The Big Year

The Big Year är en slätstruken historia feelgood-film som handlar om fågelskådning och relationer. Man har lyckats samla en hel drös välkända ansikten och i biroller syns bland annat Anjelica Huston, Kevin Pollak och Rosamund Pike.
Det jag gillar med filmen är att den handlar om passion. Vad människor är villiga att försaka för att de av någon anledning har ett visst mått av besatthet. Utan detta drivet hade mänskligheten varit där den är idag, på gott och ont. Passion får människor att uppträda irrationellt i andras ögon - hur kan man hellre välja att åka till sitt hemliga labb istället för att umgås med sin familj?

Enligt min mening är män i större utstäckning benägna att hänge sig åt sin passion, lägga omvärlden åt sidan, fokusera och försaka.

Vilka filmer ska man se istället med Black, Martin och Wilson?
Black - Be Kind Rewind
Martin - ¡Three Amigos!
Wilson - Wedding Crashers

Betyg på The Big Year kan tyvärr inte bli högre än

Tankar om...100 timmar

Hundra timmar är ganska mycket tid.

6000 minuter
Två och en halv arbetsvecka.
Sexton nätters sovtid (vid sådär en sex timmar per natt)
Mindre tid än James Franco satt fast i en klippa i Danny Boyles 127 timmar. (Filmen, som bygger på en verklig händelse, varade dock bara 94 minuter)
100 avsnitt Fringe (74 avsnitt 'air'-ade hittills och man är inne på S04)
63 fotbollsmatcher (om man räknar 5 min övertid per match)

I år kommer jag med lätthet att komma upp i 100 spelade timmar på Battlefield 3.
2011 spelade jag Skyrim i mer än 100 timmar
2010 spelade jag Trails HD i fler än 100 timmar.

Nu är det på intet sätt så att ett 100 timmars spel är så mycket bättre än ett som man spelar 10 timmar och egentligen kanske man borde vara mer selektiv men uppenbarligen lyckas vissa titlar utöva en fantastiskt dragningskraft på mig.

Svenne ser idag på TV nästan tre timmar per dag. För mig är valet inte svårt ur det perspektivet. Istället för att soffsurfa sig genom kvällen fyller jag den mycket hellre med spel och film - aktiva val. Så att säga att man slänger bort tiden med spel och film sett från den vinkeln är smått absurt.

Får väl avsluta med något smart - ett citat från John Lennon tex.

“Time you enjoy wasting, was not wasted.”

In Time

In a future where people stop aging at 25, but are engineered to live only one more year, having the means to buy your way out of the situation is a shot at immortal youth.

I en framtid där tid inte bara är pengar, utan även valutan, ser vi Justin Timberlake, Amanda Seyfried och Cillian Murphy. Filmen heter In Time och är en framtidsfilm som jag närmast kan jämföra med Christian Bales Equilibrium, som det var nära jag inte hittade på IMDB för att den på svenska av någon jävla anledning fått titeln Cubic.

Justin Timberlake har börjat bli riktigt produktiv och hur den talangfulle ynglingen hinner med är ett mysterium. Tyckte att han passade som handen i handsken i Social Network och har även sett Friends with Benefit där han spelar mot Mila Kunis. Har även Bad Techer på min att se lista, så mer Timberlake lär det bli. I denna rollen funkar han dock inte fullt ut.

En som däremot funkar hur bra som helst är Amanda Seyfried, som jag normalt sätt tycker stinker. Kanske är det ett undertryckt hat mot folk som gör musikalfilm (Mamma Mia!).

Vad det gäller Cillian Murphy så känns det mest överspelat och jag rekommenderar istället Peacock, där han figurerar tillsammans med Ellen Page och Susan Sarandon.

Uppläget är spännande men exekveringen är lite bristfällig. Bakom filmen (writer&director) står Andrew Niccol som även  har gjort Gattaca och Lord of War.

