The Talos Principle

Om någon hade sagt till mig att The Talos Principle var Jonathan Blows The Witness som bytt namn, hade jag köpt det rakt av. Men det är det inte. Utvecklingen av The Witness har för övrigt pågått sedan 2008. Det är inte alltid det går snabbt i indie sammanhang.

Talos Principle är en FPS pusslare, inte helt olik Portal. Faktum är att ska jag jämföra med något spel jag tidigare spelat så ligger Portal nära till hands, inte minst på grund av historien som berättas. Kvalitetsmässigt är det också väldigt lyckat och att gå in i spelet helt blind är det bästa sättet. Precis som Portal är frågeställningarna stora, svårighetsgraden precis lagom och fasaden precis lika bräcklig. Jag tyckte väldigt mycket om denna resan och kan rekommendera den varmt till likasinnade.

Det tokiga med detta är att det är Croteam, gänget bakom Serious Sam spelen, som står för utvecklingen. Till på köpet i sin egna motor, Serious Engine 4. Själva manuset kommer däremot från Jonas Kyratzes och en kille som heter Tom Jubert, vilket kanske förklarar en del hur Croteam fått till det. Tom Jubert står bakom manus för Penumbra (Overture, Black Plauge och Requiem), FTL:Faster Than Light och The Swapper.

Törstar ni efter mer? Misströsta ej ty i vår sägs The Talos Principle: Road to Gehenna komma till Steam.

Men, Women & Children

Men, Women and Children försöker ge en bild av vår teknikhysteri, och hur det förändrar oss på djupet. Man lyckas ganska bra, men framför allt sitter man ganska ofta och skruvar på sig. Det blir ganska jobbigt, ganska ofta.

Jason Reitman har varit med och skrivit manus och står även för regi. Han har Up in the Air, Labor Day och Juno på sitt CV och hela fyra Oscarsnomineringar. Han har registerat sex långfilmer och jag har sett samtliga. Senast det begav sig var just Labor Day, där Josh Brolin spelar mot Kate Winslet.

Tyvärr infrias inte förväntningarna.

2/5

Wolfenstein: The New Order

1992 revolutionerade id Software spelvärlden och populariserade FPS:erna. När det kommer till själva innovationen var de dock inte först alls. I själva verket var Looking Glass Entertainment, som jag skrivit om tidigare, en stor anledning till att Wolfenstein kom till världen. John Carmack såg ett demo av deras Ultima Underworld och utbrast att han minsann kunde skriva en snabbare texture mappare. Med shareware släppet av Doom 1993 så befäste id Software sin roll, och drog verkligen teknologin till massorna.

Wolfensteins varumärke har det försökt göras pengar på tidigare, Gray Matter gjorde ett ganska lyckat försök 2001 och Splash Damage, högaktuella med Dirty Bomb, levererade Wolfenstein: Enemy Territory, eller ET kort och gott. 2009 var det Raven Softwares tur att släppa ett ljummet Wolfenstein. Raven släppte året efter Singularity och började sedan jobba heltid med Call of Duty serien, så visst har de lärt sig ett och annat.

Men så var det då dags. 2014. Från ingenstans. Machine Games släpper Wolfenstein: The New Order. Svenska Machine Games, grundat 2009 av ett gang medlemmar från Starbreeze, som alla jobbat på lysande The Chronicle of Riddick: Escape from Butcher Bay. Kul för Sverige. Starbreeze har ju gått som tåget, primärt tack vare Payday 2 som de släppte 2013. Studion blev uppköpta av Bethesda, samtidigt som man kickade igång utvecklingen av Wolfenstein.

Spelet då? Bra skit! Framförallt oväntat bra skit, vilket var en stor anledning till att jag plockade upp det. Får starka HL2 vibbar, speciellt vad det gäller design av banor, men även sättet historien berättas på. Nu är detta på intet sätt världen bästa spel någonsin, men absolut ett kandidaterna till ett av 2014 mest intressanta släpp.

Big Hero 6

Big Hero 6 är en stabil Disney-film, som underhåller och lockar till ett par skratt.

3+/5

What If

What If, jag aldrig sett denna filmen och istället gjort något vettigare? Daniel Radcliffe kör vidare, och prövar sig fram efter Potter-åren. Filmen är baserad på en pjäs, och handlar om kärlek och val för ett gäng sådär 25-30 åringar.

