kid, Ralph Macchio i en roll. Bra biroller av bland annat Bruce McGill och Fred Gwynne.

2+/5

Den enfaldige mördaren (1982)

 

Så var det då dags för en klassiker signerad Hans Alfredsson, med både regi och manus. Man kanske tänker att detta skulle vara Stellan Skarsgårds genombrott, men som 29-åring hade han redan 10 filmer under bältet och hans debut var i Bombi Bitt och jag 1968, när han var 15. Både Skarsgård och Alfredson är toppen, medans Maria Johansson känns lite för mycket Saltkråka.

"Skåne, 1930-talet. Sven är harmynt och kallas "idioten"..."

4/5

The Fantastic 4: First Steps (2025)

 

Det har gjorts en hel del försök att fånga den fantastiska fyran på duken, men ingen har riktigt lyckas. Jessica Alba var med och försökte 2005 tillsammans med Chris Evans, vilket också genererade en uppföljare 2007. 2015 var det Miles Teller tur, eller otur - med tanke på det svala 4.3-snittet på IMDB. Nu var det dags att reboota igen - med Pedro Pascal, Ebon Moss-Bachrach, Venessa Kirby och Joseph Quinn. Quinn var den stora behållningen och jag fick starka Robert Downey Jr-vibbar från honom.

Självklart häftiga effekter och miljö - men förbaskat tråkig i långa stunder. Jag hoppas inte på en uppföljare, men med tanke på att man gjorde sina x2.5 så är det väl inte otänkbart.

2/5

Is This Thing On? (2025)

 

Bradly Cooper gör sin tredje långfilm efter A Star is Born(2018) och Maestro(2023), båda omskrivna. Här i sin tredje film så handlar det om ett relationsdrama med Will Arnett i huvudrollen. Efter en separation så plockar han av en slump upp standup som en hobby som samtidigt fungerar som terapi. Laura Dern spelar frun och Bradley Cooper hans dysfunktionella kompis. Jag gillar Cooper.

En mysig film om hur vardag och livet kan te sig.

3+/5

Oddity (2024)

 

Vet ni att man kan låna film från biblioteket. Vi snackar inte VHS nu, utan där finns digitala tjänster. Under en väldigt lång tid var där något fel på appen och jag kunde inte streama till TV:n, men nu jäklar fungerade det. Protip: Skaffa lånekort på bibliotek i olika kommuner och streama gratis (eller till bibliotekets månadsbudget är bränd). Lyxigt, och på något sätt helt onödigt för gemene man.

Regi och manus av Damian McCarthy, vars filmer alla har 6.-någonting på IMDB. Detta är hans andra och gör han en till och fortsätter förbättra sig landar han kanske ovan en sjua.

Helt ok skräckfilm, men inte mer.

2+/5

Shelter (2026)

 

Nytt år, ny Jason Statham film.

3/5

...där finns inget som behöver läggas till.

Starship Troopers (1997)

 

Paul Verhoeven har ett jäkla CV som regissör. RoboCop(1987), Total Recall(1990) och Basic Instinct(1992) är hyfsade filmer att ha gjort i en följd. Tyvärr var hans fjärde Showgirls(1995), en film som totalt bombade, innan det var dags för ikoniska Starship Troopers.

Tidigt i sin karriär gjorde Verhoeven en filmatisering av Jan Wolkers bok "Turks Fruit", vilket är en mjukpornografisk film som jag bara känner till på grund av på grund av en fantastisk vissellåt visualiserad med en man som cyklar. För första gången har jag på IMDB sett kategorin "Steamy Romance". Jag är nöjd.

Starship Troopers har en fantastisk cast med heta rikemansbarnet Johnny, spelad av Casper Van Dien samt Denise Richards, Dina Meyer och Neil Patrick Harris. Suit up!

Trots sina snart 30 år på nacken så tycker jag att filmen håller bra. Både effekt, action och relationerna.

3/5

Rental Family (2025)

 

Förväntningarna var ganska stora, tack vare The Whale. De infriades inte dock. Hikari väljer att inte gå Aronofsky. Detta är Hikaris blott andra långfilm, efter hennes hyllade Japanska debut 37 Seconds (2019). Hon har däremellan regisserat ett par avsnitt vardera av The Beef och Tokyo Vice. 

