Ingen tid för kärlek - En film om Johnny Bode (2017)

 

Bo Sjökvist gav sig ut på en resa för att få reda på mer om Johnny Bode. Av någon anledning hade jag missat att det kommit en dokumentär men blev glad när jag såg det. Bode är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat sedan jag sprang på honom tack vare internet i slutet av 90-talet. Givetvis var inkörsporten Bordellmammans visor, detta besynnerliga, men ack så underhållande, verk. Det väcker enormt många frågor och sammantaget känns det att ju mer jag får reda på, desto mer vill jag veta.

Bode dog redan 1983, nu mer än 40 år sedan. 

Ge er hän...läs lite om Johnny Bode sällskapet och deras fantastiska pris. Låt dig svepas med.

Vienna, Dec. 30 1959, Johnny Bode meets the press before the opening of the operetta "Liebe in Tirol":

• Well, Mr Delgada, what have you written more than this? wondered a journalist.
• Well, one of my works is An den schönen blauen Danube, he replied. The journalists laughed well and ironically.
• But was not Johann Strauss the younger who composed it?

-Yes, I used that pseudonym at that time, said Juan Delgada.

4/5

Sting (2024)

 

Trodde du att detta var en hyllning till Gordon Matthew Thomas Sumner aka Sting har du kommit helt fel - det här handlar om spindlar. Sting är namnet som tjejen Charlotte döper sitt lilla husdjur till, efter svärdet i Tolkien. Undrar varför man inte döpte den till Shelob, efter spindeln som träffar Frodo i Sagan om ringen.

Filmen är helt ok. Man får det man vill ha - och faktiskt lite till. Den flirtar med liknande filmer på 80/90-talet 

2+/5

Presumed Innocent - Season 1

 

Jake Gyllenhaal är tillbaka, efter flertalet ytterst tveksamt valda filmer. Gyllenhaal har sju filmer på upcoming, bland annat The Division, baserat på Ubisoft/Massive(Malmö) spel. Dock är många av dem i production, tyvärr är en av dem en sequel på Road House, något som ger mig lite kräk i munnen.

TV-serien gillades. Åtta avsnitt med lite sköna vändningar och en bra Peter Sarsgaard. som för övrigt är gift med Jakes syster Maggie sedan 2009.

Klart sevärd!!

Kinds of Kindness (2024)

 

Biopremiär 28:e Juni och sedan ett par veckor är Kinds of Kindness redan på Disney+. Jag älskar internet och nutidens distributionsformer. Yorgos Lanthimos är tillbaka, i lite mer gammal god form ska tilläggas i denna film som egentligen är tre filmer. Det kommer inte upp i samma kaliber som The Lobster eller The Killing of a Sacred Deer utan placerar sig strax bakom. Det har sagts att denna filmen liknar Dogtooth mest av hans filmer, något jag kan hålla med om. Jag är svag för hur Lanthimos tar en med i världar utanför den verkliga.

Emma Stone, Jesse Plemons med Willem Dafore som trea och en handfull biroller - bland annat Margaret Qualley (Andie MacDowells dotter om ni kommer ihåg). Qualley är för övrigt med i The Substance, där hon och Demi Moore spelar huvudrollerna. Har fått bra mottagande.

Lanthimos nästa film, Bugonia, är redan i post-production men sägs inte komma på bio förrän i November 2025. I huvudrollerna ser vi Jesse Plemons och Emma Stone. Stone är för övrigt också aktuell i Ari Asters nästa rulle, Eddington, som sägs vara färdiginspelad redan.

Längden drar ner - 2h44m kändes även om tre historier skulle berättas.

4-/5

Kingdom of the Planet of the Apes (2024)

 

Fortfarande till denna dag blir jag golvad när jag tänker på första filmen från 1968. Det blev ytterligare fyra filmer, den sista kom 1973. Man hade dragit ned budgeten för varje film och jag gissar att det var ganska urvattnat på slutet.

