Så var man strandad igen. Denna gången inte på en planet, utan mitt i rymden. Bästa sättet att beskriva detta spelet på är en Subnautica med humor. Humorn är dock väldigt infantil, men man får äta det som serveras. Snyggt som tusan är det.
Släpptes i februari 2021 och har varit på min wishlist nästan sedan dess. Spelet är för närvarande gratis om man har Amazon Prime, vilket jag kör nu ett par månader för att se lite nya TV-serier så det fanns verkligen ingen ursäkt för att inte spela det.
Jag har haft väldigt kul, även om det också innehåller små frön av frustration.
Jag bloggar ju inte mycket om spel, vilket kanske är lite konstigt eftersom det är en stor del av min konsumtion av multimedia. Inget annat att göra än att i alla fall kortsiktigt försöka ändra på detta genom att skriva några poster, tänker jag.
Först ut är Satisfactory, ett spel som jag högg tidigt och lirade CO-OP med mellansonen. Vi hade väldigt kul när vi under ett par veckor körde intensivt. Efter att det legat i träda lång tid bestämde jag mig för att dra igång ett ordentligt race igen, och vilket race det blev. Det är fortfarande i early access, trots det initiala släppet i Mars 2019 och jag kan väl också tillägga att utvecklingen görs hos Coffee Stain Studios i Skövde.
Coffe Stain skapade också ett publisherföretag och jäklar vad de träffat rätt. Deep Rock Galactric(2020) ochValheim(2021) har träffat rakt i solar plexus på gamingvärlden.
Det lättaste sättet att beskriva spelet på är Factory i 3D. Du landar på en planet och skall med bara dina två tomma händer kolonisera planeten. Löpandeband-simulator är en passande beskrivning. Världen är för-genererad och där är mycket att upptäcka i de böljande landskapen.
Man har nyligen släppt update #7, och fler lär komma. Varje uppdatering är ordenligt tunga och har introducerat saker som hantering av vätskor, drönare och kärnkraft.
Här är en två år gammal film, så att ni kan insupa känslan.
Satisfactory är klockrent för mig. Logistik och utforskande är nyckelkomponenterna.
