Rolling Thunder Revue: A Bob Dylan Story by Martin Scorsese

Jag tycker inte om Bob Dylan, men tänkte bekanta mig med honom under två timmar och tjugotvå minuter. Det känns som ett misstag. Vi får följa Dylan och hans entourage under en turne. Det är intressanta karaktärer, inte minst Allen Ginsberg, Joan Baez, Scarlet Rivera och ett stänk av Sharon Stone. Mycket musik. Jag respekterar Dylan och kan se hans storhet. Jag tycker dock inte alls om hans musik eller sättet han framför den på. Han är kreddad för över 800 låtar på IMDB.

3/5

Ray

Med en del musikdokumentärer under bältet så börjar mycket hänga samman. Ray Charles, Quincy Jones, Miles Davis, Aretha Franklin. Där finns kopplingar och trådar, och konstigt vore ju annat egentligen. Ray Charles, eller Ray Charles Robinson som hans fullständig namn är dog 2004, samma är som denna spelfilmen med Jamie Foxx i huvudrollen kom ut. Bilden av Ray Charles är inte speciellt smickrande, men verkligheten var säkert etter värre. Genialitet kan absolut ha ett pris och i vanlig ordning är det andra som får betala det. Ray Charles är far till tolv barn med tio olika kvinnor.

Filmen har sitt fokus på resan mot berömmelse under 50 och 60-talet.

3+/5

Dolly Parton: Here I Am

Alla vet vem Dolly Parton är, eller rättare känner till hennes mest kända låtar såsom 9-5 och Jolene. Dokumentären ger långt ifrån svar på frågan vem Dolly är, men man blir i alla fall underhållen, utbildad och får en historisk, väl utvald, inblick i hennes karriär.

3-/5

Bonusmaterial:
Min relation till Miley Cyrus är Disney Channel följt av dålig pop. That´s it! Därför blev jag så glad när jag tittade på klippet nedan.

Clive Davis: The Soundtrack of Our Lives

Clive är 87 år gammal och jobbar med musik. Trots att han är utbildad jurist på prestigefulla Harvard Law School (1956) så har han inte gjort mycket annat än jobbat med musik. Den första artisten han signade, ty han jobbar med A&R, var Janis Joplin. Vi får följa hans långa och framgångsrika karriär och höra enormt fina ord från de artister han har jobbat med. Listan är overkligt lång men det riktigt imponerande är hur han har följt med musiken och säkert också hjälpt till att utveckla den.

Underhållande att få en inblick i businessen och tyckte ni om fantastiska The Defiant Ones där vi fick följa Dr. Dre och Jimmy Iovine så kommer även Clive Davis: The Soundtrack of Our Lives att falla i smaken.

4/5

Long Shot

Charlize Theron och Seth "Kiss och Bajs" Rogen har gjort en film tillsammans. Long Shot heter den. Allt Rogen rör blir till bajs. Han är störig, högljudd och givetvis är det hans karaktär och sätt att vara men det blir bara så jäkla tröttsamt.

Regissören Jonathan Levine har jobbat med Rogen tidigare, och då tillsammans med Joseph Gordon-Levitt, som är en av mina favoriter.

Står ni ut med Rogen när han är sitt vanliga film-jag så kan ni lägga till en poäng.

2/5

I Am Not Okay with This - Season 1

Jonathan Entwistle, har förutom ett ganska speciellt namn också varit på min radar efter att ha sett End of the F***ing World i slutet på förra året. Då, precis som nu i I Am Not Okay with This, serveras vi smakliga små portioner. Sju avsnitt á 18-28 minuter klämmer den vana TV-tittaren lätt i en sittning. Entwistle står för manus, regi och är dessutom producent.

Lite väl ungdomlig för mig, men jag kunde ändå inte låta bli att titta. Kanske är det för att där alltid finns något spännande att återuppleva och popkulturella hyllningar och referenser?

