12 Angry Men (1957)

 

Jag har dykt ner i lite äldre filmer under året, något jag tidigare haft svårt för men som mina studier i Filmhistoria hjälpt mig att ta tag i. Hittade glädjande 12 Edsvurna Män, som den heter på svenska, på Prime. Regi av Sidney Lumet och ett riktigt kammardrama som heter duga.

Lumet, född 1924, gjorde sin sista film 2007, "Before the Devil Knows You´re Dead", med Philip Seymour Hoffman och Ethan Hawke i huvudrollerna och året innan dess Find Me Guilty, med en Vin Diesel med hår. Båda dessa filmerna blev väldigt väl mottagna av kritiker. Blir sugen på att se dem båda, och kanske hans 1973 års Serpico, med Al Pacino i huvudrollen.

Enligt IMDBs användare är det världens femte bästa film, men några Oscars lyckades man inte ta hem det året. Istället var det The Bridge on the River Kwai som sopade rent det året med 7 Oscars. 

Där finns brister i filmen, lite ojämnt skådespeleri och speciellt slutet tyckte jag blottade detta. Dock väldigt sevärd på alla sätt.

Som titeln indikerar är det 12 män som driver handlingen framåt. Det dröjde ända till 1973-75 innan alla 50 staterna i USA lät kvinnor sitta i juryn trots att man redan 1957 lagligen gav kvinnor rättigheten genom "The Civil Rights Act". Givetvis var där inga mörkhyade personer heller - där dröjde det rent praktiskt till att högsta domstolen fick steppa in i olika fall, ett så sent som 1986, för att förhindra diskriminering.

4/5

Barbarian (2022)

 

Det här gillades. Ingen CGI utan väldigt praktiska effekter. Många tvära kast. Georgina Campbell gör det bra, med Bill Skarsgård vid sin sida. Är dock inte så förtjust i Justin Long, det känns alltid som han livar skådespelare när han är med. För regi och story står Zach Cregger, vars Weapon sågs här också nyligen. Två framgångsrika filmer senare och han är nu affischnamnet för nästa Resident Evil film.

4/5

A House of Dynamite (2025)

 

Bra casting (Idris Elba, Rebecca Ferguson och Jared Harris), bra regissör (Kathryn Bigelow) som skapar en fantastisk puls men som ändå tyvärr får den att tappa tempo och fokus. Mycket jag gillar med den, mest Ferguson som gör en riktigt bra insats. Budskapet är att vi alla är människor och att det kommer ner till små, i många fall personliga, saker när det väl gäller.

4/5

One Battle After Another (2025)

 

PTA, Paul Thomas Andersson, leverar med ett manus bearbetat av PTA och baserat på källmaterialet från Thomas Pynchon, som är känd för Gravit´s Rainbow (1973) som jag av någon anledning tror jag har liggande i bokhyllan. Har PTAs förra film, Licorice Pizza, liggandes i att-se-listan, men det har inte blivit av...än. Gillar hans filmer starkt. Hantverksfilmer, och så redan i starten med Boogie Nights(1997) och fantastiska Magnolia (1999).

En bra cast - med Leonardo DiCaprio, Sean Penn och Benicio Del Toro i spetsen. Det osar oscarsnomineringar, samtidigt som jag inte kan låta bli att beklaga mig över filmer som är längre än 2½-timme (denna är 2h41m)

4/5

Wake Up Dead Man: A Knives out Mystery (2025)

 

Benoit Blanc slår till för tredje gången, också denna gången med Rian Johnson bakom spakarna. Man har valt ett lite annorlunda grepp och jag tycker att man gör det riktigt bra. Castingen är formidabel, och speciellt Josh O'Connor förtjänar cred. Jeremy Renner, Mila Kunis, Glenn Close och inte minst Josh Brolin, och så Daniel Craig då såklart, i rollen som Benoit Blanc.

