Sightseers

Sightseers är en annorlunda film med Steve Oram och Alice Lowe i huvudrollerna och står dessutom bakom manuset. Filmen är också kul, på ett väldigt obekvämt sätt. Jag vill även passa på att varna känsliga tittare för eventuellt obehagliga inslag.

Tycker absolut att den är sevärd.

4/5

Gangster Squad

Los Angeles 1949 och en story som mycket väl skulle kunna vara från någon bok James Ellory, vars alster jag med nöje plöjt genom. Den är dock baserad på ett verk av Paul Lieberman, men ingredienserna är den samma. Filmen har gangstrar (Sean Penn), korrupta poliser, femme fatale (Emma Stone) och en Gangster Squad(bla Josh Brolin, Ryan Gosling, Michael Peña och Giovanni Ribisi)  . Med tanke på den stjärnspäckade besättningen är det lätt att dra paralleller till The Untouchables (1987). Storbudget film, som bara visats i USA (premiär Januari) och Filippinerna av alla ställen.

För regi står Ruben Fleischer, hans blott tredje långfilm. Den första var underhållande Zombieland, ni vet - innan Zombies var precis överallt. Även där såg vi Emma Stone.

Svagaste länken i filmen är väldigt oväntat Sean Penn, som normalt är enormt stabil. Tyckte inte han funkade. Ok film, där problemet mest är att förväntningarna låg högre.

2/5

Mama

Mama Mia! Det var år och dag sedan jag såg en hederlig skräckfilm. Guillermo del Toro är exekutiv producent, men hans namn framhävs naturligtvis flitigt på grund av framgångarna med El laberinto del fauno, eller Pans Labyrint. Pans Labyrint är en IMDB Top 250, så givetvis tycker jag att det är den ni ska sätta tänderna i. Del Toro har bland annat Pinoccchio på gång, där det ryktas att Robert Downey Jr. och Christopher Walken står för röstskådespeleriet. Men nog om del Toro.

I huvudrollerna i Mama ser vi Dansken Nikolaj Woster-Waldau och Jessica Chastin. Chastin har i bagaget två Oscarsnomineringar för huvudrollen i Zero Dark Thirty och bästa biroll i Niceville. Senast jag såg henne var i Lawless.

Fy fan för barn i skräckfilmer. Det är billigt men det funkar hur bra som helst. Första halvan är riktigt bra - tyvärr tappar den lite på slutet. Jag rycker till ett par gånger och undrar varför jag utsätter mig för detta.

3/5

The Incredible Burt Wonderstone

Promised Land

I Promised Land spelar Matt Damon och Frances McDormand anställda på ett naturgas företag vars uppgift är att köpa upp rätten att utvinna råmaterial från små byar på vischan i USA. I biroller ser vi Rosemarie DeWitt, John Krasinski (The Office US) och veteranen Hal Holbrook.

För regi står Gus Van Sant, som bland annat 1997 stod bakom Good Will Hunting, Damon och kompisen Ben Affleks verkliga genombrott. Vad det gäller Damon så får ni hålla utkik efter hans nästa film, Behind the Candelabra, som verkar kunna bli hur konstig som helst, åtminstone sett till frisyrerna, mixen av skådespelare och story.

Jag gillade filmen i all sin händelselöshet.


3/5

42

Där finns en hel del filmer med ett nummer i titeln, och här kommer ännu en - 42.

En gång om året bär alla spelare i Major League Baseball tröjor med nummer 42 på, för att hedra Jackie Robinson, den första mörkhyade spelaren i högsta ligan. Filmen har fått höga 7,8 på imdb, vilket tyvärr enbart reflekterar Amerikanernas dåliga sätt att hantera historien på.

Harrison Ford är inte direkt dålig - han gör minst två nya miner jag inte sett innan. Filmen har svag story, även om den såklart på ett verkligt sätt påvisar hur sjukt apartheid var.

2/5

The Watch

Jack Reacher

En gång för mycket länge sedan var Tom Cruise the shit. Ok, det var inte så länge sedan. Han stabila streak av bra valda filmer slutade 2004, med filmen Collateral. Från 1999, fram till ödestigra starten på dåliga filmer så gjorde han Minority Report, Vanilla Sky, Magnolia och Eyes Wide Shut.

Visst är Mission Impossible lite underhållande, hans roll i Tropic Thunder annorlunda men att spela Stacee Jaxx i Rock of Ages. Jisses. Cruise har sedan länge tappat sin känsla för att välja "rätt" projekt och kanske är Jack Reacher inte heller klockren.

Filmen Jack Reacher är baserad på den nionde boken i Lee Childs serie. När jag i slutet på förra året hörde talas om denna filmen så plockade jag upp del ett i serien, för att få en ordentlig bakgrund. Och så var det ju valet av Cruise för att gestalta Jack Reacher, så här skrev Aftonbladet:

"I den 17 böcker långa romansviten, av författaren Lee Child, är Jack Reacher 1.96 meter lång och väger 115 kilo. Den brutale, före detta militärpolisen, har dessutom blont hår och blåa ögon."

Cruise är 184, 177, 168 cm inte riktigt så lång som 1,96cm, men spelar det någon roll? Nej, inte direkt faktiskt.

Regi och författandet av screenplay står inte mindre än Christopher McQuarrie för - mannen bakom manuset till brillianta The Usual Suspects. Han har även skrivit manus till Cruise tidigare i Valkyria och ska på det igen för Mission: Impossible 5.

Helt ok film, men inte mer.

