Upgrade

Upgrade ska du se, sa en kompis. Den dök upp på Netflix och jag såg inget annat val än att lyda. Det roliga är att den har legat på min hårddisk sedan mars 2019. Tröskeln till Netflix är onekligen lägre och det blev att dyka ner i denna futuristiska och ganska våldsamma film. Jag är i färd med tredje säsongen av Westworld, och där finns ganska många paralleller i hur framtiden porträtteras.

Filmen är en produkt av Leigh Whannell, som står för både manus och regi. Som regissör och manusförfattare är han aktuell med The Invisible Man med Elisabeth Moss i huvudrollen. Hans nästa projekt är desto mer intressant. En remake av John Carpenters klassiska Flykten från New York. Carpenters film kom 1981 med Kurt Russel i huvudrollen som Snake Plissken och utspelar sig i New York 1997.

3/5

The Black Godfather

Clarence Avant känner alla. Alla! En av hans bästa vänner är Quincy Jones. Det är mäktigt att se denna udda mix av människor säga att Avant är the shit. Vad sägs om Barack Obama, Clinton, Snoop Dogg, Bill Withers, Rodgriguez, Ludacris, David Geffen och Sean 'Diddy' Combs. Smaka på det.

Vi får höra väldigt underhållande historier. 

4/5

Who the Fuck Is That Guy? The Fabulous Journey of Michael Alago

Det roligaste med denna dokumentären är fotona. Michael Alago var en tanig homosexuell kille från Puerto Rico boende i New York. Musiken blev hans liv. Nu är det inte bara musikerna utan även de som jobbat med A&R och haft skivbolag som skall ha sina dokumentärer.

2/5

Chasing Trane: The John Coltrane Documentary

John Coltrane är tveklöst en av de verkligt stora och jag har satt tänderna i ännu en dokumentär som har sin tyngdpunkt under femtio- och sextio-talet. Som ung smaskade han på jazzgodis men tog tag i sitt liv. Det hjälpte dock föga och Coltrane trillade av pinnen 1967, endast fyrtio år gammal.

Dokumentären är strukturerad men saknar lite wow-faktor.

3/5

Sergio

Sérgio Vieira de Mello är diplomat för FN och vi får följa delar av hans yrkesmässiga och privata liv. Den är baserad på en bok av Pulitzer-belönade Samantha Power. Huvudrollen spelas av Wagner Moura, en brasilianare jag inte sett tidigare. Vid sin sida har han Ana de Armas, som var med i stjärnspäckade Knives Out och bondbrud i kommande No Time To Die som har premiär i Sverige 20/11. Det räcker inte där för de Armas, utan under året är också tänkt att komma en film där hon spelar Norma Jeane samt en thriller med Ben Affleck.

Denna filmen var dock mellanmjölk

3-/5

Joan Didion: The Center Will Not Hold

Joan Didion är en av de främsta författarna i sin tid. Hennes böcker är utgivna mellan 1963 och den senaste 2017, vilket ger en skaplig spännvidd. Hon har skrivit driver av artiklar, och det var också så hon startade. Dessutom har hon skrivit manus för film, där tveklöst A Star is Born måste vara den mest kända. Det i sin tur var en bearbetning av 1937 års originalmanus. Bokälskande vänner kände till och hade läst henne, vilket måste anses vara ett gott betyg.

Det roligaste jag tar med mig från dokumentären var ett Harrisson Ford jobbat som snickare på Didions hus i Malibu beach. Han blev en del av familjen och deltog på de spektakel som utspelade sig. Bland annat var Spielberg med flera frekventa besökare. Man kan anta att det måste ha öppnat dörrar för Ford.

3+/5

Code 8

Regissör och manusförfattare Jeff Chan ger oss lite superhjälte-diskbänksrealism. Filmen är hyfsat välgjord, setting och story ganska intressant. Tyvärr har jag svårt att köpa hela upplägget, vilket gör att filmen faller platt för mig. Personer med förmågor lever på samhällets botten.