4-/5

Dear Santa (2024)

 

Bobby Farrelly, en av bröderna Farrelly, vars popularitet exploderade i mitten av nittiotalet, med rullar som Dum & Dummare, Kingpin och Den där Mary, har gjort en julfilm. Hela premissen bygger på ett misstag från en ung kille, som dock är lite för gammal för att tro på tomten. Filmen sågs tillsammans med barnen - och vi vuxna skrattade mer och oftare. Om man inte gillar Jack Black being Jack Black, så ska man absolut undvika denna filmen

2+/5

Jingle Bell Heist (2025)

 

Temat halvsunkiga julfilmer fortsätter, och nu en rulle med Olivia Holt och Connor Swindells. För regi står Michael Fimognari, med detta som sin första långfilm. Han kommer senast från att ha jobbat med Mike Flannegan och regisserat ett par avsnitt av The Midnight Club och Huset Ushers undergång. Detta är något helt annat.

2/5

Merv (2025)

 

En småmysig romcom med visst jultema. I rollerna ser vi Zooey Deschanel och Charlie Cox. Självklart väldigt tramsig på oh så många sätt.

2/5

Blade Runner (1982)

 

Man skulle säkert kunna skriva uppsatser om Ridley Scotts Blade Runner. Såhär 40+ år efter att den kom så beundrar jag de praktiska effekterna, vilket känns klart uppfriskande i vår väldigt digitala värld. En annan spaning, som jag nog inte registrerade när jag såg den som ung, är hur härligt scifi-noir den är. Filmen utspelar sig i Los Angeles 2019, och man kan väl bara konstatera att vi har en bit kvar innan flygande bilar och mega-byggnader är vardagsmat. Där är, som vanligt, viss dissonans när det kommer till tekniska landvinningar - man har vissa saker, men andra inte alls. Jag är medveten om att jag är i klar minoritet när det kommer till att tänka på saker som detta.

Fortfarande väldigt sevärd - även om den inte får full pott från mig.

4/5

Champagne Problems (2025)

 

Sockersöt romfilm som utspelar sig i Paris och inkluderar snygg, rik snubbe som bryter på franska. Den kvinnliga huvudrollen spelas av Minka Kelly, dotter till en fd Aearosmith gitarrist och en exotisk dansös.

2/5...det är ju ändå jul

Something from Tiffany's (2022)

 

Redan på konvolutet ser man. Detta är en lågbudget film från, producerad av Reese Witherspoons företag Hello Sunshine. Detta är sockersliskigt, också för att huvudpersonen, spelad av Zoey Deutch bakar godsaker.

2/5

Weapons (2025)

 

En för året hypad skräckfilm, och frågar man AI så är den inkluderad på ett flertal åretsbästa-listor. Filmen har en ganska bra cast i Julia Garner, Josh Brolin och Benedict Wong. Den är lagom tramsig, men saknar något för att göra den sådär riktigt bra. Regi och manus leveras av Zach Cregger, som redan gjort sig ett namn med Barbarian (2022).

3+/5

A Merry Little Ex-Mas (2025)

 

Alicia Silverstone, känd genom Aerosmiths videor i början på 90-talet, och senare på film genom Clueless och nu aktuell i en medioker julfilm som utspelar sig i en småstad någonstans i USA. Väldigt tramsig och förutsägbar, som sig bör.

2/5

Bad Santa (2003)

 

Julen är på ingång och vad passar väl bättre än att börja gå loss på julfilmer. Först ut är klassikern Bad Santa med Billy Bob Thornton i huvudrollen. Sjukt bra casting rakt igenom, inte minst barnet - Brett Kelly.

Tydligen finns där en totalt sågad Bad Santa 2 från 2016 som inte lär ses...fast å andra sidan spelar Kelly fortfarande rollen som Thurman Merman :)

4/5

Destination Wedding (2018)

 

Se där - en mysig romcom med Winona Ryeer och Keanu Reeves. Detta är en film jag inte ens visste fanns förrän jag fick se den. Manus och regi står Victor Levin för. Levin är mest känd för...mest känd för...at ha skrivit två episoder för Mad Men? Han har i alla fall varit i branschen sedan 1989 och verkar producera skiten ur lite blandade tv-serier

3/5

You Will Meet a Tall Dark Stranger (2010)

 

Jag avslutar Woody Allen tittandet för denna gången med en betydligt nyare film, från 2010 för att vara mer exakt. Här kanske Allen har sin peak, popularitetsmässigt i Hollywood som 75-åring. Det är fortfarande åtta år innan han blir persona non grata och tvingas söka sig till andra länder för sina produktioner, ett tillvägagångssätt han dock är van vid. Det sjuka i hela denna historien är att han levt med anklagelser sedan 1990-talet.

