Snowpiercer

Chris Evans är bra, men Tilda Swindon skiner. Snowpiercer är ett verk av Joon-ho Bong och beskrivs bäst som en post-apokalyptisk historia som utspelar sig på ett tåg.

3+/5

La vie d'Adèle

Det är inte ofta jag ser film där det inte är språka på Engelska, men nu blev det så. Det engelska namnet på filmen är 'Blue is the Warmest Color'. Adele, är huvudpersonen, som spelas av Adèle Exarchopoulos. För det fick hon som yngsta spelare någonsin en Guldpalm att sätta på spiselkransen. Filmen tar modiga tre timmar på sig att berätta historien, men gör det brilliant och engagerande. Fransk, som den är, innebär framförallt naket att vi inte får historian serverad på ett silverfat. Vi blir inte så mycket klokare efteråt, men rikare inombords.

4/5

Nebraska

Hur blev det såhär? Kommer man ens att tänka så? Man är helt plötsligt gammal. Livet har swichat forbi. Svårt att gå har man. Det enda som finns kvar att klammra sig fast vid är drömmar.

Lite så är filmen Nebraska.

3+/5

Mr Nobody

Det känns surrealistiskt att titta på en film som inte berättas enligt västerländska normer. I modersmjölken har historier, berättelser och sagor lärt oss att tiden är linjär. Filmer som bryter mönstret fascinerar mig och behöver egentligen inte vara speciellt bra för att vara sevärda. Typiskt, men inte alltid, handlar filmerna om tidsresor.

Än mer knasigt blir det när man vet att man sett filmen förut, i alla fall minst halva, men att man inte kommer ihåg var man slutade - för allt är så bekant.

För mig är detta Mr. Nobody.

Jag hittade den pga Jared Leto, som fram till Dallas Buyers Club inte lyckades med någonting kommersiellt. Det har såklart ändrats och han kommer nog att ha mer att välja mellan i framtiden. Synd på ett sätt - för han har alltid lyckats hitta intressanta projekt. Requiem for a Dream är kronjuvelen, som jag vill uppmana alla att se. Tillika är den en Darren Aronofsky film, av vilka alla är ett tvång att titta på. Pi, Requirem, The Fountain, The Wrestler, Black Swan och under 2014 kommande Noah. Kanske fuckar han upp nu när han tappat sin musa Rachel Weisz.

Mr. Nobody blev en kommersiell flopp. Vad sägs om 1612 USD öppningshelgen i USA? Totalt spelade den in 2,3M USD - och kostade 47M USD att göra. En hyfsat olönsam affär.

Filmen lyckas väcka känslor hos mig. Man känner igen sig, sina drömmar och mardrömmar. Som en slice ur tänkbara liv ger den hopp och förtvivlan.

4/5

Banished

En stadsbyggarsimulator där dina värsta fiender är obalans i demografin och bristen på mat. Utvecklad av enmansföretaget Shining Rock Software och jag har följt Luke Hodorowicz arbete senaste året i hans utvecklingsblogg. Jag är enormt imponerad av hur bra och snabbt allt kom på plats på slutet.

Banished finns på steam och andra ställen.

12 Years a Slave

12 Years a Slave kammade hem 3 Oscars häromdagen, bland annat den prestigetunga Bästa Film. Detta pekar om något på hur relevant ämnet fortfarande är i USA, som enligt min mening är det land som är världsämst att hantera sin historia. På många ställen sitter fortfarande rasism i väggarna, räcker säkerligen att besöka en highschool i södern för att få det bekräftat.

Steve McQueen, som står för regi, har liksom i hans förra långfilm Shame valt att ta med Michael Fassbender som gör ett gott jobb, precis som Chiwetel Ejiofor, som spelar huvudrollen och Lupita Nyong'o som kammade hem Bästa Kvinnliga Biroll.

Kuriosa: Brad Pitt spelar en mindre roll, men är dessutom Producent - något som renderade i hans första Oscar.

Filmen är bra, och insatserna godkända - men på IMDB Topp 250 tycker jag inte den hör hemma.

4/5

Sunlight Jr.

Naomi Watts och Matt Dillon är ett förälskat par mitt i det desperata white trash USA. Utvägarna är få och medeln är få och man känner en våg av hopplöshet som sköljer över en när man betraktar det destruktiva beteendet som flyter genom blodsbanden.

En riktig feelbad film.

3/5

Inside Llewyn Davis

Bröderna Coen är på det igen. Denna gången får vi under en vecka följa en ung musiker i NY, någon gång i början av 60-talet. Musikern i fråga är den kämpande Llewyn Davis som kompromisslöst endast är trogen musiken.

Oscar Isaac gör en strålande insats och trots att jag sett honom tidigare i Revenge for Jolly!, Drive och Agora har jag aldrig tidigare lagt märke till honom. I andra roller ser vi Carey Mulligan, Justin Timberlake och John Goodman för att nämna några.

Soundtracket är i sann Coen anda fantastiskt bra, om än inte i klass med O Brother, Where Art Thou? En hel del av musiken är framförd av Oscar Isaac och han gör det fantastiskt väl.

4/5