London 1895. Vi blir översköljda av Sir, Lord, fulspel och inte minst BUSKIS!!! Förlagan är en pjäs från just herrens år 1895 som kretsar kring utpressning och korruption och berör temas on offentlig och privat heder. Lite mer än 100 år senare, herrens år 1999, får vi se Julianne Moore, Minnie Driver, Cate Blanschett och Rupert Everett för att nämna några.
3-/5
Med Forever My Girl börjar vi närma oss vad som i alla fall är ett temporärt slut i floden av RomCom.
För regi och manus står Bethany Ashton Wolf som 2001 var co-author för filmen Don´s Plum i vilken vi ser både Leonardo DiCaprio och Tobey Maguire. Väldigt indie.
En countrystjärna återvänder hem efter att ha varit iväg 10 år...se den eller låt bli.
2/5
Mike Cahill och skrivit och regisserat Bliss(2021). Cahill är känd för mig genom sina samarbeten med Brit Marling i både Another Earth (2011) och I Origins (2014). För Bliss har han fått med sig Owen Wilson och Selma Hayek i huvudrollerna. Cahills arv märks. Det är surrealistiskt och med ett stänk av både Butterfly Effect och Matrix kan skönjas. Filmen är udda - något jag alltid premierar. Både Wilson och Hayek funkar ok men tyvärr lyfter sig inte filmen till hans tidigare alster. Dock sevärd.
3/5
Neil Burger, regissören bakom lysande The Illusionist(2006), river loss ett Crime/Drama/Mystery med Daisy Ridley. Ridley slog igenom med dunder och brak när hon fick rollen som Rey i Star Wars: Force Awakens 2015. Sedan blev det tyst varför jag blev lite extra glad när jag såg The Marsh King´s Daughter och tryckte play tämligen omedelbart. Helt ok rulle, inte mer. Vi får väl se om Ridley lyckas få ny fart på sin karriär 2026 när Star Wars: New Jedi Order är planerad att släppas.
3/5
Samtidigt som Olympiska kommitten gav Paris spelen 2024 så började ett gäng franska manusförfattare jobbet med Hajar i Paris. Skulle maratonsimmningen gå av stapel i Seine, den kraftigt förorenade floden som klyver Paris. Hälsorisker på grund av förorendingar må vara en sak - men hajar är något helt annat.
Souis la Seine, som översätts Under Saine fick det mycket passande och lökiga namnet Hajar i Paris på svenska. Konvolutet är spektakulärt. Man vet att blod kommer att flyta.
Vi får en härlig bakgrundshistoria och sedan brakar det igång. På många sätt påminner den om nyligen sedda Godzilla.
2/5
Paul Giamattis har åter slagit sina påsar ihop med den gamla radarpartnern från Sideways, Alexander Payne. Payne har två Oscars i bagaget, för ovan nämnda Sideways och för The Descendants - båda för bästa manus. The Descendants har jag försökt ta mig genom men av någon outgrundlig anledning lyckades jag inte. Jag som vadar till midja upp med skit emellanåt förstår inte varför så var fallet. Kanske var humöret helt enkelt inte rätt. Vi ska doppa tårna lite mer i Payne och då hans Oscars nomineringar där vi förutom tre för bästa regi, bland annat för Nebraska, en tre plus rulle jag såg i Mars 2014. Det jag däremot inte sett är Election, från det fantastiska filmåret 1999. Även den filmen gav en nominering (för bästa manus). Här ser vi en ung Reese Witherspoon och en oskuldsfull Matthew Broderick. Jag blev sugen.
Vad gäller Holdovers så har den hyllats unisont och faktum är att den har högst IMDB-score av alla hans filmer, Sideways inkluderad. Filmen fick fyra nomineringar och en Oscar, för bästa kvinnliga biroll till Da´Vine Joy Randolph.
5-/5
Tom Clancy's Jack Ryan har sedan 1984 porträtterats av såväl Alec Baldwin, Harrison Ford, Ben Affleck som Chris Pine när nu turen kom till John Krasinski, kanske mest känd från The Office. Mest kända filmen torde vara The Hunt for Red October (1990)
Fyra säsonger och 30 avsnitt blev det innan John konkluderade att det fick räcka.
Vad gäller källmaterial så har han förekommit i 33 böcker, varav en hel del är skrivna än andra än Tom Clancy.
Jag gillade Jack Ryan på Prime och en shoutout till Wendell Pierce som var med i nyligen nämnda Suits.