Han var ett par med Mia Farrow från 1980 till 1992, när det uppdagades att Allen hade en romans med  Farrows adopterade dotter Soon-Yi uppdagades. Allen kom att gifta sig med henne 1997. 1992, när romansen uppdagades, var Soon-Yi 22 år gammal. Detta är dock inte den stora skandalen.

Farrow och Allen hade två adoptivbarn och ett biologiskt barn tillsammans, Dylan, Moses och Satchel. Dylan och Farrow anklagar Allen för att ha förgripit sig på Dylan medans Moses och Soon-Yi försvarar honom. Deras tredje, och enda biologiska, barn, Ronan Farrow ställer sig på sin mammas sida. Moses anklagar också att Farrow manipulerat barnen för att ställa sig på hennes sida.

Woody Allen är inte dömd, men givetvis gör detta honom till en högst problematisk individ att förhålla sig till. Jag väljer dock att skilja verk från person - och kan således leva med att se hans filmer. Andra gör inte samma bedömning.

Tillbaka till filmen, vars cast består av Josh Brolin, Anthony Hopkins, Naomi Watts och Antonio Banderas.

3/5

Som en bonus har jag inkluderat en formkurva för Allen, som för övrigt precis fyllt 90. Håller inte med om Midnight in Paris höga betyg, samtidigt som de rödmarkerade alla dagar i veckan är sevärda.

Allt du skulle vilja veta om sex - men varit för skraj för att fråga om (1972)

 

En lång titel gör ingen bra film, speciellt inte när den är baserad på en sex manual skriven av David Reuben. Tillskillnad från hans andra filmer är detta inte Woody Allen-show. Nej, här är andra tunga namn, som Gene Wilder, Burt Reynolds samt Allens redan då ex-fru Louise Lasser. Lasser syntes för övrigt också i Banans året innan.

Själva filmen består av sju separata historier, och utan tvekan är det Gene Wilder som är bäst. Han spelar en läkare som blir kär i ett får...och inte bara kär. Det är så sjukt och absurt, men ändå underhållande.

2/5

Bananas (1971)

 

Jag var inte färdig med Woody Allen där inte, utan lyckades hitta hans tredje regisserade film i Banans. Denna filmen är verkligen vad den heter. Det är så tramsigt och screwballigt att man blir tokig. Den räcker liksom inte hela vägen fram i sina knasigheter.

Dock tror jag att Allen hittar sin karaktär som sig själv i detta, och ser att det funkar. Att det inte behöver vara galenskap runtom för att det ska vara underhållande.

2/5

Funfact: Sylvester Stallone är med i en minimal roll i tunnelbanan.

Manhattan (1979)

 

Efter att jag sett om Annie Hall (1977) gick jag loss på Primes katalog av Woody Allen filmer. Jag har sett en hel del, kanske till och med majoriteten, men nog finns där vita fläckar. En sådan var inte Manhattan, men då det var länge sedan jag såg den slog jag till och blev inte besviken. Vi får se en Meryl Streep, som gör denna precis efter Deer Hunter. Diane Keaton är såklart med, samt Mariel Hemingway, som i filmen spelar Woody Allens 17-åriga flickvän. Det hade nog landat sådär 2025. Hemingway blev dock nominerad för en Oscar genom sina instatser, samt en för Woody för bästa manus.

Tycker den håller än idag.

4/5

The Conjuring: The Devil Made Me Do It (2021)

 

Efter två framgångsrika filmer 2013 och 2016, och med en franchise som rullat igång med Annabelle triologin (2014, 2017 och 2019), The Nun I (2018) och The Curse of Lalorna (2019) så smider man verkligen medan järnet är varmt. Medans de två första ånjuter ett IMDB-betyg på över 7 så går det inte lika bra för de andra, totalt sju, inkluderat fyran och The Nun II. Faktum är att betyget på dessa sju pendlar mellan 6.3 och 5.3. Dock har de varit fantastiskt framgångsrika finansiellt sätt - total produktionskostnad för filmerna är $217M och intäkter på cirka $2.400M. 

