The Family Stone (2005)

 

Huvudpersonerna i filmen är Dermot Mulroney, som tar med flickvännen SJP hem för att fira jul. Luke Wilson, Diane Keaton, Craig T. Nelson och Claire Danes är alla bra, men mest av allt gillas Rachel McAdams. Sämst är SJP. Hon är en få skådespelare som jag tycker genuint illa om - dessutom spelar hon en roll som verkligen får en att ogilla henne.

3/5

Heartburn (1986)

 

Streep var etablerad, med Deer Hunter(1978), Manhattan(1979) och Kramer mot Kramer(1979) i bagaget. Filmer om par verkar vara storsäljare och succé blir det även med Sophie´s Choice(1982). Jag har sett en av hennes tidiga filmer som inte riktigt slog - I lust och nöd, eller Heartburn på originalspråket. Kul skådespelare förutom Streep och Nicholson i Jeff Daniels, Milos Forman(!) och inte minst en kort episod med Kevin Spacey som här gör sin långfilmsdebut. Det skulle dröja ända till mitten på 1990-talet innan Spacey blev en superstjärna i De Misstänkta(1995) och Seven(1995) - och sedan rullade det på.

Denna filmen funkar inte riktigt. Där är något som skaver. Nicholas som jag brukar tycka är toppen är kanske problemet? Nicholas gjorde Gökboet(1975) och The Shining(1980) - då redan 20 år in i karriären och med osannolika 2 Oscars (Gökboet och Ömhetsbevis) och 5 Oscarsnomineringar under bältet. Han fick för övrigt en nominering också 1986.

Manuset bygger på en biografi, och är väl inte det starkaste.

Jag orkar inte längre spekulera och ger 

2/5 

Army of Darkness - Evil Dead III (1992)

 

Första Evil Dead kom 1981 och följdes upp 1987 för att sedan avsluta triologin 1992. Sam Raimi står för regi, och han gick sedan vidare att 2004-2007 släppa Tobey Maguires Spiderman filmer, som jag gillar. I min förra post pratade jag om hur King of Comedy hade åldrats....men detta tar det till en ny nivå. Stop-motion skelett bonanza!

Första tredjedelen av denna filmen är riktigt bra, men sedan tappar den mig ganska mycket. Det blir för mycket fighting, som inte är speciellt njutbart.

Raimi är aktuell med Send Help, där Rachel McAdams spelar huvudrollen, en film jag ser fram emot att se.

3/5

King of Comedy (1982)

 

Scorsese har gjort många högt aktade filmer och 10 av dem med Robert DeNiro

År	Film	Roll
1973	Mean Streets	Johnny Boy
1976	Taxi Driver	Travis Bickle
1977	New York, New York	Jimmy Doyle
1980	Raging Bull	Jake LaMotta
1982	The King of Comedy	Rupert Pupkin
1990	Goodfellas	Jimmy Conway
1991	Cape Fear	Max Cady
1995	Casino	Sam Rothstein
2015	The Audition (kortfilm)	Sig själv (fiktiv version)
2019	The Irishman	Frank Sheeran

Sanslöst! 46 års samarbete och alla med över 7.0 på IMDB (utom New York, New York)

Det var mycket med filmen jag gillade och man kan se hur även denna filmen inspirerat. Det första som slog mig var hur det kändes väldigt mycket Joiquin Phoenix i The Joker.  Jag var inte riktigt beredd på den extrema cynismen. Faktum är att detta hade funkat minst lika storymässigt som idag. Manuset är skrivet av Paul D. Zimmerman och förutom denna filmen har han 4 nedslag som författare - två filmer med ~5 i betyg på IMDB samt....70 avsnitt av Sesame Street. Fantastiskt!

Scorsese har 9 upcoming projects som regissör och 17 som producent. Inte helt illa för en 84-åring.

När det kommer till betyget har jag våndats. Jag vill egentligen sätta 4/5 - men den har åldrats för mycket. Jerry Lewis är riktigt bra och Sandra Bernhard är Sandra Bernhard på crack. Filmen blev en kommersiell flopp och slogs mot titlar som Gandhi, E.T, Blade Runner, Sopies Choice, Das Boot och Tootsie det året.

