Crimson Peak

 Crimson Peak har många vackra komponenter i sig. Miljö, kläder och till och med  de få scenerna med blod och våld är vackra i sin enorma brutalitet. Castingen är bra i Mia Wasikowska, Jessica Chastain och Tom Hiddleston och Guillermo Del Toro bevisar ännu en gång att han inte gör som alla andra. Jag är nog inte ensam om upplevelsen som Pans Labyrint gav, eller Shape of Water för den delen.

Funfact: Del Toro (tillsammans med Norman Reedus och ett gäng andra) är med i Kojimas spel Death Stranding. Del Toro och Kojima har diskuterat länge att göra ett spel tillsammans, men vi har ännu inte fått se det bära frukt förutom att Del Toro fick vara med i person i detta, Kojimas senaste spel. Länk för den nyfikna.

Crimson Peak håller inte riktigt samma nivå som hans andra mer framstående verk, men där finns ändå någonting värt att upptäcka.

3/5

Da 5 Bloods

 

Fyra soldater som krigat i Vietnam återförenas på plats i denna 2h34min film signerad Spike Lee. Den är snyggt gjord på sina ställen och har givetvis ett politiskt budskap. Tyvärr är den helt för lång för min smak.

3/5

Outside the Wire

 

Michael Håfström, känd från Varuhuset, Ondskan och 1408 har fått göra Hollywoodfilm igen. Det var ett tag sedan sist och han har aldrig lyckats slå genom. Tyvärr blir Outside the Wire inget undantag. Hur kan man bygga så grymma robotar, men behålla nästan all annan teknik? Man har inte tagit steget fullt ut i hur framtida krigsföring kommer att bedrivas. Det blir inte fullt trovärdigt. Där är såklart lite undantag och små splashar av fräscht men i det stora hela så köper jag det inte.

Där även andra saker som är mindre trovärdiga, tex att drönarpiloten skall ha 56,000 flygtimmar. Problemet är att han är 30 bast och att 56,000 timmar skulle innebära att han i över sex år dygnet runt inte gjort annat än flugit drönare. Bryt ned det på 12 timmar/dygn så betyder det att han från 18-års ålder inte gjort annat än ätit, skitit och flugit drönare. Sådant förstör.

2/5

Ma

 

Octavia Spencer slog ned som en bomb i The Help, eller Niceville som den oförklarligt kom att kallas i Sverige. Spencer hade innan filmen 2011 medverkat i massor av filmer, men en Oscar skriver de facto in en i historieböckerna. Hon har de senaste 10 åren hunnit med i runda slängar 50 filmer och dessutom gjort TV-serier och lånat ut sin röst i bland annat Zootropolis. Jag har sett henne i Snowpiercer, Insurgent, Instant Family, Gifted och lysande The Shape of Water. Den senare gav henne en Oscarsnominering. Hon fick också en 2016 för Hidden Figures. Det var innan jag såg ALLA Oscarsnominerade filmer. Vi får se om den traditionen bryts i år, då mycket säkert ligger på olika plattformar för strömmning.

Filmen är regisserad av Tate Taylor och detta har varit en återförening då han också var personen bakom The Help. Han har inte gjort sådär värst mycket filmer men en av dem är The Girl on the Train, där Emily Blunt spelade huvudrollen i filmen med Paula Hawkins omtalade bok som förlaga.

Bland andra skådespelare får vi se Juliette Lewis, som är ett trevligt återseende. Hon har varit med i några av mina favoritfilmer från förr. Natural Born Killers, Cape Fear, From Dusk Till Down, Kalifornia och inte minst Gilbert Grape.

I huvudrollen får vi se Diana Silvers. Såg att Taylor tog med henne i filmen Ava/Final Target som kom ut förra året. Trots den intressanta listan skådespelare i Jessica Chastain, John Malkovich, Colin Farrell och Geena Davis så bombade den ordentligt.

Det har inte heller gått så bra för Ma, inte om man ska tro omdömmena. Jag tyckte dock att det var ganska underhållande, om än lite för mycket lite för ofta.

3/5

Bienvenue à Marly-Gomont

Franskt ska det vara, tänkte jag när Bienvenue à Marly-Gomont, eller Välkommen till Marly-Gomont som den svenska titeln lyder. Den Engelska titeln är mer rakt på sak. The African Doctor, vilket för tankarna till en film när man letar botemedel mot Ebola.

Filmen är baserad på en sann historia om en franskutbildad läkare som tar anställning på obygden i hopp om att bli fransk medborgare. Hans nationalitet är Kongoles, och det är också där han har fur och barn som han också rycker med sig.

Detta är bland det mest förutsägbara och lökiga jag sett, vilket såklart inte bara är negativt.

2/5

Extremely Loud & Incredibly Close

 

Tydligen är Jonathan Safran Foer en grej. Typ. En av våra stora. Han har skrivit fyra romaner på tjugo år så han jobbar inte hjäl sig precis. Jag har sett hans Extremely Loud & Incredibly Close, som jag kommer ihåg då det snackades mycket om Max von Sydows medverkan. Vad jag däremot hade missat är att Tom Hanks är med i filmen. En av personerna på listan. Ni vet den listan med personer på vita duken som man knappt står ut med. Två andra personer på den listan är Naomi Rapace och Janne "Loffe" Karlsson. De är inte riktigt trovärdiga som människor. Däremot måste jag ge det till Tom Hanks. Han var jäkligt bra i A Beautiful Day in the Neightborhood. Hans framtida projekt innefattar Pinoccio och A man Called Ove. Ett tungt namn att landa för den produktionen. Stjärnan i denna filmen är Thomas Horn, aka pojken på omslaget och tillika huvudpersonen. Sedan filmen kom ut 2011 så har det bara blivit ytterligare en fullängdare och en kortfilm. Då han är född 1997 så är hans hopp om att bli barnstjärna förbi. Förmodligen ett aktivt val och ändå lite ovanligt att se.

3+/5

The Last Knights

 

Det här var ju inte så kul, tänkte jag när eftertexterna rullade fram.

2/5

Split

 

James McAvoy är diagnosisterad med 23 olika personligheter, vilket såklart är ett upplägg som får vilken skådespelare som helst att bli lite till sig. I Split ser vi också Anya Taylor-Joy, vars berömmelse inte vet några gränser sedan The Queen's Gambit. För manus och regi står M. Night Shyamalan som tveklöst har gjort sig mest känd för Sixth Sense, men som också gjort Signs, The Last Airbender och byggt sitt lilla universum i filmen Unbreakable. Ni vet den där Bruce Willis överlever en flygplansolycka? I vilket fall så skymtar Willis karaktär till i slutet av Split och i hans Glass(2019) så smälter de två filmerna samman.

3+/5