Brandan Fraser gör det ok och det är en vacker film. Även om den är mörk är den inte utan svärta, även om det inte alls är där fokuset ligger. Där är även spår av asiatisk överspelning, som jag alltid har lite svårt för. Illusionen bryts. Sådan tur är begränsas detta till en karaktär i en scen eller två och repareras.

Fraser syns härnäst i Diamond, en film med regi och manus av Andy Garcia. Den visades i Cannes så vi får väl se när den dyker upp på någon streamingtjänst. Garcia spelar givetvis själv huvudrollen och har i birollerna bland andra Bill Murray, Robert Patrick och Dustin Hoffman. Många gubbar på ett och samma ställe i vad som ska vara en noir.

3+/5

Mike & Nick & Nick & Alice (2026)

 

Mike & Nick & Nick & Alice är ett långt namn på en film bestående av fyra namn. Två av namnen är samma och skådespelaren som spelar Nick heter Vince Vaughn. Vi ser också James Marsden och Eliza González samt ett gäng tuffa snubbar där en av dem är Dolph Lundgren. Jag var stundtals underhållen, men också lite förvirrad. Inte för att handlingen var svår att hänga med i, utan mest för att jag inte köpte Vaughn som gangsta. Han är helt för inarbetad som trevlig, lite förvirrad snubbe.

Hugh Grant har lyckats med sin förvandling, så ock Adam Sandler. Vince Vaughn är inte där.

2+/5

Great Expectations (1998)

 

Alfonso Cuaróns filmer har med glädje konsumerats. Fantastiska Children of Men, vackra Gravity och svartvita Roma. Manus till de filmerna har han skrivit själv medan förlagan till Lysande Utsikter är Charles Dickens. Där är såklart skillnader mot boken och filmen. Cuarón har valt att förlägga filmen i nutid och till viss del sexualiserat den. Filmen är stumtals ganska vacker, även om den har en åttiotalsdoft över sig.

Ethan Hawke, Gwyneth Paltrow och Robert De Niro. Ingen dålig laguppställning.

3/5

He's Just Not That Into You (2009)

 

Vad unga alla ser ut. Alla välbekanta ansikten. Jennifer Aniston, Ben Affleck, Bradley Cooper och inte minst Scarlett Johansson. Kommer sedan på att filmen är 17 år gammal, yngre än min näst yngste son. Suckar lite, och låter livet gå vidare.

2/5

Ladies First (2026)

 

Efter att ha sett denna filmen var jag sugen på att se Borat. Kommer ihåg hur hysterisk rolig den var när den kom, olikt allt annat. Denna filmen var däremot dålig, och dessutom ganska förutsägbar och småtråkig. Scenografen har däremot gjort sitt jobb - och där är mycket skönt i bakgrunden att spana in.

Huvudrollen spelas av Sacha Baron Cohen, och här börjar egentligen problemen. Han är tänkt att spela en framgångsrik karlakarl, men utan att jag köper det. Han är för udda. Mel Gibson gjorde det bättre, i en film så på många sätt är lik, What Women Want(2000). Där spelade han mot Helen Hunt, som jag tycker slår Rosamund Pike på fingrarna, även om hon på intet sätt är dålig.

2/5

Send Help (2026)

 

En oväntad film, där Rachel McAdams får visa både framfötter och tänder. Jag hade kul när jag såg denna. Filmen är regisserad av Sam Raimi, vars claim to fame primärt är Evil Dead (1981) och som sedan dess blandat och gett. Hans Spider-Man triologi, med Toby Mcguire (2002, 2004, 2007) är väl annars höjdpunkterna i hans CV, även om han också fitt förtroendet att göra Doctor Strange in the Multiverse of Madness (2022).

En härlig popcorn-film en regnig söndag.