Där kom en avstickare 2001, efter mer än 10 års trixande med finansiärer, regissörer och skådespelare som passerade i revy. Trots att den filmen blev en framgång så blev det inte fler uppföljare. Tim Burton stod för regi och det har setts, dock innan bloggens födelse.

Tiden gick och 2005 började arbetet med remaken som resulterade i en triologi av filmer Rise of the Planet of the Apes (2011), Dawn of the Planet of the Apes (2014) och War for the Planet of the Apes (2017). Jag har sett de första två och gett dem 3 och 3+ i betyg. Av någon anledning har jag inte sett War.

Kingdom of the Planet of the Apes utspelar sig 300 år efter den senaste triologin och i huvudrollen ser vi Freya Allan, aka Ciri från The Witcher. Något i den påminner mig om Furiosa/Mad Max. Jag blir fortfarande blown away.

Vi får väl se om detta är starten på en ny triologi.

3/5

The Beekeeper (2024)

 

The Beekeeper har i alla fall en snygg poster. Stathame spelar sig själv i ännu en film, fast här lite sämre än vanligt. För regi står David Ayer, som i närtid kanske är mest känd för Suicide Squad (2016) men som för mig smäller betydligt högre med manus och regi för Fury(2014) och End of Watch (2012). Noterbart är att han skrivit manus för riktigt vassa Training Day (2001) och även varit del av gänget som skrev för första The Fast and the Furious. För manus står Kurt Wimmer, som skrivit manus för halvtaskiga Slat (2010) och därefter jobbat med remake-manus för Total Recall och Point Break. Wimmer står dock för en bra dystopisk film - där han både stått för manus och regi, nämligen för Equilibrium(2002) med Christian Bale, Sean Bean och Emily Watson. Kan tänka mig att detta är en rulle som folk kan ha missat.

3/5

Shameless - Season 1-11

 

Så har då Shameless baxats i land - 116 fördelade på 134 avsnitt över 11 säsonger. Ett riktigt monster med andra ord. Jag tyckte väldigt mycket om serien. Där är en rättframhet och ärlighet som man inte ser så ofta. Serien ballar såklart ut emellanåt, på både gott och ont. 

Enormt sköna karaktärer där William H. Macy tar täten tätt följt av resten. Tycker även man har lyckats casta mindre roller bra. Extra kul att man lycktas hålla i samma skådespelare så länge.

The Bear - Season 3

 

Tredje säsongen av The Bear är väldigt annorlunda. Många av karaktärerna får sin tid. Hur hamnade de här? Skulle nog säga att det är väldigt annorlunda, även från säsong 1 och 2, vilka i sin tur är lite annorlunda från det mesta. Vi bjuds på en berg-o-dalbana i vanlig ordning. Tempot skiftar. Man är inte rädd att ta tid på sig ibland. Jag gillar det - men vill nog tillbaka till det där andra i säsong 4.

Lies of P

 

För ganska så precis ett år sedan så släpptes Lies of P, utvecklat av Koreanska Neowiz. Neowiz har varit igång sedan 15 år med spelutveckling och där är ett spel som sticker ut - Battlefield Online. Gratisspelet som jag körde helt för mycket när det kom. Det fyllde absolut en lucka och de var tidigt ute.

Enligt metacritic, som i alla fall är ett mått att mäta framgång så ligger man på 80 och lyssnar man på snacket i efterhand så var detta ett väldigt uppskattat spel på alla sätt.

Jag vill gilla det. Verkligen. Ger det flera försök. Förstår att andra kan gilla det men kommer inte in i det trots flera försök. Det går inte. Art Directionen är bra, genomförandet stabilt, leveldesign i början känns sådär och jag har ju hört hur bossarnas variation uppskattas. UI:t för ens inventory och lite annat är kackigt.

Gillar inte nötandet i spel som detta. Att läsa bossarna och attackera i rätt stund. Förstår inte tjusningen. Det händer inget. Trails Evolution - där snackar vi nöta - och jag förstår till fullo att belöningen gör det värt det.