Funfact:

Utifrån tillgängliga data över regissörer med många nomineringar är Scorsese den som sticker ut:

Martin Scorsese – 10 nomineringar, 1 vinst (för The Departed, 2006)   

→ Ratio: 10 nomineringar per Oscar

Detta är den högsta kända siffran bland regissörer med många nomineringar. Andra stora namn ligger betydligt lägre:

Steven Spielberg – 9 nomineringar, 2 vinster  

→ 4,5 nomineringar per Oscar

William Wyler – 12 nomineringar, 3 vinster  

→ 4 nomineringar per Oscar

John Ford – 5 nomineringar, 4 vinster  

→ 1,25 nomineringar per Oscar

Scorsese är alltså den mest nominerade regissören som nästan aldrig vinner.

3/5

Mel Brooks: The 99 Year Old Man! (2026)

 

En tvådelad dokumentär om Mel Brooks med regi om Jud Apatow. Mel Brooks framstår som en enormt jobbig person att vara runt - men samtidigt en person med enormt mycket energi. Jäkla i havet vad skarp han är. 99 år gammal. "Alla" komiker som är något är med och kommenterar.

Intressant, för mig som inte har så stor inblick i Mel Brooks tidigare filmer - samtidigt som Space Balls är en av mina absoluta favoriter.

3/5

Reptile (2023)

 

Det första som slår mig är hur ung Benicio Del Toro ser ut. I de senaste filmerna jag sett honom i har han sett gammal och sliten ut - men här (55 år vid inspelningen) ser han oförskämt fräsch ut. Var det kanske för att han fick vara med och skriva manus tillsammans med Grant Singer, som också står för regi? Eller var det kanske för att hans i-filmen-fru var Alicia Silverstone? Eller var det kanske för att han fick spela in film tillsammans med Justin Timberlake?

Singer har gjort musikvideos till Sam Smith, Lorde, The Weeknd och Taylor Swift. Det är världen han kommer ifrån men med Reptile ger han sig in i filmens värld och har redan två projekt som ligger i pre-production. En av dem heter Reenactment, och där får vi åter hänga med Del Toro men också med Ana de Amras och Cameron Diaz. Hennes Back in Action blev väl inte riktigt den återkomsten hon tänkt sig efter 10 år borta från vita duken men hon har gett sig själv fem nya chanser att göra ett gott andra intryck.

Tycker filmen berättas lite slarvigt. Det blir inte de där sköna - "det var som fan"-ögonblicken som man vill ha av en film som denna.

2+/5

The United States vs. Billie Holiday (2021)

 

Lee Daniels, regissör, är för mig känd för Preciouis(2009) och The Butler (2013). Båda bra filmer som skildrar amerikansk svart historia. Av någon anledning dröjde det hela vägen till 2021 innan hans nästa projekt. Vet att jag hade The Paperboy(2012) i pipen vid något tillfälle, men 5.7 på IMDB skrämde bort mig.

Filmen är sådär, men huvudrollsinnehavaren Andra Day, som förutom skådespelare också är musikartist, är fenomenal. Rollen gav henne en Oscarsnominering samt en Golden Globe. Välförtjänt!

3/5

Woman Walks Ahead (2018)

 

Jessica Chastain är en änkekvinna bosatt i New York som gör det till sitt livsmål att porträttera Sitting Bull. Filmen utspelar sig på 1890-talet, och nybyggarnas grymhet är skrämmande. Landskapet, som alltid när vi är i den vilda västern, är magnifikt.

2+/5

Am I OK? (2024)

 

Dakota Johnson undrar om hon är ok, och har sin sköna polare, spelad av Sonoya Mizuno som sällskap. Johnson är helt ok och där är ganska skönt banter. Den känns välgrundad, men samtidigt lite väl grund. Filmen är ok.

2+/5

Ricky Gervais: Mortality (2025)

 

Jag tycker Ricky Gervais har sina bästa år bakom sig. Som alla standuppare så blir det trubbigare med åren. Faktum är att jag faktiskt har det lite tråkigt, även det är fyndigt och kul - men också så jäkla förutsägbart.

Inget ont om Gervais dock.