3+/5

Predator (1987)

 

Det var här det började. Enligt ryktena så skapades manuset av bröderna Thomas efter att folk had skämtat om vad Rocky skulle hitta på efter fyran som hade premiär november 1985. "Kanske ska han slåss mot utomjordingar". Ibland är en sådan fråga det som behövs för att skapa en gnista.

Anledningen till tillbakablicken är för att jag för ett tag sedan såg lysande Prey, och då det sedan dess kommit ytterligare två färska Predator-filmer som jag är sugen på att sätta tänderna i så fick detta bli en snack.

Filmen är bättre än vad jag trodde, men också oändligt mycket lökigare. Åttiotalet har inte åldrats bra. Effekterna är lite för moderna och digitala för att vara charmiga och även om jag blir ganska underhållen så är det stundtals lite smärtsamt.

If it bleeds, we can kill it...

3/5

The Life of Chuck (2025)

 

Mike Flanagan fortsätter filmatisera Stephen King. Detta är baserat från en novell fårn 202.  Filmen är , som omväxling för var Flanagan normalt känner sig hemma, inte läskig, tvärt om, den osar av värme och har dessutom humor.

I huvudrollen ser vi Tom Hiddleston, som för mig är mest känd som Loki i Marvel-sammahang. Flanagan jobbar för tillfället med två projekt - Carrie och Exorcisten. Två välkända namn med andra ord.

3+/5

Paris, Texas (1984)

 

Hur bra är en 40+ år gammal film idag? Filmen kammade hem Palme d'Or i Canne och andra fina filmpriser. Den blev däremot inte Oscarsnominerad, vilket känns lite udda när man tittar tillbaka idag. Kan tänka mig att den sågs som lite för indie. Amadeus sopade banan med alla på Oscarsgalan, men ett par goa nomineringar hade den gott förtjänat, blir min slutsats.

Den tyske regissören Wim Wenders har skördat framgångar med dokumentärfilmer på 2000-talet och huvudrollsinnehavarna Hary Dean Stanton och Nastassja Kinski har varit aktiva sedan dess. Både Wenders och Kinski har varit aktuella i media då Wnders 2026 beslutade sig för att dra tillbaka filmen Wrong Move(1975) då där är en toppless scene med en 13-årig Kinski.

Tempot är långsammare, och jag tvekar på att tik-tokare hade orkat, men för er som är sugen på att se en bit filmhistoria och något annorlunda så kan jag rekommendera Paris, Texas.

4/5

Euphoria - Season 3

 

Euphoria har skapat sina stjärnor av rang - Zandaya, Sydney Sweeny, Jacob Elordis och Maude Apatow (jepp, dotter till Judd och Leslie Mann) karriärer har alla rullat på ganska fint. Första säsongen kom 2019, andra 2022 och nu är det alltså dags för den tredje. Skolmiljöerna är utbytta och alla kämpar för att ta sig fram. Tycker fortfarande det är sevärt, även om det är ett steg ned från de två första fenomenala säsongerna. Jag vet fortfarande inte vem serien är för - det är på snudd för mörkt och deppigt för att vara för yngre ungdomar.

HBO har enligt uppgift stängt boken med denna säsongen, och jag kan varmt rekommendera er att se ett par avsnitt. Antingen funkar det - eller så gör det inte det.

Gladiator II (2024)

 

Ridley Scott är tillbaka. Filmen har dock många svagheter, budget är inte en av dem. Ett av mina största problem är storyn, som inte är lika grandious som föregångarens, samt Paul Mescal, som inte kommer i närheten av Russel Crow.

Gladiator kostade hisnande $100M att göra - men blott en tredjedel av uppföljaren ($300M). Vad gäller marknadsföring så spenderades gissningsvis $40M på första filmen, mot hisnande $160M på den andra. Enligt vår vän AI har de dock spelat in cirka $460M vardera. Första filmen gav x4.4 medans den andra inte ens gick break-even. För filmbolagen vill man gärna se ett värde över x2.5.

Tvåan är såklart en sevärd film - i princip allt med den budgeten skall ses.

3/5

The Boys - Season 5

 

Boysen är med sin femte säsong färdiga. Serien startade 2019, formodligen inspirerad över framgångarna som Deadpool skördat. Superhjältar som inte är goda och en stor portion humor. Kul, tyckte många. 2026 har man blivit lite mätt och The Boys gör rätt som sätter punkt.