Vi pratar om något mer intressant. I filmen spelar Oona Chaplin, barnbarn till Charlie.

Hon skulle försöka få rollen som Amy Winehouse så hade genombrottet varit monumentalt. Vet dock inte om hon kan sjunga.

För regi står Michael Dowse, och han har bland annat gjort en av mina kompisars favorit - It´s all Gone Pete Tong. Misstänker dock att det var mysiken som höjde den till skyarna.

Denna får i alla fall

2/5

Thief

Thief, eller Thief 4, som det också kallats har jag brottats lite med senaste veckorna. Föregångarna var spektakulära och jag minns hur de första två trollband mig. Då var det Looking Glass Studios som stod för skapandet, och som de skapade de 10 åren de fanns. Ultima Underworld II och inte minst System Shock redefinierade sina respektive genre, och i Theif skapade de en helt ny.

Vad är ett bra spel? Precis som en film så uppfattar olika personer spel olika, samma personer kan också tycka olika om ett spel beroende på när och hur de spelar det. Precis som film. Ibland lägger vi positiv (eller negativ) förväntan vilket såklart färgar upplevelsen.

En film på 90 minuter kan man se färdigt, men att köra 10-12 timmar av något man inte uppskattar gör jag inte. (Ironiskt nog läser jag i 99% av fallen färdigt även den sämsta bok jag börjat på). Därför är detta min måttstock på hur ett spel är - och Thief blev avinstallerat halvvägs in.

There you have it!

Det som frustrerade mig mest var den sumpiga staden - nedlusad med laddtider för minsta lilla rörelse. För mig blev detta början på slutet.

Nej, gott folk, gör er själva en tjänst och plocka upp Dishonored istället. Det ska för övrigt bli sjukt spännande att se vad Arcane hittar på härnäst. Sedan släppet 2012 har intet hörts. Efter lite detektivarbete så har Beteshda (som köpt Arcane) sagt att försäljningen översteg deras förväntan och att man har intentionen att utveckla Dishonored till en franchise. E3 2015 announcement - följt av release till julen?

Wild

Reese Witherspoon är Wild, baserat på en biografi av Cheryl Strayed. Screenplay är skrivet av Nick Hornby, känd för Fever Pitch, High Fidelity och About a Boy. Mindre känd för An Education. Jag hade i alla fall inte koll på det. Vacker är den i alla fall, An Education, och rekommenderas. Det var ett tag sedan han var het, man man i alla fall konstatera.

Witherspoon och Laura Dern blev båda nominerade för Oscar. Witherspoon såg jag senast i The Good Lie, och kommer att se henne snart i Inherent Vice.

För regi står Jean-Marc Vallée, känd genom Dallas Buyer Club. Hans nästa projekt, Demolition, har Naomi Watts och Jake Gyllenhaal i rollerna.

Vad det gäller Wild så är det inte så mycket att säga. Titta på konvolutet i 90 minuter och du har filmen.

2/5

Only Lovers Left Alive

Som att komma hem till en god vän, sätta sig i köket och känna doften av kanelbullar. Man blir serverad lite vin och allt känns sådär mysigt och gott. Kvällen avslutar man med att röka en feting för att sedan stilla sluta ögonen i reclainern. Lite så känns det.

Filmen handlar främst om Tilda Swinton och Tom Hiddleston. Swinton är scool som alltid, och glider på en våg av spännande filmer. Hennes senaste inkluderar The Grand Budapest Hotel, Snowpiercer och The Zero Theorem. Är på gång i nästa Coen film, tillsammans med Scarlett Johansson, Channing Tatum och Ralph Fiennes. Den ser het ut. Heil Caesar! heter den.

Tom Hiddleston har jag stött på tidigare, utan att gjort notis. Han spelar Loki i Marvel Filmerna. Funkar väldigt bra i denna.

Jim Jarmusch heter snubben bakom regi och manus. Han står tidigare bakom Ghost Dog: The Way of the Samurai, en film som jag kommer ihåg överraskade mig väldigt positivt. Har även gjort Broken Flowers, en Bill Murray film, jag av någon anledning inte blev redo att se.