2/5

Train Dreams (2025)

 

Kärnan i filmen utspelas i början på 1900-talet. Vi följer Robert, spelad av Joel Edgerton. Filmen gränsar till feelbad-filmerna jag normalt gillar, men här är det mer konstant hopplöshet och strävan som står för tyngden. Clint Bentley står för regi och har också varit med att skriva manuset. Detta är hans andra film, hans första är Jockey (2021), som jag hört talas om, men inte sett. Vi lär få se mycket mer av Bentley framgent. Han har också producerat (och skrivit manus för) en film som heter Sing Sing(2023) - där krokar han arm med A24 (igen detta produktionsbolag). Den filmen blev den nominerad för tre Oscars - bästa Musik, bästa manliga huvudroll och bästa manus efter förlaga (där Bentley alltså också var med).

Train Dreams är nominerad för hela fyra Oscars. Bästa foto, musik (av Nick Cave), Bästa film(!) och bästa manus. Två riktigt tunga kategorier med andra ord.

Edgerton är bra, fotot är bra men det som höjer filmen ett snäpp extra är William H. Macy och inte minst berättarrösten. Älskar en bra berättarröst.

4-/5

En dag (2011)

 

Anne Hathaway och Dexter Mayhew spelar huvudrollerna när vi får följa deras karaktärer över tjugo år, alltid den 15 juli. Det tar sin start 1988 på examensdagen.

Vacker, intressant och att inget varar för evigt.

4/5

Waiting for the Barbarians (2019)

 

Efter en novel från J.M. Coetzee, nobelpristagare 2003, har Ciro Guerra skrivit manus och står dessutom för regi. Guerra är Colombian och gör med detta sin femte långfilm. Hans tidigare verk har jag inte sett då det rör sig om spansktalande filmer som inte verkar ha spritts så brett.

Den här filmen har många problem, så vi börjar väl där. Det största problemet är Johnny Depp. Han är inte trovärdig som människa. Det blir bara töntigt och funkar inte alls, vilket tyvärr förstör mycket av filmen. Robin Pattinson spelar en mindre biroll, och märks inte direkt av.

Däremot skall jag slå ett stort slag för fotot. Kanske är det miljöerna som sådana som tar andan ur en och bidrar till en filmglädje. Men det spelar väl egentligen ingen roll då man sitter och njuter. Det andra som förtjänar hyllas är Mark Rylance, och jag begriper inte varför jag sett så lite av honom genom åren, samtidigt som jag blickar genom hans filmografi och ser att jag trots allt sett honom i ganska mycket. Senast var det i Wolf Hall i rollen som Thomas Cromwell, där han också gjorde ett gott intryck. Jag har sett honom i mer och han har varit aktiv länge - dock är där en väldigt stor skillnad i frekvens de senaste 15 åren. Efter lite googlande så har han varit väldigt aktiv som scen-skådespelare men verkar sadlat om lite på äldre dar. Förutom att blivit hyllad av ovan nämnda Wolf Hall så har han en Oscar i bagaget från Spielbergs Bridge of Spies.

2/5

We Live in Time (2024)

 

John Crowley har regisserat We Live in Time (2024) med Andrew Garfield och Florence Pugh i huvudrollerna. Medans Pugh är super så är Garfield lite mer åt Hugh Grant hållet, fast han kanske hellre siktar på att vajba lite mer som Colin Firth. Om man nu kan vajba som stela engelska snubbar.

VARNING: Detta är en romantisk film som kanske inte passar alla. Jag trillar dock dit direkt.

4/5

Limitless (2011)

 

Det är inte ofta jag ser om filmer, men nu fick jag ett sug. Filmen kom precis innan bloggen drog igång. I huvudrollen ser vi Bradley Cooper och Neil Burger står för regi. Burger gick efter denna vidare till Divergent (som sög), Voyagers (som sög) och The Marsh King's Daughter (som var ok). Innan limitless gjorde han en ännu bättre film, nämligen The Illusionist, med Edward Norton och Paul Giamatti. Magisk!

Detta är en toppenfilm, även om jag tycker den har åldras pga lite specialeffekter.

Filmen fick en tv-serie spinoff, som gick i 22 avsnitt mellan 2015-16.

4/5

Springsteen: Deliver Me from Nowhere (2025)

En film om Springsteens sjätte album, Nebraska, som enligt källor inte ens är ett av hans tre bästa. Tydligen är det så att Springsteen-kännarna verkar hålla denna högt. Väldigt utelämnande på många sätt. I huvudrollen ser vi Jeremy Allen, som gör ett riktigt bra jobb. I en biroll ser vi Jeremy Strong, som jag ibland har lite svårt för, men som här funkar bra.