3/5

Salmon Fishing in the Yemen

Direkt efter Perfekt Sense, som jag såg för nästan ett år sedan, spelade Ewan McGregor in Visst så Nappar det! Salmon Fishing in the Yemen. Förra året såg jag honom dessutom i Haywire, som jag förutspådde i "mina tankar om Ewan McGregor". I denna filmen spelar han huvudroll med Emily Blunt, som liksom McGregor, är en väldigt produktiv kvinna. Båda är skådespelare jag gillar och de funkar helt ok tillsammans. Vad gäller rollbesättningen är Amr Wakeds insats uppskattad.

Jag tänkte dock fokusera lite på Lasse Hallström, som står för regi. Han stötte jag på först 93/94, i och med Gilbert Grape, som för mig är lite av en klassiker. Det visade sig senare att jag troligtvis stött på Hallström tidigare, då han står för regi i Alla vi barn i Bullerbyn. Tyvärr har jag inte sett Mitt Liv som Hund, en film som snart fyller trettio. Sedan Gilbert Grape har jag sett så gott som allt han gjort, på gott och ont; Something to talk about , The Cider House Rules, Chocolat, The Shipping News, An Unfinished Life, Casanova, Hatchiko och Dear John. Faktum är att de enda filmerna jag inte sett, sedan Gilbert Grape, är The Hoax (med Richard Gere), Hyptnotisören (från förra året) och Safe Haven, en film som just rullas ut på biograferna i USA och där Svenskarna drog tillbaka den från vita duken och beslutat sig att släppa den på DVD direkt iställe. Safe Haven är baserad på bok av Nicolas Sparks, som också stod för bakgrundsmaterialet för Dear John. Den har fått sådär recensioner, vad sägs om början på Peter Travers i Rolling Stone: "How much do I hate this movie? Let me count the ways."
Hallström har jobbat med gräddan av Hollywood under de senaste 20 åren och lär så fortsätta, trots att han blandar och ger. Det blir sällan spännande, ofta förutsägbart men samtidigt sådär mys-pysigt, så ock för Laxfisket, så upp i Jemen.

2/5

The Hobbit - An Unexpected Journey

Så var det skäggdags igen i Hobbit. Efter de nästan osannolika, men ändå logiska, framgångarna med Sagan om Ringen-triologin har vi smakat på den första delen i triologin om Hobbiten. Man kan ju börja med att säga att även om det är samma universum så är det en helt annan typ av film. Sagan om Ringen är episk baserat på en klassisk bokserie, Hobbiten är ett äventyr baserat på en barnbok. Filmen är dock inte en barnfilm och är sådär härligt våldsamt underhållande utan tillstymmelse till bröstvårtor, precis som Hollywood vill ha det.

Givetvis står Peter Jackson och styr även denna skutan. Jag fick först upp ögonen för Peter Jackson i osmakliga Bad Taste, vilket följdes upp med utmärkta Brain Dead som jag såg på bio hösten 1993 även fast jag sett den på en taskig VHS kopia innan. De jag lockade med att se filmen pratade inte med mig en lång tid efter det - så kan det vara när man bjuder in till splatterfilm. Jag har även sett Heavenly Creatures, som släpptes 1994 med en då 19-årig Kate Winslet i huvudrollen i sin långfilmsdebut. Jag gillar Peter Jackson. Kan passa på att tipsa om en nyare film, The Lovely Bones, där vi bland annat ser Rachel Weisz. Ett annorlunda grepp på en film. Dessutom så kan jag inte låta bli att tipsa om en annan film han varit inblandad i som producent, District 9. Lysande!

Hobbit har för övrigt spelat in snudd på $1,000,000,000, vilket för upp den på en exklusiv lista. Den ryktas för övrigt även vara med på en annan exklusiv lista, över filmer med störst budget.

Klart att filmen är bra. Ett äventyr som heter duga - uppdelat på tre filmer.

4/5

The Girl with the Dragon Tattoo

Stieg Larsson böckerna är sedan länge utlästa och man kunde inte missa skriverierna om såväl den svenska filmatiseringen som den amerikanska remaken. Svenska filmerna från 2009 var en framgång och Noomi Rapaces genombrott. Det skrev som sagt spaltmeter om remaken, speciellt om Rooney Mara skulle kunna axla Rapaces roll. Nu har jag inte sett de svenska filmerna, så just det kan jag inte svara på.

The Girl with the Dragon Tattoo utspelar sig i Sverige och med detta en uppsjö svenska skådespelare med en Stockholmsbrytning på deras Engelska. Personligen är jag inte överförtjust men jag ser fram emot att prata med någon engelskspråkig inföding som sett den för att förstå hur de uppfattat det. I huvudrollerna ser vi som sagt Mara och Daniel Craig, som mästerdetektiven journalisten Blomkvist. Stellan Skarsgård är den svenska fanbäraren, och gör det hyggligt.

Jag blev överraskad över hur bra filmen var - storyn funkar och sticker ut en del jämfört med andra filmer i thrillerfacket. Jag var också överraskad över hur bra filmen gått, med tanke på att det inte pratats mer om de två potentiella uppföljarna. Såg en liten nyhetsflash om att Daniel Craig kräver en lite större bit av kakan efter mostersuccén med Skyfall.

Mara har inte hunnit göra såvärst mycket och jag har tidigare bara sett en film där hon medverkat, Social Network. I år blir det många röda mattor för Mara som har hela fyra filmer på tapeten, Ain´t Them Bodies Saints (Ben Foster, Casey Affleck), Side Effects (Jude Law, Channing Tatum i Soderbergh film), Her (Amy Adams, Olivia Wilde i en Spike Jonze) och en ytterligare utan titel ( film av Terrence Malick med Ryan Gosling, Christian Bale och Natalie Portman). Man lär med andra ord se mer av henne.

4/5