Det känns bra, och man bär med sig en härlig känsla, men jag ger den ändå inte högre än:

3/5

Following

Varför ser man en svart-vit film från 1998 egentligen? Jo, på grund av Christopher Nolan. För att jag skulle ha sett dem alla. De 9 långfilmerna han hittills regisserat. Tråkigt att inse att hans senaste i mina ögon var hans sämsta.

Jag gillar när man hittar skådespelare eller regissörer som har en känsla för att alltid söka sig till där det görs bra underhållning. Det är såklart väldigt subjektivt om vad som är bra underhållning, men nog tusan är det gott, varesig det är film, böcker eller musik.

Han har inte annonserat ut något nytt projekt, men sedan 1998 har det kommit en film vartannat år, så vi får väl se julen 2016?

Filmen då? Jodå, med små medel har Nolan fått ihop en ganska underhållande och nedtonad historia. Following får:

3/5

7500

En gång i tiden var Amy Smart het. Hetast var hon efter The Butterfly Effect kom 2004 (var det inte längre sedan?) och efter det har jag sett henna i Starsky & Hutch och Crank (Statham). Senaste 10 åren har hon gjort lite TV, och även ett gäng filmer. Inga jag hört talas om, och oftast med för mig okända skådespelare. 7500 kanske skulle bli lyftet?

Takashi Shimizu står för regi, och med Ju-On, eller The Grudge, på CV:t borde han vara lämpad. Jag har superdålig koll på skräckfilm, och ännu sämre på Japansk sådan. Dock har Shimizu även varit inblandad i Amerikaniseringen av The Grudge.

Detta var inge bra. Dåliga specialeffekter och en animerad första scen av ett flygplan. Märkligt. Jag kan erkänna att nackhåren lyckades få resning. Därför utdelas:

2/5

The Prince

Huvudrollen i denna filmen har Jason Patric, killen lite i bakgrunden till höger. Där kan han stanna. Faktum är att varken John Cusack eller Bruce Willis borde vara med heller. Nej, detta är en film som nog egentligen inte borde ha gjorts. Detta är en riktig sörja, och filmen lägger sig stabilt på botten av min filmsjö, med betongblock runt fotknölarna. Till på köpet är 50 Cent med, den tredje tillsammans med Bruce Willis, även om de i denna inte har några scener tillsammans.

Denna IMDB recensent sammanfattar upplevelsen på ett bra sätt:

From the very beginning I was ready for an action packed movie. What I actually got was a slow paced, C movie with a complete lack of interesting plot, acting or anything else which makes a movie worthwhile. Did the entire cast and director aimed to be nominated for rotten tomatoes nominations? They fully deserve them. They will definitely get my vote. PLEASE don't go to this particular movie. It hurts your eyes and will damage your ears. Don't say I didn't warn you. There are plenty of other films more interesting, such as.... a still from an aquarium with some boring gold fishes in it. Complete and utter waste of your time and mine.

 Manusförfattarna, Andre Fabrizio och Jeremy Passmore, har tillsammans med regissören Brian A Miller fortsatt göra ett par filmer efter denna - en med Jason Patric och en med Bruce Willis. Biobesökarnas reaktioner är snarlika The Prince.

Denna är nästan, men bara nästan, så dålig så att den blir bra.

1/5

The Longest Week

Mycket kan hända på en vecka, tveklöst mer om det är den längsta. Fast det är nog bara som det känns. Tidsmässigt är den säkert lika lång, såvida du inte är utanför vårt solsystem, som i Interstellar. The Longest Week är definitivt inte utanför vårt solsystem. Det är ett komiskt drama. 86 minuter långt till på köpet. Tur att den inte är längre. Åttiosex minuter räcker för att berätta det som skall.

I rollerna ser vi Jason Bateman, Olivia Wilde och Billy Crudup. Samtliga har jag sett andra filmer av senaste månaderna.

Wilde kommer jag se igen i The Lazarus Effect, en film som skall vara inspirerad av Flatliners. Ni vet, den med Kiefer Suterhland, Julia Roberts och (såklart) Kevin Bacon. Den filmen firar 25 i år. Vad tiden går.

Bateman sägs medverka i ett Joel Edgerton projekt. Killen som skrev manus till The Rover, som jag såg nyligen. Dessutom var han med i nyligen sedda This is Where I Leave You, och kommer förmodligen att ses även i Horrible Bosses 2, som jag av någon oförklarlig anledning förmodligen kommer att se.