The English Game - Season 1

Fotboll är något som haft väldigt stor inverkan på mitt liv, ju förr desto mer. Mitt gamla jag tittar bara på fotboll för att bli underhållen, och där är konkurrensen stor vilket oftast leder till att det väljs bort undantaget vissa Champions League och landslagsfotboll när det väl vankas mästerskap. Sporten har i alla fall gett mig många fantastiska stunder, både som utövare och tittare genom åren. Avtrubbningen skyller jag på att man har svårt att tycka det är viktigt - egentligen. Sedan har jag aldrig hållit på ett lag, aldrig varit en fan, vilket såklart försvagar lojaliteten mot bollsporten.

Man kan tvista om historiken av dagens fotboll men 1863 när FA skapades och ett regelverk sattes på plats är i alla fall en stor hållplats. TV-serien utspelar sig i mitten på 1880-talet när ytterligare stora kliv togs för att få sporten global och bryta ut den från aristokratins fasta grepp.

Nu ska ni potentiella tittare inte låta er luras och tro att The English Game handlar om fotboll. I grunden är det en småmysig serie i sex avsnitt som handlar om relationer allt förpackat i passande tidsenliga kostymer. Serien är skapad av Downtown Abbeys Julian Fellowes, om ni som inte är intresserade av fotboll behövde ytterligare övertygelse.

Det kan vara värt att nämna att där inte kommer att komma några ytterligare säsonger.

The Lighthouse

Tycker du om att bli illa berörd? Gillar du svartvita filmer? Är du en fan av folk som drivs till galenskap? Vill du få tips på hur man få till en bra grogg? Gillar du ett broderat språk? Grattis! Detta är filmen för dig.

Willem Dafoe är fantastisk och Robert Pattinson är inte så illa han heller. Robert Eggers heter mannen bakom manus och regi. Han har jobbat länge inom film men har bara en långfilm på sitt samvete innan The Lighthouse, och det är The Witch. Han nästkommande projekt heter The Northman och där får vi bland annat se både Alexander och Bill Skarsgård, Nicole Kidman, Willem Dafoe och Dansken Claes Bang som är aktuell med Dracula och tidigare varit med i The Square.

Vad gäller The Lighthouse vill jag egentligen inte säga mer, utan väljer att visa en bild som på ett fantastiskt sätt sammanfattar hela känslan.

3+/5

The Outsider - Season 1 - Episode 1-4

The Outsider är en TV-serien som kom till HBO här i början på 2020, ej att förväxla med filmen The Outsider där Jared Leto gör Japan i filmen som kom till Netflix 2019. TV-serien bygger på en bok som Stephen King släppte 2018. Mord, poliser och mystik är huvudingredienserna.

Det börjar starkt men sedan tycker jag att serien tappar fart efter varje avsnitt, något IMDBs användare starkt håller med om. Nu blev det bara de fyra första och jag känner att jag gav serien den chans den förtjänade innan jag kände att det räckte.

Professor Marston and the Wonder Women

Professor Marston var inte bara uppfinnaren av polygrafen utan sysslade med annat poly också, vilket du observante läsare fångar i titeln. Detta är biografiskt och Marston, spelad av Luke Evans, är skaparen av både DISC-teorin och inte minst Wonder Woman. Ett fint litet drama.

3+/5

Big Fish

Jag minns fortfarande inte om jag sett Big Fish eller inte. Det var först några partier mot slutet som var lite för väl bekanta för mig. I vilket fall som helst så har det passerat många filmer sedan dess och nu när den dök upp på Netflix så var det ett ypperligt tillfälle att ge sig i kast med den.

Tim Burton och Ewan McGregor, vad kan gå fel? McGregor blev för övrigt förärad med en helt egen post här på bloggen redan i Januari 2012. I andra roller ser vi Billy Cudrup, Albert Finney, Jessica Lange och Marion Cotillard. Förutom Lange antar jag att Cotillard är som mest bekant. Hon kammade för övrigt hem en Oscar för sin roll som Edith Piaf i La Vie En Rose: Berättelsen Om Edith Piaf, eller La Môme som tydligen är original titeln.

En mysig film som flyter fram som en flod och serverar oss den ena mjuka vinden efter den andra.