Detta har varit en av de bästa tv-serierna jag har sett i modern tid. I min analys till varför är det nog för att det finns ingen annan serie som drar något till en så sjuk våldsam plats. Det är en konstart i sig.

Remarkably Bright Creatures (2026)

 

Detta är Olivia Newmans tredje långfilm som regissör, och med Där Kräftorna sjunger (2022) kan man tänka sig att hon hade samlat på sig tillräckligt med trovärdighet för att göra ett eget, större projekt. Här står hon, precis som i hennes första film First Match (2018) dessutom för manusarbete. Sally Field och Lewis Pullman är skådespelarna i centrum. Producerar gör bland andra Peter Craig, som förutom producent också skrivet ett och annat manus. Vad sägs om Gladiator II, The Batman, Hungergames - Mockingjay-filmerna och The Town.

Detta är en liten mysig, småromatisk film med en bläckfisk i huvudrollen.

3+/5

Mothers' Instinct (2024)

 

Man vet tyvärr redan innan man sätter på filmen att den inte är 5/5. Hade inte hört talas om den, och med två vassa huvudrollsinnehavare i Jessica Chastain och Anne Hathaway. Detta är dessutom en remake på en Belgisk film, Duelles, från 2018, med ett IMDB betyg på 6.5. Inte direkt så att det slår gnistor. Förlagan utspelar sig på 2010-talet, men både den Belgiska och denna utspelar sig på 1960-talet.

3/5

Adolescence - Miniseries

 

Fyra avsnitt, det är allt man får. Men vilka avsnitt sedan. Det är mycket som är bra. Skådespelarinsatser, samhällskommentaren och storyn. Det som är bäst är däremot kameraarbetet filmfotografin. Jäklar i havet. Det har regnat priser och nomineringar - med all rätt. Brittiskt, ska kanske också nämnas.

Funfact: Brad Pitt är executiv producent

Har ni inte fattat det än är detta en solklar rekommendation.

Tulip Fever (2017)

 

En dramatisering av tulpanfebern i Amsterdam, vilket såklart kittlar lite. Filmen spelades in redan 2014, och på de åren gick Vikander till att bli en internationellt erkänd Oscarsvinnare. En bra uppsättning skådespelare, och ett par namnkunniga mindre roller i Judi Dench och Christoph Waltz. Filmen har floppat ordentligt och med en budget på $25M så spelade den in mindre än $10M.

Påkostad, lite lyxig - men ändå är det något som skaver. Köper inte den manliga huvudpersonen eller hans enormt korkade kompis. Det i kombination sänker filmen för mig.

2+/5

Corsage (2022)

 

Kostymdrama. Snyggt konvolut. Totalt en ok film, men tyskan gör det inte lätt för sig, även om den här rättare än annat. Jag var inte speciellt underhållen och även om betyget säkert kan tyckas orättvist så blev jag inte speciellt underhållen. Har jag nämnt att jag inte kände mig så underhållen?

2+/5

Sound of Metal (2020)

 

Detta är Riz Ahmeds och Darius Marders indie-film. Ahmed spelar huvudrollen och Marder står för regi och är har skrivit manus. Filmen fick en Oscarsnominering för bästa film 2021. IMDB listar filmen som en 2019 - math dont math. Marder står för manus för fyra av fem-filmen The Place Beoyond the Pines(2012) annars har han inte gjort så mycket. 

4/5

Jury Duty Presents: Company Retreat (2026)

 

Jag hade så kul med första säsongen av Jury Duty, och blev överlycklig när jag såg att det var dags igen. Det är next level.

"Anthony, en riktig vikarie, anställs av det fiktiva företaget Rockin' Grandma's Hot Sauce inför deras årliga retreat. Det är vd:n Dougs sista retreat inför pensionen, samtidigt som sonen Dougie Jr. kämpar för att visa sig värdig att leda. Samtidigt uppvaktas företaget av ett slipat riskkapitalbolag som vill köpa upp verksamheten."