Bakom denna filmen står Peter Glanz. Hans första långfilm, där han både står för regi och manus. Hans bakgrund är att regissera reklam för Marc Jacobs och Neiman Marcus. Hjälper säkert till för att bringa flärd för ett projekt.

Filmen skiljer sig lite från den typiska rom filmen, iom ett stabil berättarröst. Nästan aldrig fel med en narrator, fråga bara Cohen bröderna.

2/5

The Theory of Everything

Stephen Hawking är Seinfelds motsats, och det är hans liv vi får följa i The Theory of Everything. Huvudrollen spelas av Eddie Redmayne, och gör en stabil insats som också genererade honom en Oscar. Felicity Jones gör även hon en stabil insats i rollen som Jane Hawking, vars bok filmen är baserad på. Jane Hawkings bok alltså, det är inte så att Felicity Jones skrivit en biografi om Stephen Hawkings life.

Redmayne har tidigare varit med i My Week with Marilyn, och kommer senast från Les Misérables, som jag inte ens kommer göra en ansats att se. Har genuint hat till musikaler. Han lär i vilket fall kunna välja och vraka, och är aktuell i The Danish Girl, en film baserad på en sann historia av Lili Elbe. Först lär jag dock se honom i Jupiter Ascending, Wachowski-brödernassyskonens nya.

Regi står James March för, med en Oscar under bältet för Man on Wire (2008), den fantastiska dokumentären om Philippe Petit, mannen som gick lina över World Trade Center.

Jag hade gärna sett meer a-ha ögonblick och en fetare splash av vetenskap.

3/5

Bird People

Fågelfilmer är här för att stanna? Jag har kollat på en fransk film som heter Bird People, vars handling är förlagd på Hilton vid CDG och RER B, tåget som för folk från flygplatsen in till stan. För den frekvente Parisbesökaren är det hög igenkänningsfaktor på miljö, vilket såklart underhåller en del.

Kan man lämna allt?
Vad håller vi egentligen på med?
Vad är frihet?

Lite för långsam för min smak, men med ett par små ljusglimtar.

2/5

Predestination

Bröderna Spierig har snickrat ihop en ganska knasig film och vad bättre passande än resor i tiden. Ethan Hawke i huvudrollen, killen som kommer att bli nästa generations Kevin Bacon. Jag syftar såklart på Six Degrees of Kevin Bacon. Hawke är sjukt produktiv och kommer 2015 få cred för inte mindre än sex filmer.

Predestination är trippig så det förslår och definitivt värt att lägga 97 minuter på.

4/5

Cake

Jennifer Aniston spelar en åldrande och bitter jäkel, inte helt olikt hur hon har målats upp i skvallerpressen efter uppbrottet med Brad Pitt med andra ord. I Cake ligger det dock fullt förståeliga händelser bakom hennes tillstånd.

Hennes prestation nominerades för såväl Golden Globe som Screen Actors Guild Awards, varför jag var förvånad att hon inte blev Oscarsnominerad. Kul att se henne ta ett steg utanför bekvämlighetszonen. Good for her!

Filmen var dock inget vidare. Mest en grå sörja, som inte bjuder på något större känslospann, varken från aktörer eller publikum.

I biroller hittar vi Sam Worthington och Anna Kendrick. Worthington slog genom i Avatar 2009, och döm till min förvåning om jag i hans bio ser planer på Avatar 2, 3 och 4 (ett släpp per år med start 25:e December 2017). Jag är skeptisk. Innan dess får vi kanske se honom i Alive Alone mot Noomi Rapace.

2/5

The Best of Me

En rackarns chick-flick, det finns inget annat sätt att beskriva The Best of Me. James Marsden och Michelle Monaghan och deras yngre jag, spelade av Luke Bracey och Liana Liberato. Filmen är baserad på en bok av Nicholas Sparks, och jag har (tyvärr) lyckats se en del av filmerna han via litteraturen har legat bakom.

I stort sätt samtliga alster har en man och en kvinna i färd med att slaska mule på konvolutet. Målgruppen är tydlig, och här sitter jag.

Regi står Michael Hoffman för, och jag har faktiskt sätt ett par filmer av honom tidigare. Bland annat Gambit, vilket var hans senaste. Den var inget bra. Heller.

Förutsägbar, men ändå hyfsat välgjord och jag vågar säga att den gör jobbet.

2/5