Mitt betyg blir:

Moneyball

Jag gillar sportfilmer generellt sett även om de flesta följer samma mall. Moneyball är bra, även om jag aldrig fattat baseball. Framförallt förstår jag inte hur en sport som baseball kan vara så stor i USA. Amerikansk fotboll och basket passar som handen in handsken - men inte baseball...eller? Baseball för mig är väntan och statistik. Visst är det lite ösigare än Cricket men kanske det lika gärna kunde blivit pjett eller dunkgömme som nationalsport. Kläderna är snygga och man får måste använda tuggtobak för att få vara med, kanske är det därför.

Det har gjorts många bra sportfilmer genom åren, som till exempel Major League (Värsta Gänget). Trenden under 2000-talet är att göra mer eller mindre seriösa filmer och det verkar finnas en sweet spot hos publiken för denna typen av filmer.

• Million Dollar Baby (2004) - 4 Oscars, bland annat för bästa film
• The Wrestler (2008) - 2 Oscars nomineringar
• The Blind Side(2009) - 1 Oscar (bästa kvinnliga) och nominerad för bästa.

Moneyball har stabila skådespelarinsatser och blev nominerad till fyra tunga Golden Globe. Hade filmen gjorts för 30 år sedan hade man lätt kunnat se Robert Redford i huvudrollen, det är den typen av film. Brad Pitt har man inte sett till på ett tag och det känns inte fel att veta att jag har en till av hans filmer på lagring för senare påseende, nämligen Tree of Life. Faktum är att jag sett alla filmer han har gjort sedan 1993. Nu är det inte för att jag tycker Brad Pitt är så fantastiskt, men han verkar ju välja filmer som av en eller annan anledning hamnar i blickfånget.

Betyget är solklart:

The Artist

Året var 2012 och mannen hade precis sett en svat/vit stumfilm. Med den inledningen förstår ni att The Artist inte är er standard Hollywood rulle, även om det är just Hollywood den handlar om.

Filmen har fått översvallande positiv kritik och ligger bland annat på IMDBs Top 250, bogserade hem en Golden Globe för bästa film (Comedy or Musical) och har festivalvistats flitigt. Jag är inte sen att stämma in i hyllningskören och appeleras alltid över folk som är villiga att ta risker i sitt kreativa skapande.

Bästa filmen jag sett hittills i år

The Decendants

Jag gillar George Clooney. Framstår alltid som en gentleman med silkeslen tunga och har haft förmågan att genom åren välja många sevärda filmer - O Brother, Where Art Thou?, Up in the Air för att nämna två kanonfilmer. Det var inte länge sedan jag såg honom som politiker i The Ideas of March tillsammans med Paul Giamatti, Philip Seymour Hoffman och Ryan Gosling. Nu var det alltså dags igen i The Decendants som nyligen blev belönad med en Golden Globe för bästa Drama och där Clooney till på köpet fick en för bästa manliga.

Bakom ratten på The Decendants hittar vi Alexander Payne - Writer och Director. Hade jag sett det innan filmen hade mina förväntningar varit än högre då han står bakom två riktigt bra filmer - About Schmidt och Sideways.

På pappert känns allt med andra ord rätt men jag sugs av någon anledning inte in tillräckligt mycket för att kunna ge ett högre betyg än:

Tankar om...Ewan Mcgregor

En av mina många läsare uttryckte förundran över mitt sätt att behandla Ewan på, som om jag inte tycker om honom? Detta är anledningen till att denna posten kommit på plats i första hand.

Jag har sätt många filmer med Ewan. Min första bekantskap, blev som för många andra, genom Trainspotting. Det kunde slutat där och alla hade varit nöjda och glada.

Vem minns inte Brassed Off? Hunk och snygg tjej och en bunke blåsinstrument. (Nästan) alla engelska filmer utspelar sig dessutom i små byar i norra Englad där gruvan är på väg att stänga, och denna är såklart inte ett undantag.

Ewan väljer brett mellan det som erbjuds och det finns inget som är en typisk Ewan film. Han har gjort många filmer jag inte ångrar att jag sett. I Love You Phillip Morris är till exempel en favorit på sitt sätt.