Det går ju inte konceptuellt att överträffa första säsongen men jäklar i havet om de inte försöker.

Bara se det!

Miss Sloane (2016)

 

Det har blivit en hel del Jessica Chestain på sistone, och jag måste säga att hon växer. Manus är skrivit av Jonathan Perera, och detta var hans första försök. Vi får väl se om där kommer mer. För regi står hyfsat rutinerade John Madden, vars främsta film är Shakespeare in Love (1998) och senare seniorkomedin Hotell Marigold (2011). Denna filmen var helt utanför min radar när jag spottade den på Prime och ångrar verkligen inte att jag såg den. Bra cast, snygg dialog och inte utan överraskningar - precis som det ska vara.

4/5

The Flying Deuces (1939)

 

Ibland vet man inte varför. Det bara händer. Nyfikenheten kanske tog överhanden. I vilket fall så vet ju "alla" i min generation vem Helan och Halvan är, eller Laurel and Hardy som de heter på orginalspråket, men samtidigt kommer jag inte ihåg att jag någonsin sett något med dem. Jag såg ju Steve Coogan och John C. Reillys film Stand & Ollie(2018) och tyckte om den. Det var något geniunt med den. I vilket fall så vill jag rikta ljuset på den svenska översättaren av filmen. "Vi Fara till Sahara" är brilliant. Det är precis det filmen handlar om. Nöjet att se filmen var närmare kopplat till filmhistoria än att jag blev underhållen. 

3/5

Fallout - Season 2

 

Tycker mycket om universumet och lite kittlande är det att skutan går mot New Vegas, vars förlaga antas vara spelet som utvecklades av Obsidian som en spinoff på Fallout 3, och inte Bethesda själva. Tycker Walter Goggins, Ella Gurnell coh Aaron Moten fortsätter hålla fanan högt. Kyle MacLachlan, aka Dale Cooper från Twin Peaks får synas lite mer. Humorn finns där. Nolan och Joy är co-producers, vilket efter Westworld tv-serien måste känts självklart. Tyvärr drog man ut på den rackaren lite för länge. Början var helt magisk. Ska bli intressant att se vilken väg den duon väljer framöver.

Why Didn't They Ask Evans? - Miniseries

 

En tredje miniserie på kort tid baserade på verk av Agatha Christie och den som levererar bäst. I huvudrollen ser vi Will Poulter med Lucy Boynton som sidekick. Hugh Laurie är även han med på ett hörn, och inte bara som skådespelare utan även som regissör och manusförfattare.

Ordeal by Innocence - Miniseries

 

I january sågs Seven Dials och här kommer en ny miniserie baserad på Agatha Christies verk. Stark cast i Bill Nighy, Matthew Goode, Ella Purnell och Luke Treadaway. Tydligen är denna från 2018, ibland går ju brittiska produktioner en lite förbi, speciellt när de inte är så starka, vilket jag tyvärr måste konstatera att denna miniserien inte är.

Young Sherlock - Season 1

 

Mer Sherlock åt folket och när jag såg att Colin Firth var med på tåget och Guy Riche (som ju gjort Robert Downey Jr.-filmerna) så blir man nyfiken.

Landar i ett helt ok, men ändå med en budget-känsla som är svårt att skaka av sig.

Random Hearts (1999)

 

1999, det stora filmåret, och här har vi en film...som inte alls kvalificerar sig till den skaran. Sidney Pollack står för regi och Harrison Ford och Kristin Scott Thomas spelar huvudrollerna. Där är något jag gillar med filmen, kanske är det tidseran.

2+/5

The Big Sick (2017)

 

Kumail Nanjiani spelar Kumail Nanjiani i en film om kärlek över gränserna. Zoe Kazan spelar "tjejen" och hennes föräldrar är Ray Romano och Holly Hunter. Dock gillar jag Kumails pappa bäst, spelad av Anupam Kher. Vi rör oss i standup-världen, där Nanjiani gjort sig ett namn och med detta är också lite kollegor castade, bland annat Bo Burnham, känd från Netflix. Filmen är till viss del självbiografisk, och för manus står Nanjiani och hans fru Emily v. Gordon. 