4/5

Miles Davis: Birth of the Cool

Jag har länge försökt att tycka om all sorts jazz. Att försöka se storheten med det. Det lugnare och lite mer strukturerade har jag inga problem med, men så fort det blir för stökigt får jag problem. Det yttrar sig till och med fysiskt. En gång när jag var en liten parvel och liftade hem från en MFF-match så hamnade jag och en polare i ett fet BMW med jazzen på högsta volym. 20 minuter senare var det jag som stod och kräktes, sådan tur var klarade jag och hålla mig. Allt är jazzens fel.

Vad bättre dock än att försöka gå i närkamp och ta sig an det genom en dokumentär, tänkte jag. Miles Davis är en av de största och ungefär hälften in i kronologin är jag med på jazztåget, sedan ballar det mycket riktigt ur. Själva historien om Davis har fått kritik för att i för stor utsträckning försöka släta över och normalisera hans mörkare sidor, och för att spä på myten om honom. Han var ett as, men han var också en fantastisk musiker.

Senaste åren har jag haft diskussioner om verk vs person och min åsikt är att varje verk som på ett eller annat sätt underhåller mig kommer jag att insupa helt oavsett vem skaparen månde vara. Utan galningar hade underhållningen varit tråkigare och jag anser inte att det åligger mig som konsument att gallra detta utifrån vad personerna har gjort. Det i sig blir ett heltidsjobb. Ska jag göra åtskillnad på de som blivit straffade och suttit sin tid? Ska jag basera det på rykten? Jag väljer att helt ignorera den aspekten, men förstår de som väljer att göra på andra sätt.

En intressant om än inte knivskarp dokumentär.

3/5

Corona - isoleringen gamers har tränats för

Sedan Corona utbrottet så har siffrorna för onlinespel föga förvånande skjutit i höjden. Från öst till väst och när nu land efter land stänger sina gränser Tyskland, Danmark, Frankrike och senast Ungern som här på tolvslaget bommar igen. Folk blir rekommenderade att jobba hemma och framförallt ger sig inte folk ut i samma utsträckning.

Steam, som är den största plattformen en av de största plattformarna för PC-spelare, kunde i söndags skryta med att fler än 20,000,000 var inloggade. Counterstrike, som är gammalt som gatan, hade över 1,000,000 personer som spelade. Det är den största uppmätta siffran någonsin.

Från spelsiten Kotakus kommentarsfält hämtas ett guldkorn.

Queen and Slim

Daniel Kaluuya är kungen och Jodie Turner-Smith är drottningen i denna ofrivilliga roadtrip-film. Kaluuya fick sitt genomslag i Jordan Peeles fantastiska Get Out (2017) medans Turner-Smith fortfarande väntar på sitt. För regi står Melina Matsoukas, och vad jag kan se är det hennes första långfilm. Hon har gedigen erfarenhet och har jobbat med Jay-Z, Beyoncé och Lady Gaga. Queen and Slim är en helt ok tittarupplevelse.

3/5

Spenser Confidential

Gemene man kanske inte tycker det är konstigt att en film med Mark "Mary-Mark" Wahlberg är en stinkare. Kanske hade gemene man inte heller gett sig i kast med att få det konstaterat. Jag är dock inte gemene man och såg den så att ni ska slippa.

1/5

Trailers för spel

Kanske tillhör just du skaran av personer som inte vill befatta dig med spel. Det kan finnas många anledningar och orsaker och vi måste alla prioritera. Som många vet fullkomligt älskar jag spel, och har gjort så sedan barnsben. Spel kan innebära tävlingar, mot andra eller mot dig själv, men spel är också ett medium i vilket det kan berättas historier. Nu har spelen en bra bit kvar till filmens värld men med tanke på de astronomiska summorna som omsätts. Faktum är att spelbranschen omsätter mer än Hollywood, och har gjort så en längre tid.

I en artikel, förvisso från 2019, så kan vi läsa följande:

The original version of Grand Theft Auto V, which dropped on console in September of 2013, remains to this day the highest grossing video game, as well as the highest grossing entertainment product in history. In excess of 11 million units of Rockstar’s hit title were sold in 24 hours, generating over $800 million. By day 3, the 1,000-million-dollar mark had been hit.