Förra året såg jag honom i två; Beginners och Ghost Writer. Skippa Ghost Writer (Pierce Brosnan) och underhåll dig istället till Beginners (Christopher Plummer) och ni tvingas välja.

I år kommer jag att se honom i minst två; Perfect Sense och Haywire (Steven Soderbergh)

Jag får väl passa på att be om ursäkt om Ewan känner sig förolämpad. Förlåt Ewan. Läser du detta, och dessutom har sett Tinker Tailor Soldier Spy, så fattar du att du inte hade varit rätt man på rätt plats om du brädat Gery Oldman i rollen som George Smiley. Däremot så kanske du ska hålla dig framme och de planerar en remake till om sådär 20år. Det kan funka.

Fringe.S04E08

Så var det igång igen efter vinteruppehållet och det känns spännande trots de många säsongerna. En reflektion jag gjorde för ett tag sedan härhör till Lost. Jag såg första 6-7 avsnitten av Lost men sedan tröttnade jag. Kollegor och vänner försökte sammanfatta vad som hänt, efter allt för många säsonger - och det lät helt patetiskt. Det samma vet jag gäller Fringe. Om man försöker sammanfatta handlingen så låter det helt osannolikt och töntigt.

I vilket fall så vill jag rekommendera er som inte tagit tillfället i akt att ta en titt. Ge det 3-4 avsnitt innan ni bestämmer er.

Good Shit!

Loosies

Det är ju lite mer så här en ROMCOM ska se ut än den horribla 'What's Your Number'. I huvudrollerna i filmen Loosies ser vi Peter Facinelli och bedårande Jaimie Alexander. Peter Facinelli känner jag från superba TV-serien Damages (Glenn Close, Rose Byrne, Ted Danson) och Jaimie Alexander lär man få anledning att återse i Last Stand nästa år.

Knappast Oscarsmaterial men hel ok lättviktsunderhållning en fredagskväll.

Tinker Tailor Soldier Spy

När vi bänkade oss för den första veckoliga filmaftonen stod Fyra Nyanser av Brunt Tinker Tailor Soldier Spy på menyn.

Filmen är baserad på en novel (Mullvaden) av John le Carré och var senast på tapeten 79 som en miniserie i sju avsnitt med Alec Guinness i rollen som i den senaste filmatiseringen görs brilliant av Gary Oldman. Miniserien fick en fortsättning 82 i sex ytterligare avsnitt under namnet 'Smiley's People' (Vinnare och Förlorare på Svenska). Tydligen finns där en tredje novell, 'The Honourable Schoolboy', som inte blivit filmatiserad. Värt att notera är att Alec Guinness spelat Obi-Wan Kenobi i Starwars triologin (77,80,83) - men det kan inte vara därför de valde honom. I vilket fall som helst är jag ganska glad över att Ewan McGregor inte spelade huvudrollen i denna.

Stilsäker, sval, ganska Svensk men inte utan spänning.

Det inte utan ironi att det är just Tomas Alfredsson som står bakom Fyra Nyanser av Brunt.

Filmen har fått blandat mottagande och själv väljer jag att slappa till med en svag:

What's Your Number?

Det är söndag. Klockan är strax över 10. Phew. Igår trodde jag nästan att klockorna stannat.

Såg bara första halvan, och redan det var för mycket. Jag kan gilla chickflicks, men detta är bara för dumt. Blä.

Roligare var då IMDB's rekommendation no1.

People who liked this also liked...

http://www.imdb.com/title/tt1533749/

EDIT: Såg färdigt den idag (varför?) och dog en smula inombords.

Spaceballs

När jag börjat högstadiet bodde min bästa vän precis brevid och vad som såhär i efterhand känns om dagligen gick vi efter skolan bort mot hans residens för att se Det våras för rymden.

Det finns egentligen inte så mycket att tillägga, förutom möjligtvis en rekommendation att ta en titt, speciellt om ni gillar filmer som Airplane och min egen personliga favorit Loaded weapon I med Emilio Estevez, Samuel L Jackson, John Lovitz, Tim Curry och så vidare...