Detta är en svagare film, men håren ställer sig ändå. Ett plus för att John Noble är med - stor fan efter hans roll som Walter Bishop i Fringe.

3-/5

Conjuring 2 (2016)

 

Det är egentligen inte bra. Inte egentligen. Eller? Trots det ställer sig håret upp på armarna. Vera Farmiga och Patrick Wilson - i rollerna som Lorraine och Ed Warren, gör ett bra hantverk och när eftertexterna rullar kommer ännu en freeze när de visar upp de verkliga bilderna från den verkliga familjen.

Stabil uppföljare.

3/5

American Primeval - Season 1

 

Det här var något annorlunda. Som skapare av serien står Mark L Smith, som skrivit manus till lite film jag tidigare skådat. The Marsh King´s Daughter, Twisters men kanske mest hyllad för Leonardo DiCaprios The Revenant. Just The Reverant är intressant då den ofrånkomligen legat till grund för American Primeval. Revenant utspelar sig på 1820-talet, och med den här tv-serien har man flyttat fram handligen trettio år, till 1857, vilket betyder att guldrushen precis tagit slut och att man bara är år ifrån att inbördeskriget tar sin början 1861

Serien är hänsynslös och grym nästan rakt igenom. Mötet mellan stat, religion och ursprungsbefolkningen - kryddat med laglösheten i den nya världen.

TASK - Season 1

 

Jag har ett tillkännagivande - Mark Ruffalo är inte längre på min shitlist. Efter hans "insatser" i Poor Things och Mickey17 fick jag nog. Det är såklart inte hans fel. Han blir anlitad och följer instruktionerna och levererar överspelat trams.

Emilia Jones, som jag precis såg i Coda, spelar en viktig roll - och jag är förbluffad över hur annorlunda hon ser ut, låter och för sig. Imponerande.

I vilket fall kan jag slå ett slag för Task, vars sju avsnitt snabbt diskades av. Serien är förlängd och det är sannolikt så att jag kommer bänka mig för en säsong 2 när det väl blir dags.

Coda (2021)

 

När jag såg Coda över nominerade filmerna till 2022-års Oscar blev jag inte alls sugen, men nu, såhär tre år efter har jag gjort slag i saken - och ångrar det inte. Tre Oscars drog man hem, bland annat det mest prestigefyllda av dem alla, bästa film. De fick ockås för bästa adaption av manus samt Troy Kotsur fick, som första döva person, Oscar för bästa biroll. Välförtjänt skall tilläggas. Överraskande nog fick man bara två nomineringar men ingen utdelning på Golden Globe, något som inte direkt hör till vanligheterna.

Efter att ha spanat in skådespelare och regissör så finns där inte så mycket historik med mig, men klart står i alla fall att Emilia Jones, som spelar huvudrollen, har fått upp farten ordentligt. Jag har sett henne i Task (utan att göra kopplingen) och ser fram emot att se henne i remaken av The Running Man, hur dålig den än må vara.

4/5

Men (2022)

 

Ända sedan jag hörde talas om den ville jag se den. Det är få manusförfattare/regissörer jag är så intresserad av som Alex Garland. Dessutom finns et få filmbolag jag följer så intensivt som A24. Med den kombinationen vet jag inte om det kommer bli bra - men jag vet i alla fall att det kommer bli minnesvärt.

Garland har hunnit göra fem filmer och en TV-serie och är aktuell i filmatiseringen baserat på TV-spelet Elden Ring. Bonkers! Garlands senaste film, för övrigt det enda jag inte sett, Warfare (2025) handlar om Irak och Navy Seals. Inte sugen alls.

Denna filmen har en av de sjukaste scenerna jag någonsin sett, och hade det inte varit för den hade detta varit en 3/5 film...men nu knuffas den upp en liten bit till.