When you compare this to hit film Avengers: Infinity War, which leads the way in terms of opening day box office figures, the $257,698,183 brought in is small fry in comparison to the sort of money the latest video games generate. And while movies will continue to be very popular and big news around the world, the gaming industry is quickly accelerating into the distance.

Denna tråden är dock tänkt att handa om historieberättandet och ge er icke-spelande individer in inblick i hur mycket känslor spel kan förmedla. Ta en titt på följande för att se några av de bästa speltrailer som världen skådat

Dead Island trailern är episk. Tre minuter är allt som behövs.

Trots att Dead Island bombade och inte alls levde upp till de skyhöga förväntningarna som trailern skapat så har man beslutat sig att göra en uppföljare. Det är inte släppt, men 2014 släppte man i alla fall trailern ovan. Säga vad man vill, men att göra trailers är de grymma på.

CD Projekts nästa spel tros bli en storsäljare

David Cage gör väldigt speciella spel, och ovan är en trailer från ett av dem.

Slutligen en trailer från Beyond Good and Evil 2, ett spel som sägs komma under året.

Midsommar

Ett gäng amerikaner åker till Sverige för att fira midsommar. Deras guide är en svensk som de lärt känna genom studierna.

Svensken spelas av Vilhelm Blomgren och huvudrollen av Florence Pugh. Av de namnkunniga skådespelarna hittar jag i princip bara Will Poulter, som jag känner från Mazerunner, Revenant och han var även med i Blackmirror Bandersnatch, som programmeraren. Pugh skrev jag om i ett par poster sedan, det var hon som fick en Oscarsnominering för sin roll i Little Women.

Bakom Midsommar, med både regi och manus, står Ari Aster, som fick något av en hit med sin första långfilm Hereditary. Den filmen hade Toni Collette i huvudrollen. Midsommar är två timmar och tjugonio minuter lång, och då är den nedklippt från Asters 171 minuter långa klippning. Trots sin extrema svenskhet så är den inspelad i Ungern.

Filmen verkar vara en ordentlig vattendelare. Den fick goda omdöme av kritikerna och vad gäller oss vanliga tittare så tycker en del om den, andra fullkomligt hatar den. Där är ett stänk av feelbad som är tilltalande.

3+/5

Bombshell

Charlize Theron, Nicole Kidman och Margon Robbie är bombshells, även om titeln på filmen hänvisar till något annat. För manus står Charles Randolph, som också skrev The Big Short tillsammans med Adam McKay. När jag ser filmen är det dagen efter Harvey Weinstein har blivit dömd till 23 år i fängelse. Ödet för skurkarna i denna filmen är något helt annat.

Filmen vann en Oscar för Bästa Makeup och Hår, medan både Theron och Robbie fick gå hem tomhänta.

Med detta är Projekt Oscars 2020 avslutat. Läs mer här.

3/5

The Last Thing He Wanted

The Last Thing He Wanted är lovande på papper. Ann Hathaway spelar huvudrollen och i andra roller ser vi Ben Affleck, Rosie Perez och Willem Dafoe. Dee Rees står för både regi och manus och fick lite av en hit med Mudbound (2017).

Detta är lite av en förvirrande stinkare och jag kan rekommendera er att lägga tid på annat.

2/5

Richard Jewell

Året är 1996 och Olympiska spelen i Atlanta pågår som bäst när det händer något som förändrar allt, i alla fall för Richard Jewell. Det konstiga i detta är jag själv inte har något som helst minne av det som inträffade.

Det är en imponerande lista skådespelare och starkast intryck på mig gjorde Paul Walter Hauser i rollen som Richard Jewell. Man blir arg på honom och tycker att han är en idiot men samtidigt så känner man sympati för honom. Senast jag såg Hauser var i I, Tonya och när jag tittar på hans CV så hittar jag också BlacKkKlansman. Richard Jewell blev nominerad för en Oscar, och det för bästa biroll där Kathy Bates fick gå hem tomhänt. I andra roller ser vi Sam Rockwell, Olivia Wilde och Jon Hamm.