Jag har inte sett många Godzilla filmer. Det har aldrig tilltalat mig. Trots att försa filmen kom redan 1954 är den mer levande än någonsin. I runda slängar har det producerats 40 japanska och 10 amerikanska filmer, några animerade och dessutom strax över 40 spel, främst till Nintendos maskiner. Jag har spelat en hel del spel sedan karriären drog igång i första hälften av 80-talet men har aldrig sett eller spelat ett.
Filmen är spektakulär, trots sin till synes magra budget. Man kammade hem en Oscar för bästa specialeffekter och slog Mission Impossible, Guardians of the Galaxy och Napoleon. Jag är dock inte en fan av japansk skådespeleri och det spelas i mina ögon över på tok för mycket. Steget till buskis är aldrig långt borta.
3/5
.jpg)
October Kiss! Visst pratar vi om Halloween. Största behållningen är Ashley Williams, som var med i 16 avsnitt av How I met your Mother. Visst är denna, precis som många andra RomCom avhandlade på senaste tiden i kategorin Tv Movie. Redan där sätter man ribban. Vad betyder det ens? Det finns ju filmer på Netflix, HBO och Prime som inte gått på bio - är de också TV Movies? Trots att det känns utdaterat så vet man lite vad som väntar. Tveksam kvalitet har ju varit ledordet - och så fortsätter det.
2+/5
Ännu en RomCom med tveksam kvalitet har avhandlats på Prime - denna gången har turen kommit till The Other Zoey. Minnesförlust, identitetsförväxlingar och romantik.
2/5
All Things Valentine, eller Alla Hjärtans Coach som den svenska översättningen lyder är en film från 2016 med Sarah Rafferty och Sam Page. Detta säger inte er ett smack såvida ni inte sett Suits. Någonstans där i slutet så tyckte tydligen någon med pengar att den erotiska energin från TV-serien skulle konverteras till film. Sagt och gjort. Tyvärr fick man inte med Gabriel Macht på tåget utan fick ta en look-a-like (Sam Page). Likheten är slående. Macht har för övrigt inte gjort en roll sedan 2019 när Suits stängde dörrarna. Han är helt enkelt hemmapappa.
Filmen handlar om en Bloggerska som inte tycker om Alla hjärtans Dag. Nuff said!
2/5
Tönt film med påhittade problem i en värld av överflöd trots motsatsen försöker bevisas.
2/5
Var tog Lasse Hallström vägen? Med fantastiska Gilbert Grape 1993 banade han vägen för en karriär i Hollywood och runt mellenieskiftet så stod han bakom Ciderhusreglerna och Chocolat, som båda fick uppmärksamhet. 2013 gjorde han i alla fall Safe Haven, en film som tydligen gick bra vid Alla Hjärtans Dag det året. För manus, eller i alla fall förlagan, står Nicholas Sparks - mest känd för klassikern Dagboken, men även för Dear John (som Hallströmn för övrigt också var den som filmatiserade)
Ganska stabil, ganska välgjord med en doft av 90-tal.
2+/5
1/5
Jag orkade inte mer än ett avsnitt. Någon fick en ide. Varför skapar vi inte en mini-serie om hotellet som är navet i Keanu Reeves fyra ultravåldsamma, och väldigt underhållande ska jag tillägga, filmer om John Wick?
Tre ynka avsnitt är det - men det funkade inte. Det blev bara lökigt på ett dåligt sätt.
Efter helt för många RomCom-filmer så tog jag tag i en TV-serie baserad på den brittiska författaren Lee Child. 28 böcker har det blivit för Child, och minst minnesvärt är väl Tom Cruises försök att axla rollen som en 1,96m lång person (Cruise är 1,70m). Serien hyllar den tysta och starka hjälten som inte tar någon skit från någon. Alan Ritchison är klockren casting och jag måste villigt erkänna att jag blev underhållen.
Många människor springer maraton. I Stockholm i Maj var där 23,000 personer anmälda. Jättemånga. 42 kilometer ska de kämpa sig fram på. Hade jag varit 20 år gammal hade jag inte tvekat men nu ser jag inte vitsen med att späka sig i månader för att prestera. Brittaney ska dock springa ett maraton. Hennes liv och leverne är extremt ohällsosamt men hon får en uppenbarelse och zZzzZZzz....
För regi och manus står Paul Downs Colaizzo som tidigare skrivit lite manus till ett par avsnitt av MacGyvers reboot. Kul för honom. Jillian Bell i huvudrollen har hållt på sedan 2006 och var bland annat med i Bridesmaids. Kul för henne.