4-/5

The Man Who Knew Too Little (1997)

 

Bill Murrey var med i Ghostbusters 1984, vilket var mitt första riktiga möte med honom. Sedan hade man väl sett Tootsie och den "skruvade komedin" Tom i Bollen. Jag kommer ihåg What About Bob (1991) och en av mina absolut favoritfilmer Måndag hela Veckan (1993). Murrey hade flyt. Han var med i hyllade Ed Wood (1994) och fantastiska Kingpin (1996) och tänkte kanske att det där avtalet han kritat på, med en crazy förväxlingskomedi som drar det hela vägen skulle fortsätta låta honom surfa på framgångens våg.

Så fel han hade. Detta är riktigt sunkigt - men ändå tittar jag vidare hela vägen till slutet. Detta är en sådan film att man vet 5 min in exakt vilken typ av film det kommer att vara.

Nu upphörde inte Murreys popularitet med detta - men nog fick den sig en törn. Räddad av Wes Anderson i hans Rushmore (1998) hjälpte till nästa Wes-rulle, The Royal Tenenbaums (2001) och The Life Aquatic with Steve Zissou (2004). Anderson lyckades tvätta bort stämpeln, men det var Lost in Translation (2003) som kultförklarade honom.

2/5

Annie Hall (1977)

 

Prime har, troligtvis på grund av Diane Keatons bortgång, börjat fronta alla Woody Allens filmer och jag dras till dem som en fluga till skit. Det är inte oproblematiskt att tycka om Allens filmer dessa dagar. Vissa sätter verket framför personen, andra inte. Fyra Oscars i sitt vitrinskåp, varav två från Annie Hall, där han också var nominerad som bästa skådespelare. Nominerad utan att vinna har han för övrigt blivit 20 gånger. Imponerande! Senaste nomineringen kom från lysande Blue Jasmine (2014).

Om filmen behöver jag inte säga mycket. Det var en av Allens första, och definitivt hans stora genombrott. Han har hunnit med över 50 filmer genom åren och det är svårt att minnas vad man sett. Den av hans filmer som gjort störst intryck är nog Zelig, från 1983, som jag såg när jag var yngre. Den kom på TV och jag minns hur jag blev helt förtrollad. Det är en mockumentary om en man, Allen, som kan förvandla sig och låta som vem som helst som är runt honom. Filmen är dessutom i svart och vitt.

5/5

Bookish - Season 1

 

Mark Gatiss, aka Mycroft Holmes, är inte bara skaparen utan spelar också huvudrollen i denna murder/mystery riktad till oss som är mitt i livet. Serien var väldigt framgångsrik publikmässigt och redan innan första säsongen var över så hade man förlängt med ytterligare en. Genren "cosy crime" har hört nämnas i samband med serien.

Detta är en ok serie, varken mer eller mindre. Castingen är bra. Att det är brittiskt är bra.

Frankenstein (2025)

 

Skräckmästaren, som han säkerligen själv kallar sig, Guillermo del Toro besöker en klassiker. Han har tre Oscars under bältet, två för The Shape of Water, som jag tyckte var underhållande, och så en för Pinocchio, som jag inte orkade mig genom om jag minns rätt. Hans Nightmare Alley var nära, oh så nära, men träffade inte helt rätt och med den fantastiska casten blev besvikelsen större.

För Frankenstein har man castat Oscar Isaac, Jacob Elordi, Christoph Waltz och Mia Goth men trots den riktigt vassa caseten så når man inte fram här heller. Gotiskt så det förslår och vackert filmat...men samtidigt lite tråkigt.

3/5

Astroid City (2023)

 

Som vanligt är casten något utöver det vanliga när Wes Anderson ställer till med film och som vanligt är det visuella slående. Fast spiralen är nedåtgående. Det är bara karbonkopior och de blir suddigare och suddigare i konturerna för varje "nytt" alster. Jag är inte så förtjust i Jason Schwartzman. Han är en av de skådespelarna som inte känns trovärdig som människa. Vi har alla våra egna listor men vissa förkommer säkert oftare än andra.

3/5