För regi står ingen mindre än Clint Eastwood, som fyller 90 den 31:a Maj.

Filmen har inte gått så bra kommersiellt trots bra skådespelare, bra regissör, en nominering osv.

3/5

Horse Girl

Alison Brie är Horse Girl. Se den inte.

Brie spelar huvudrollen och har också skrivit manus tillsammans med Jeff Baena, som står för regi. Detta är den fjärde filmen där Baena står både för manus och regi och Brie har med denna varit med i tre av dem. Andra återkommande skådespelare är John C. Reilly och sin käresta Aubrey Plaza. Hans filmer har hittills fått ett ljummet mottagande, och denna är inget undantag.

Knasig film. Fast dåligt knasig.

Det bästa med filmen hittade jag på Trivia-sidan:
"The same exact shades of two colors (blue-grey and peach) are used throughout the film. Blue-grey is when Sarah is feeling more lucid, and peach when she is less lucid."
" Following "Joshy" and "The Little Hours", director Jeff Baena wrote the screenplay with a detailed outline and let the cast improvise their dialogue."

2/5

Jojo Rabbit

Jojo är tio år och är Hitlers bästa vän, i alla fall i fantasin.

Precis som Little Women var Jojo Rabbit också en film som fick sex nomineringar, bland annars bästa film. Man kom dock hem med en statuett för Bästa manus efter förlaga, vilket Taika Waititi, som också har regisserat har satt på sin spiselkrans. Waititi har regisserat What we do in the Shadows och har fått göra Thor:Ragnarök. Han jobbar också på nästa Thor-film, Thor:Love and Thunder som är tänkt att komma 2021.

I huvudrollen ser vi Roman Griffin Davis som gör en fantastiskt bra insats. I andra roller ser vi ovan nämnda Waititi som kanske gör den bästa tolkningen av Adolf Hitler någonsin, Scarlett Johanssen, Rebel Wilson och Sam Rockwell.

Filmen ska ha ett extra plus för valet av musik. Alla filmer med The Beatles låtar på tyska får automatiskt ett extra plus, inte minst då valet av tillhörande bilder. Komm, gib mir deine Hand! Som en fet bonus, för dig kära läsare, kommer även låten som avslutar filmen, David Bowies Heroes, fast på tyska då såklart.

4-/5

Little Women

1868 så gavs den självbiografiska boken Little Women ut, skriven av Louisa May Alcott. Alcotts pappa, Amos Bronson Alcott, hängde med kulturpersonligheter som Thoreau, Emerson och Hawthorne. Sätter man det i perspektiv så ska ni, kära läsare, komma ihåg att amerikanska inbördeskriget började 1861.

Boken har gjorts till film mängder av gånger och min version är från 1994 och har Winona Ryder i hvuudrollen. Andra kända ansikten i den versionen var Kirsten Dunst, Susan Sarandon, Eric Stoltz och Christian Bale.

Tjugofem år senare ser besättningen, av förklarliga skäl, annorlunda ut. Saoirse Ronan, Emma Watson, nyblivna Oscarsvinnaren Laura Dern och Timothée Chalamet. Dessutom så är Chris Cooper med, som var med i min förra sedda film, A beautiful day in the neighborhood.

Regi står Greta Gerwig för, som med denna filmen följer upp succén Lady Bird där Ronan spelade huvudrollen. Hennes nästa film blir Barbie, som jag skrivit om tidigare. Det ska bli spännande att se vad det blir av den filmen. Gerwig, Noah Baumbach och Margon Robbie.

Little Women måste benämnas som den stora förloraren på Oscarsutdelningen. Man var nominerad till sex statuetter, bland annat som bästa film, Ronan för huvudrollen, Falorence Pugh för biroll och dessutom så var Gerwig nominerad i kategorin Best Adopted Screenplay.

Mysig film.