En liten söt historia.

3/5

Licorice Pizza (2021)

 

Bra film - men historien bakom castingen är nästan ännu bättre. Alana Haim spelar huvudrollen, en av tre systrar i det Grammy-nominerade bandet HAIM där hon lirar med sina två systrar. Såväl hennes systrar som mamma är förresten med i familjen och spelar hennes riktiga familj. Till på köpet så var Alanas mamma, Donna, bildlärare till PTA när han var barn. PTA lärde känna Alana genom att regissera deras musikvideos. Alana (och hennes systrar) satt dessutom barnvakt till Cooper Hoffman.

Cooper Hoffman, son till den legendariske Philip Seymour Hoffman. Den enda kändisen där jag blivit ledsen över att ha tagit emot dödsbeskedet. PTA hade jobbat med PSH och bad Cooper att provfilma - och jäklar vilket lyckokast.

I andra roller ser vi Sean Penn, Tom Waits, Bradley Cooper och Benny Safdie - en fantastisk röra av karaktärer. Som en bonus är också Sasha Spielberg, Stevens dotter, med i en liten roll.

Detta var en mysig, annorlunda och uppfriskande film.

Nu är det så bara debuten, Hard Eight (1996), kvar innan jag sett Paul Thomas Anderssons samtliga alster. Hittills tycker jag bäst om Magnolia och sämst om Punch-Drunk Love. Den landade inte riktigt för mig.

4/5

No Way Out (1987)

 

Vi ser en stilig Kevin Costner, från tiden innan han tog sig själv på för stort allvar. Vi ser en stabil Gene Hackman och en energisk Will Patton. En psykologisk thriller i 80-tals tappning, vilket för mig 2026 gör att jag inte riktigt köper allt - däremot blir det en halv poäng i bonus för slutet.

3+/5

MAMA (2013)

 

Argentinska Andy Muschietti står för regi och har tillsammans med syster Barbara skrivit manus. Detta fick honom på kartan och han var tilltänkt att regissera The Mummy (2017) men valde istället rebooten av It (2017) och uppföljaren. I Mama ser vi en stabil Nikolaj Coster-Waldau och en ganska oigenkännelig Jessica Chastain som letar efter försvunna brorsbarn. En skräckfilm - som enligt min mening visar för mycket för snabbt - men nog reser sig håret på ens armar mer än en gång.

3/5

Mermaids (1990)

 

Cher och Bob Hoskins må ursäkta, men filmen handlar mest om en ung Winona Ryder. 1990 måste väl ses som hennes stora genombrottsår så hon detta år även spelade med i Edward Scissorhands som jag såg när den kom på VHS. På tal om ung så ser vi en 10-årig bedårande Christina Ricci som lillasystern.

Småmysig film!

3/5

The Family Stone (2005)

 

Huvudpersonerna i filmen är Dermot Mulroney, som tar med flickvännen SJP hem för att fira jul. Luke Wilson, Diane Keaton, Craig T. Nelson och Claire Danes är alla bra, men mest av allt gillas Rachel McAdams. Sämst är SJP. Hon är en få skådespelare som jag tycker genuint illa om - dessutom spelar hon en roll som verkligen får en att ogilla henne.

3/5

Heartburn (1986)

 

Streep var etablerad, med Deer Hunter(1978), Manhattan(1979) och Kramer mot Kramer(1979) i bagaget. Filmer om par verkar vara storsäljare och succé blir det även med Sophie´s Choice(1982). Jag har sett en av hennes tidiga filmer som inte riktigt slog - I lust och nöd, eller Heartburn på originalspråket. Kul skådespelare förutom Streep och Nicholson i Jeff Daniels, Milos Forman(!) och inte minst en kort episod med Kevin Spacey som här gör sin långfilmsdebut. Det skulle dröja ända till mitten på 1990-talet innan Spacey blev en superstjärna i De Misstänkta(1995) och Seven(1995) - och sedan rullade det på.