Vi har sett väldigt många biografiska filmer de senaste åren, och denna sticker ut genom att vara lågmäld.

Jag är ingen stor Springsteen-fan, vilket kanske bumpat ut betyget ett snäpp. Jag är i vilket fall nöjd.

3/5

Babygirl (2024)

 

Detta var den mest pinsamma filmen jag sett på länge. Jag är en stor fan av Nicole Kidman, vars arv till filmen är storslaget, något man inte kan säga om valet av skönhetsingrepp. "Hennes modigaste film hittills, läste jag i en intervju", och visste att filmen var kass men att hon visar sig naken. Hon spelar mot Harris Dickinson, och jag känner inte alls att deras kemi funkar, vilket bara gör det ännu sorgligare. Även om jag tycker att mod skall belönas så behöver inte det betyda att jag tycker det är bra.

Dickinson har jag sett i Triangle of Sadness(2022) och senast i A Murder at the End of the World, vilket får mig att sakna duon Zal Batmanglij och Brit Marling. Marling är i alla fall aktuell i ett projekt där hon och Natasha Lyonne står för manus och Lyonne för regi. Båda spelar roller. Lyonnes Russian Doll var helt magiskt bra.

För Babygirl står Holländskan Halina Reijn för både manus och regi och man kan ju tänka sig att det blir svårt att göra mer film efter ett magplask som detta, och utan några egentliga hits på CV:t. Dock verkar produktionsbolaget A24 ha skopat upp henne för en tredje film tillsammans. Denna gången med kändisen(?) Gracie Abrams som skall göra sin debut.

1/5

Friday Night Lights (2004)

 

Amerikansk fotboll, denna speciella sport som ändå har något. Vi har blivit bekanta med sporten genom otal filmer i highschool miljö - och det är precis vad som serveras här. Filmen är baserad på en novell av Buzz Bissinger och med screenplay av David Aaron Cohen och Peter Berg, som också står för regi. Han CV includerar Hancock (Will Smith som dekad superhjälte) och Battleship, filmen baserad på ett spel. Tyvärr har jag sett den filmen.

Stjärnan i Friday Night Lights är utan tvekan Billy Bob Thornton som coachar ett highschool lag mot titeln. Annars är det än ung och ganska okänd cast, med undantag av Connie Britton och tydligen också Amber Heard, vars kändisskap dock inte primärt är från sina skådespelarinsatser.

Filmen är ok. Tycker den hittar en fin balans jag känner en doft av autenticitet. Filmen gick så pass bra att det gjordes en tv-serie som rullade på i 5 säsonger och 76 avsnitt. Connie Britton stannade kvar medans Thornton ersattes av mer tv-vänliga Kyle Chandler.

3/5

The Age of Adaline (2015)

 

Age of Adaline är en riktigt bra film. Den främsta orsaken är manuset, som är skivet av J. Mills Goodloe och Salvador Paskowitz. Ingenting de gjort tidigare kommer ens i närheten. Förutom att detta är en storslagen kärleksfilm så finns där något större, vars mysterium tar det till nästa nivå. För regi står Lee Toland Krieger, född 1982. Han var alltså 33 när han gjorde denna. Redan 2009 gjorde han en hyllad film med Adam Scott, Brittany Snow och inte minst J.K Simmons, The Vicious Kind (2009). Enormt imponerande - och vad det verkar self-made. Efter hyllade The Age of Adaline (2015) så har han inte gjort fler filmer, däremot har han gjort enstaka avsnitt i tio olika tv-serier. Han har dock en film i pre-production och om castingen stämmer får vi se både Millie Bobby Brown och Margo Martindale.

Jag har höga förväntningar.

4/5

Death by Lightning - Miniserie

 

Michael Shannon spelar den osannolike presidenten James Garfield och Matthew Macfadyen hans mördare. I biroller ser vi bland andra Nick Offerman och Bradley Whitford, och jag gillar dem båda. Vad gäller Shannon tycker jag att han funkar väldigt bra, däremot har jag betänkligheter jämtemot Macfadyen. Det blir lite för mycket ibland, och detta spricker hål på trovärdighetsbubblan.

Serien på fyra avsnitt är hyllad och jag riktar en rekommendation även jag.