4/5

A Beautiful Day in the Neighborhood

A Beautiful Day in the Neighborhood är en film baserad på en sann historia om vänskapen mellan Fred Rogers (Tom Hanks) och journalisten Lloyd Voge (Matthew Rhys). Jag har väldigt svårt för Tom Hanks. Han har många fantastiska filmer på sitt CV, inte minst Forrest Gump. För mig började jag tycka illa om honom när jag såg The Ladykillers, eller rättare försökte se den. The Terminal förstärkte mina känslor och när han sedan började göra Da Vinci-koden var han i min frysbox och Claud Atlas gjorde att man tyckte genuint synd om honom. Hanks är bara 64 bast så kanske han har en comeback i sig. Han lyckades i alla fall kamma hem en Oscarsnominering för sin roll i denna filmen. Jag gissar på att detta är till stor del på grund av hur Hanks gestaltar Fred Rogers och då man själv inte växt upp med det programmet som Rogers gjorde är det svårt att väga in detta i upplevelsen

För regi står Marielle Heller, som också gjorde Can you ever forgive me? med Melissa McCarthy som konsumerades nyligen.

Funfact: Hanks är producent till A Man Called Ove, den Amerikanska remaken där Hanks själv ska spela Ove.

Funfact2: Har ni små barn kanske ni har sett på Daniel Tiger. Den animerade serien för barn är producerad av Fred Rogers.

2/5

The Last of Us

Jag brukar inte posta nyheter, men detta är så pass spännande att jag måste göra ett undantag. The Last of Us släpptes till Playstation 3 2013 och när det sedan gjordes en remaster för Playstation 4 så gjorde jag slag i saken och köpte både konsol och spel. Jag blev inte besviken och det tillhör ett av mina tio bästa spel-upplevelser.

Det blev en lång post med alla klipp men jag kan försäkra dig, kära läsare, att där ligger en nyhet och väntar i botten av posten.

Tiden har gått, och visst märks detta på grafiken men jag tycker ändå det kan vara värt en koll.

Det händer mycket i spelvärlden, och i December 2016 annonserade Naughty Dog att de jobbade på en uppföljare som är tänkt att dyka upp här under 2020. Playstation 4 är plattformen, och jag skulle gissa på att där kommer en remaster 2021 på Playstation 5. Kolla in trailern

...och har ni instället 24 minuter över kan ni också se lite gameplay

Enligt Hollywood Reporter så kommer HBO-maskinen att göra TV-serie av detta. Det som gör nyheten extra kittlande är att man har fått med sig både författaren och regissören av spelet, Neil Druckmann, men även Craig Mazin, som är skaparen av fantastiska Chernobyl. Spännande!

Le Mans '66 / Ford v Ferrari

Året är 1966 och Ferrari har  plockat hem sin tredje raka seger i Le Mans. Vi får följa Matt Damon och Christian Bale som åtar sig utmaningen att å Fors vägnar skapa en monstermaskin för att ta upp kampen. Givetvis är det marknadskrafter som är i spel och målet är att alla som sitter bakom ratten på en Ford ska känna sig lite som vinnare.

Filmen är regisserad av James Mangold, som tidigare jobbat med Bale med 3:10 to Yuma. Han har tunga filmer på sitt CV och innan Le Mas '66 var den hyllade Wolverine filmen Logan. Framtiden ser spännande ut och där är ett Indiana Jones projekt som kokar, samt Juliet vilket föga förvånande är ett romantiskt drama och slutligen filmen Crenshaw vilket blir en filmatisering på en bok av Katherine Applegate.

Vad gäller manuset så är det skrivet av bland annat Jez Butterworth. Han har väldigt spännande projekt framför sig med Flag Day (Regi: Sean Penn), Cruella (101 Dalmatiner med Emma Stone) och inte minst Live Die Repeat and Repeat som är en uppföljare på Edge of Tomorrow (Tom Cruise i Sci-fi versionen av Groundhog Day)

Le Mans '66 fick fyra Oscarsnomineringar, bland annat tunga Bästa Film. Man kammade hem två, för Film Editing och Sound Editing. Sett till konkurrensen även i de kategorierna så måste det vara en fjäder i hatten för de ansvariga.

Filmen var stabil - men gillar du inte "sportfilmer" i allmänhet och bilar och racing i synnerhet ska du nog inte ha för stora förhoppningar.

4-/5