2+/5
Jag sjunker djupare och djupare ner i RomCom-träsket. Regissörens senaste har 4.4 på IMDB. Hur orkar folk. "
Facinerande och skrämmande på samma gång. Sammhällets normer har bestämt saker vi ska vara rädda för, språk och nakenhet står överst på agendan.
Huvudpersonerna är lättförglömliga men i birollslistan hittar vi både Marisa Tomei och Lena Olin. Som ni mäker tappar jag tråden. Förväxlingskomedier brukar ha den effekten.
2/5
Jag tycker väldigt mycket om filmer som behandlar ämnet tidsresor men tydligen var 57 sekunder lite för lite. Nu tror jag inte att det var där skon klämnde, inte heller att Morgan Freeman är med.
2/5
2/5
När det på konvolutet står att Freelance är gjord av regissören från Taken, en film från 2008, så vet man att det har gjorts tappra försök att höja statusen för filmen. Det är för övrigt också samma regissör som för Peppermint(2018). Pierre Morel heter han.
Rullen är i alla fall en lökig actionfilm med 90-tals vibbar. John Cena, som jag verkligen kommit att uppskatta, spelar huvudrollen med Alison Brie som radarpartner.
3-/5
2+/5
The Idea of You är baserad på en populär bok och för att leverera filmen har man valt Anne Hathaway, som för en gångs skull spelar 40. En RomCom. Välgjord och ostig, precis som de ska vara.
2+/5
Ni känner såklart till Poor Things. Yorgos Lanthimos fortsätter leverera och vet vad som krävs för att leverera en Oscarsvärdig film - i detta fallet fyra i de mindre prestigefyllda kategorierna, bortsätt från Emma Stone som knep bästa kvinnliga huvudroll. Nominerad i 11 kategorier, inklusive bästa film och bästa regi. Detta är hans högst rankade film på IMDB. The Favorite blev nominerad till 10 och gav även den bästa kvinnliga huvudroll, för övrigt.
Sugen på hans aktuella Kinds of Kindness, där han fortsätter att jobba med Emma Stone och Willem Dafoe och har även slängt in alltid lysande Jesse Plemons aka den nya Philip Seymour Hoffman.
Jag förstår att den är annorlunda, vacker och skruvad men jag håller The Lobster högst, följt av The Killing of a Sacred Deer. Faktum är att jag inte klarade av att se filmen i en sittning, vilket aldrig är ett gott tecken.
3/5
Katia Winter, känd för mig från Året jag slutade prestera..., och som också kommer synas i S03 av The Boys. spelar huvudrollen i Negative. Detta var en riktig stinkare. Det håller inte ihop storymässigt
1+/5
A bouncer with a slightly murderous anger-management problem that she controls with the help of an electrode-lined vest she uses to shock herself back to normalcy whenever she gets homicidal. After the first guy she's ever fallen for is murdered, she goes on a revenge-fueled rampage to find the killer while the cops pursue her as their chief suspect.
2/5
2/5
Bara för att Guy Ritchie peakade 2000 så betyder inte det att han inte kan göra sevärda saker. Jag har, inser jag när jag tittar igenom hans 31 poster långa IMDB sett det mesta av hans långfilmer. Lock, Stock and Two Smoking Barrels (1998) och Snatch (2000) är ett måste, Sherlock filmerna var underhållande och The Gentlemen(2019) (som senare blev en TV-serie) var klar godkänd.
Operation Fortune: Ruse de guerre är en Statham film. Paret har jobbat tillsammans i Wrath of Man, vilket är en av de få Ritchie och Statham filmer jag inte sett. Jag kan dock tänka mig att man inte blir överraskad. Nej, det är ju det som är hela behållningen med Statham. Man vet vad man får - och jag tycker om det. Här får vi dessutom njuta av Hugh Grant, som numera spelar gubb-gangster i de flesta filmer han är med i. Funkar helt ok.
Ritchie är normalt stabil. Hans största plump i protokollet är tveklöst Swept Away(2002) med Madonna i huvudrollen. Den har iskalla 3.6 på IMDB. Premissen påminner om sista tredjedelen av Triangle of Sadness.
3+/5
Filmen var bättre än mycket i genren och vi ser dessutom Natasha Lyonee (Russian Doll) i en roll. Fan vad bra hon är i Russian Doll.
3-/5