Ett klipp från Spaceballs bjuds det på:

Allt har sitt slut och efter den där terminen har jag aldrig sett om filmen.

Digitally Imported

Av någon anledning ratade jag Spotify - kanske var det för att jag inte hittade all musik jag ville lyssna på. Jag är (smärtsamt) medveten om att det handlar om min ibland lite snäva inriktning. I vilket fall har det fått mig att hellre lyssna på det som finns på egna disken, men det finns dock ett undantag.

http://www.di.fm/

Lyssande lyssnande. Favoritkanalen just nu är Progressive.

Battlefield 3 - Back to Karkand

Mycket BF3 har det blivit. Inte lika mycket som Skyrim, men det är på väg. BF3 är kanske den titel tillsammans med just Skyrim jag såg fram mest emot när det började lacka mot jul. Jag visste att jag hade både tid och energi att köra skiten ur båda.

Battlefield 3 är, och var, fantastiskt bra - men ändå ingen fullpoängare. Jag kunde inte sätta fingert på det riktigt men det kändes inte så bra som jag hade hoppats. Iom den i förväg utannonserade expansionen Back to Karkand släpptes så har jag ändrat ståndpunkt.

För mig var bandesignen problemet. Många av banorna i ursprungspaketet är helt enkelt inte tillräckligt BF:iga för mig. De erbjuder lite för få alternativ - eller är på tok för öppna. Med expansionen har man tagit gamla godingar och stöpt om dem en hel del. Där finns oftast en hel del bebyggelse - men alltid en väg runt.

Bra skit - nu börjar det likna något.

Red State

Av någon anledning hade jag filmen Red State liggande. Hur det gick till är en gåta. Den har inte fått några fantastiska betyg och kändisarna lyser med sin frånvaro med ett fåtal undantag. Rolf Lass...förlåt...John Goodman är en av dem.

"Set in Middle America, a group of teens receive an online invitation for sex, though they soon encounter fundamentalists with a much more sinister agenda."

Bakom filmen står Kevin Smith, för mig mest känd som Silent Bob, men som verkar vara en mångsysslare av rang efter lite mer intensivt IMDB:ande.

Mitt betyg blir en trea.

Terraria

I årets flora av årsbästa listor snubblade jag via Kotaku på IndieDBs topp 10 "2011 indie of the year award". Jag önskar att jag tillbringat mer tid med indie-titlar men det finns andra i bekantskapskretsen som är betydligt duktigare på det än jag. För mig har hösten varit julafton, med både Battlefield 3 och Skyrim, och allt annat har legat på is.

Etta på listan var Terraria som för ynka 5€ slangades hem från Steam. Jag har lagt en fem timmar på det skulle jag tro och ser fram emot sällskap. Spelet gillas och har ni testat Miner Dig Deep på XBLA så har ni i princip spelat det - skillnaden är att här är förhållandevis läcker grafik och multum med content vilket gör saker och ting betydligt mer intressant.

Vidare på deras topplista fann jag Bastion, som blivit enormt väl mottaget. Inte omöjligt att jag drar hem det på XBLA en regnig dag.

Dungeons of Dreadmor borde tilltala mig - men ibland är det de små detaljerna som gör det. Tilltalas på screenshotten inte av skalan på karaktären och på världen i övrigt. Där blir det istället att vänta på Legend of Grimrock som jag säkert får anledning att återkomma till.

En liten not:
Såg på Steam att de höjt tillbaka priset till 10€ för Terraria

Killer Elite

Stabil action-rulle, sa polaren.

Kan det bli annat med Jason Statham, Robert De Niro och Clive Owen...s porriga mustach, undrar jag?

Filmen har mycket av det som önskas och en par minnesvärda scener. Bland annat en fighting sekvens mellan två bakbundna och mannen med pistolen. Innehåller även planeringsmoment inför uppdrag.

Omöjligt att prata om den utan att ge bort för mycket så jag konstaterar kallt att detta är den bästa actionfilmen jag sett hittills i år.

Mitt betyg blir således en stabil fyra (illustrationen nedan).