Denna filmen funkar inte riktigt. Där är något som skaver. Nicholas som jag brukar tycka är toppen är kanske problemet? Nicholas gjorde Gökboet(1975) och The Shining(1980) - då redan 20 år in i karriären och med osannolika 2 Oscars (Gökboet och Ömhetsbevis) och 5 Oscarsnomineringar under bältet. Han fick för övrigt en nominering också 1986.

Manuset bygger på en biografi, och är väl inte det starkaste.

Jag orkar inte längre spekulera och ger 

2/5 

Army of Darkness - Evil Dead III (1992)

 

Första Evil Dead kom 1981 och följdes upp 1987 för att sedan avsluta triologin 1992. Sam Raimi står för regi, och han gick sedan vidare att 2004-2007 släppa Tobey Maguires Spiderman filmer, som jag gillar. I min förra post pratade jag om hur King of Comedy hade åldrats....men detta tar det till en ny nivå. Stop-motion skelett bonanza!

Första tredjedelen av denna filmen är riktigt bra, men sedan tappar den mig ganska mycket. Det blir för mycket fighting, som inte är speciellt njutbart.

Raimi är aktuell med Send Help, där Rachel McAdams spelar huvudrollen, en film jag ser fram emot att se.

3/5

King of Comedy (1982)

 

Scorsese har gjort många högt aktade filmer och 10 av dem med Robert DeNiro

År	Film	Roll
1973	Mean Streets	Johnny Boy
1976	Taxi Driver	Travis Bickle
1977	New York, New York	Jimmy Doyle
1980	Raging Bull	Jake LaMotta
1982	The King of Comedy	Rupert Pupkin
1990	Goodfellas	Jimmy Conway
1991	Cape Fear	Max Cady
1995	Casino	Sam Rothstein
2015	The Audition (kortfilm)	Sig själv (fiktiv version)
2019	The Irishman	Frank Sheeran

Sanslöst! 46 års samarbete och alla med över 7.0 på IMDB (utom New York, New York)

Det var mycket med filmen jag gillade och man kan se hur även denna filmen inspirerat. Det första som slog mig var hur det kändes väldigt mycket Joiquin Phoenix i The Joker.  Jag var inte riktigt beredd på den extrema cynismen. Faktum är att detta hade funkat minst lika storymässigt som idag. Manuset är skrivet av Paul D. Zimmerman och förutom denna filmen har han 4 nedslag som författare - två filmer med ~5 i betyg på IMDB samt....70 avsnitt av Sesame Street. Fantastiskt!

Scorsese har 9 upcoming projects som regissör och 17 som producent. Inte helt illa för en 84-åring.

När det kommer till betyget har jag våndats. Jag vill egentligen sätta 4/5 - men den har åldrats för mycket. Jerry Lewis är riktigt bra och Sandra Bernhard är Sandra Bernhard på crack. Filmen blev en kommersiell flopp och slogs mot titlar som Gandhi, E.T, Blade Runner, Sopies Choice, Das Boot och Tootsie det året.

Funfact:

Utifrån tillgängliga data över regissörer med många nomineringar är Scorsese den som sticker ut:

Martin Scorsese – 10 nomineringar, 1 vinst (för The Departed, 2006)   

→ Ratio: 10 nomineringar per Oscar

Detta är den högsta kända siffran bland regissörer med många nomineringar. Andra stora namn ligger betydligt lägre:

Steven Spielberg – 9 nomineringar, 2 vinster  

→ 4,5 nomineringar per Oscar

William Wyler – 12 nomineringar, 3 vinster  

→ 4 nomineringar per Oscar

John Ford – 5 nomineringar, 4 vinster  

→ 1,25 nomineringar per Oscar

Scorsese är alltså den mest nominerade regissören som nästan aldrig vinner.

3/5

Mel Brooks: The 99 Year Old Man! (2026)

 

En tvådelad dokumentär om Mel Brooks med regi om Jud Apatow. Mel Brooks framstår som en enormt jobbig person att vara runt - men samtidigt en person med enormt mycket energi. Jäkla i havet vad skarp han är. 99 år gammal. "Alla" komiker som är något är med och kommenterar.

