The Dark Knight

Sista filmen ut på hemresan blev The Dark Knight, som jag av någon outgrundlig anledning inte sett tidigare. Normalt sätt är jag allergisk mot superhjältefilmer även om jag självklart sett Tim Burtons pastelliga klassiker. Batman omstarten, med Batman Begins tilltalade mig även om castingen av Rachel Dawes (Katie Homes) nästan på egen hand sänkte filmen. I The Dark Knight ser vi istället Maggie Gyllenhaal som funkar betyligt bättre.

Christian Bale, en skådespelare som länge valde intressanta filmer - inte minst The Machinist (se den nu!), har med åren tappat lite även om jag sett det mesta. Nej, den som gör filmen är Heath Ledger, som också fick en Oscar tilldelat sig postumt. Jokern har aldrig varit läskigare.

Filmen har spelat in över 1,000,000,000 USD. Smaka på den. Avatar piskar iofs skiten ur alla på en sådan lista, men att komma in på topp 10 är inte illa.

Året efter filmen, 2009 närmare bestämt, så kom den okända studion RockSteady Studios med spelet Batman - Arkham Asylum. En dunderhit som följdes upp med Batman - Arkham City, förra året. Batman är shit hot! och jag ser fram emot att lägga vantarna på Arkham City efter att jag tagit mig vidare i Arkham Asylum.

Senare i år kommer vi att få se The Dark Knight Rises, eller ska vi kanske kalla den return of Catwoman? Nu är det varken Michelle Pfeiffer eller Halle Barry som slänger på sig trikåerna, det föräras istället Anne Hathaway.

Omfamna Batman i era liv och ni skall blir rikligt belönade.

Pleasantville

Tobey McGuire, Reese Witherspoon och den ständiga (och omständiga) birollsinnehavaren William H Macy förgyller Pleasantville från början till slut.

Tobey var blott tjugo bast och hade inte slagit genom, vilket han skulle göra de efterföljande två, tre åren framförallt genom Spiderman rullarna. Redan 1997 syntes han dock i Ang Lee´s hyllade The Ice Storm tillsammans med Sigourney Weaver, Kevin Kline, Christina Ricci och Elijah Wood. Även om det var länge sedan jag såg Ice Storm så kommer jag ihåg att jag inte tyckte om den, kanske jag borde ge den ett nytt försök.

Det var länge sedan jag såg Pleasantville för första gången och den gjorde mig inte besviken nu heller. En snygg film med originellt upplägg. Den närmsta filmen jag kan komma att tänka på är The Trueman Show, som också den är brilliant.

Grand Turino

På hemresan var där inget nytt i filmbiblioteket så det fick bli att bläddra sig ned i listan och mina ögon fastnade på Gran Turino, en film jag trodde jag hade sett.

Clintan är stenhård som alltid och jag kan inte annat är rekommendera filmen.

Anmärkningvärt är att den ligger och skvalpar runt i mittskiktet på IMDB´s Top 250, ett vattenhål för att hitta filmer som ger bra valuta. Ingen lista är perfekt men tack vare denna så kanske man får inspiration till att se filmer som - Old Boy - hämnden , Requiem for a Dream eller varför inte Donnie Darko .

...men börja med Gran Turino, om det skulle vara så att ni missat den.

J. Edgar

Historien kring J Edgar Hoover är faschinerande. Han satt som chef för FBI i 48 år under 8 olika presidenter. Clintan står för regin i denna rullen och huvudrollen innehas av Leonardo DiCaprio.

Jag såg bara 20 minuter, sedan klarade jag inte mer.

1994 såg jag Leonardo DiCaprio spela Johnny Depps sinnessvaga bror i Lasse Hallströms What´s eating Gilbert Grape, en film jag tyckte var fantastiskt bra. Leo blev Oscarsnominerad för sin prestation och jag kommer ihåg att jag faktiskt blev förbluffad när han faktiskt bara spelade och inte var från en annan del av Köping.

Leo klarade övergången från att bli känd som ung till att behålla det som lite äldre genom välja ömsom intressanta filmer även om det var Titanic som grundade hans kändisskap för den breda massan. För mig är han en ung Jack Nicholson - men han klarar ännu inte av att lägga i närheten av samma tyngd och i Edgar köper jag inte hans prestation. Han är helt enkelt inte trovärdig som karaktär vilket gjorde att jag tappade intresset totalt.

Någon som har sett den?

Rise of the Planet of the Apes

Jag kommer ihåg första gången jag såg den första apornas planet. Jäklar vad läskig den var. För ett gäng år sedan såg jag den igen, och häpnar över hur välgjord den är. Vi snackar trots allt en film från 1968.

Självklart har jag också sett Tim Burtons 2001 års utgåva med Dirk Diggler Mark Wahlberg, men den lämnade inga djupare spår.

Så var det alltså dags igen och jag måste säga att denna filmen var den största behållningen på utresan. Framför allt tyckte jag fösta halvan var väldigt bra, både tempo och innehåll, sedan gick det enligt min smak lite utför även om filmen blir snäppet mer spektakulär på det visuella planet.

3+/5

My Week with Marilyn

My week with Marilyn, Michelle Williams i huvudrollen. Det kan inte vara så tokigt, tänkte jag efter att ha skrubbat mig med tvål efter djupdykningen senast. Williams såg jag senast i den fenomenala feel-bad filmen Blue Valentine.

Denna når inte upp till samma nivå och sättet som Marilyn porträtteras på är föga smickrande. Faktum är att man emellanåt nästan blir sugen på att ge henne en käftsmäll. Jag skulle anta att verklighetens Marilyn i den tidsandan verkligen stack ut, frågan är om hon gjort det idag.

3/5

New Year's Eve

...vilken skitfilm. Ett riktigt ärkepekoral.

Idel kända skådespelare och det smärtar mig att se hur De Niro har hamnat i denna sörjan.

Någonstans inbillar jag mig att man tittat på Short Cuts och fått inspirationen att göra något liknande...fast som utspelar sig under en dag...och med så mycket kändisar som det bara går.

Sista gången jag försöker beta av flygplansfilmerna i den ordning de kommer upp.

UNDVIK!