Kul för Neowiz och fans av genren - jag är absolut inte en av dem och ska sluta försöka lura mig själv.

My Cousin Rachel (2017)

 Ibland, men inte ofta, händer det att man ser en film man redan sett. Inget inlägg på bloggen, det var det första jag kollade när det kändes bekant. Sedan visste jag - men såg om den ändå. Filmen bygger på en novell av Daphne Du Maurier (1907-1989). Hon är mest känd för Rebecca, en roman som filmatiserades av Hitchcock 1940. Det blev dundersuccé och filmen nominerades till 11 Oscars. Den knep bara två, men det var för Bästa Film. Jag har sett nyinspelningen från 2020 med Lily James och Armie Hammer som fick godkänt. Hennes kortroman The Birds ska ligga till grund till Fåglarna, vill jag också påpeka

Hur är det med Rachel då, undrar ni kanske. Jodå, Rachel Weisz gör ett bra jobb men än bättre är Sam Claflin. Vi ser också Holliday Grainger och Iain Glen (Sir Richard Carlisle i Downton Abbey). Claflin var tydligen ingen ny bekantskap då han syns i bland annat Peaky Blinders, Hunger games och lite annat smått och gott. Här belyser han ungdomlig naivitet och galenskap på ett bra sätt som givetvis blir frustrerande att iakta. Filmen är också vacker - böljande Engelska landskap.

3+/5

The Creator (2023)

 

Människor och maskiner är i krig. Det känns som att en aldrig sinande flod med filmer som berör AI kommer skölja över oss. Senast var det J-Los Atlas för min del och nu alltså The Creator. För regi och manus står Gareth Edwards med ett fåtal filmer på sitt CV. Bland dessa Rogue One: A Star Wars Story - som jag om man bortser från nostalgi håller som det bästa Star Wars som gjorts. Hans nästa projekt, vad gäller regi är en Jurassic Park rulle.

I huvudrollen ser vi John David Washington som jag sett förr,  inte minst i hans genombrottsfilm BlacKkKlansman. Tydligen flimrar han förbi i Tenet och Amsterdam också.

Filmen varar i över två timmar, vilket definitivt inte är till dess fördel. Riktigt fet budget, med tanke på att man inte anlitat de största skådespelarna. $80,000,000. Wow! Tydligen så har man fått igen pengarna och filmen visades på bio med premiär för snart ett år sedan. Höga produktionsvärden - men den klickade inte alls med mig. Fick mig inte engagerad.

2/5

Hypnotic (2023)

Redan efter 10 minuter sa alla instinkter att jag borde stänga av skiten. Skådespeleriet suger, premissen suger, dialogerna suger. Det är så jäkla tönt-mesigt att jag mår illa. Herreguuuud! Jakterna ska vi inte bara prata om - patetiskt!

För manus och regi står Robert Rodrigueza med Sin City (2005) som sin största framgång, kanske ändå med From Dusk Till Dawn (1996), där Tarantino stod för halva manuset eller varför inte Desperado (1995) med Antonio Banderas. Jäklar vad jag glömt den gamla rullen.

Om ni får för er att se filmen så tycker jag ni ska fundera hur de spenderat sina $70,000,000 .

1/5

The Beguiled (2017)

 

Sofia Coppola har haft 25 stabila år som filmmakare. Allt startade med Virgin Suicides, det magiska filmåret 1999 men det var med Lost in Translation hon verkligen slog genom. Har faktiskt Priscilla på min "att se lista", dels på grund av Coppola men också då Cailee Spaeny också var med i Civil War jag såg nyss spelar huvudrollen.

The Beguilded, eller De Bedragna som den heter på svenska, utspelar sig i södern under inbördeskriget. En stark ensamble i Nicole Kidman, Kirsten Dunst, Elle Fanning och Colin Farrell. Det var faktiskt på grund av Kirsten Dunst (Civil War igen) som jag trillade hit

3+/5