Intressant, för mig som inte har så stor inblick i Mel Brooks tidigare filmer - samtidigt som Space Balls är en av mina absoluta favoriter.

3/5

Reptile (2023)

 

Det första som slår mig är hur ung Benicio Del Toro ser ut. I de senaste filmerna jag sett honom i har han sett gammal och sliten ut - men här (55 år vid inspelningen) ser han oförskämt fräsch ut. Var det kanske för att han fick vara med och skriva manus tillsammans med Grant Singer, som också står för regi? Eller var det kanske för att hans i-filmen-fru var Alicia Silverstone? Eller var det kanske för att han fick spela in film tillsammans med Justin Timberlake?

Singer har gjort musikvideos till Sam Smith, Lorde, The Weeknd och Taylor Swift. Det är världen han kommer ifrån men med Reptile ger han sig in i filmens värld och har redan två projekt som ligger i pre-production. En av dem heter Reenactment, och där får vi åter hänga med Del Toro men också med Ana de Amras och Cameron Diaz. Hennes Back in Action blev väl inte riktigt den återkomsten hon tänkt sig efter 10 år borta från vita duken men hon har gett sig själv fem nya chanser att göra ett gott andra intryck.

Tycker filmen berättas lite slarvigt. Det blir inte de där sköna - "det var som fan"-ögonblicken som man vill ha av en film som denna.

2+/5

The United States vs. Billie Holiday (2021)

 

Lee Daniels, regissör, är för mig känd för Preciouis(2009) och The Butler (2013). Båda bra filmer som skildrar amerikansk svart historia. Av någon anledning dröjde det hela vägen till 2021 innan hans nästa projekt. Vet att jag hade The Paperboy(2012) i pipen vid något tillfälle, men 5.7 på IMDB skrämde bort mig.

Filmen är sådär, men huvudrollsinnehavaren Andra Day, som förutom skådespelare också är musikartist, är fenomenal. Rollen gav henne en Oscarsnominering samt en Golden Globe. Välförtjänt!

3/5

Woman Walks Ahead (2018)

 

Jessica Chastain är en änkekvinna bosatt i New York som gör det till sitt livsmål att porträttera Sitting Bull. Filmen utspelar sig på 1890-talet, och nybyggarnas grymhet är skrämmande. Landskapet, som alltid när vi är i den vilda västern, är magnifikt.

2+/5

Am I OK? (2024)

 

Dakota Johnson undrar om hon är ok, och har sin sköna polare, spelad av Sonoya Mizuno som sällskap. Johnson är helt ok och där är ganska skönt banter. Den känns välgrundad, men samtidigt lite väl grund. Filmen är ok.

2+/5

Ricky Gervais: Mortality (2025)

 

Jag tycker Ricky Gervais har sina bästa år bakom sig. Som alla standuppare så blir det trubbigare med åren. Faktum är att jag faktiskt har det lite tråkigt, även det är fyndigt och kul - men också så jäkla förutsägbart.

Inget ont om Gervais dock.

2/5

Train Dreams (2025)

 

Kärnan i filmen utspelas i början på 1900-talet. Vi följer Robert, spelad av Joel Edgerton. Filmen gränsar till feelbad-filmerna jag normalt gillar, men här är det mer konstant hopplöshet och strävan som står för tyngden. Clint Bentley står för regi och har också varit med att skriva manuset. Detta är hans andra film, hans första är Jockey (2021), som jag hört talas om, men inte sett. Vi lär få se mycket mer av Bentley framgent. Han har också producerat (och skrivit manus för) en film som heter Sing Sing(2023) - där krokar han arm med A24 (igen detta produktionsbolag). Den filmen blev den nominerad för tre Oscars - bästa Musik, bästa manliga huvudroll och bästa manus efter förlaga (där Bentley alltså också var med).

Train Dreams är nominerad för hela fyra Oscars. Bästa foto, musik (av Nick Cave), Bästa film(!) och bästa manus. Två riktigt tunga kategorier med andra ord.

Edgerton är bra, fotot är bra men det som höjer filmen ett snäpp extra är William H. Macy och inte minst berättarrösten. Älskar en bra berättarröst.

4-/5