2/5

Their Finest Hour

Vi pratade ju om Guy Richie nyligen. Då nämnde vi inte RocknRolla, som var väldigt bra. Gemma Arterton gjorde en av sina första roller i den filmen. Jag känner henne från Byzantium, där hon tillsammans med Saoirse Ronan sätter tänderna i det mesta (Ja, vampyrer). Hon har också varit med i Prince of Persia, och att döma av konvolutet där ser ut som en yngre variant av Xena Warriorprincess. Vi ser också Sam Klaflin och Bill Nighy. Nighy gjorde den oförglömliga rollen som Billy Mack, personen bakom hitten "Love is all Around", i filmen Love Actually där för övrigt ju Hugh Grant spelar Preminärminister. Grant som ju också var med i Richies senaste film som vi pratade om nyss.

Their Finest Hour är varken bra eller dålig utan en sådär ljummen, men ganska mysig film att konsumera en eftermiddag i ensamhet.

3/5

One of Us

Efter att ha smaskat i mig den sevärda och intressanta miniserien Unorthodox så väcktes det ett begär efter mer information som inte Wikipedia ensamt kunde stilla. Netflix till räddningen med en dokumentär om tre personer som hoppat av chassidiska judarna i New York, där närmare 300,000 personer lever i en väldigt sluten gemenskap, enligt dokumentären. Enligt Wikipedia är siffran 165,000. Innan andra världskriget fanns 100 dynastier, en siffra som decimerades till 40 efter kriget. Den största av dessa är Satmar, under det så kallade Hasidiska dynastin, med sisådär en 65,000-75,000 personer kopplade. Där är inte supermycket på internet, i alla fall inte på svenska, vilket med tanke på att internet är förbjudet och dess utstötta medlemmar normalt klarar sig jäkligt illa, inte är så konstigt.
Trots ett väldigt intressant ämne så får man på tok för lite information i denna dokumentär. Jag hade gärna sett att det hade kryddats med fakta och akademiker i heta stolar som kunde fläska på.

2/5

The Gentlemen

Det var tjugo år sedan Snatch kom. Ett par år tidigare, i sin första långfilm, hade Guy Ritchie gett oss Lock, Stock and Two Smoking Barrels. Brittisk gangsterfilm berättad med tät dialog, humor och en dos råhet.

Besättningen för en Guy Ritchie film är något annorlunda än vad man är van vid. Det är kul att se Matthew McConaughey spela något annat än vrak. Det är oväntat att se Hugh Grant fungera i en film, men det gör han. Colin Farrell är bra och Charlie Hunnam är förvillande lik Tom Hardy.

Det är väldigt kul att vara tillbaka. The Gentlemen är klart sevärd.

4+/5

What Happened, Miss Simone?

Jag fortsätter mumsa i mig musikdokumentärer och turen har kommit till Nina Simone, som jag visste väldigt lite om. Intressant, smutsig, personlig och ganska sorglig. Blev för övrigt nominerad för en Oscar 2016 för bästa dokumentär.

4/5

Standup - David Batra

Jag har svårt att gå igång på svensk standup. Kanske är det för att vi har för få för att man verkligen ska hitta en favorit? Jag tycker inte detta är speciellt kul, med några undantag. Slutet är faktiskt direkt pinsamt. Kanske är det helt enkelt så att Batra har blivit för gammal och etablerad, att eggen har slipats ned? Enligt min mening så peakade Batra i början på 2000-talet i Kvarteret Skatan.

Sorry David, det är absolut inte personligt.

2/5

Mudbound

Mudbound nominerades till fyra Oscars när det begav sig (2018) och nu har den dykt upp på Netflix. Det blev en dubbel, men inte med Jake Gyllenhaal, utan med Carey Mulligan. Gissa vad...hon spelar en kvinna som är i ett äktenskap hon inte är helt nöjd i. Filmen utspelar sig under fyrtiotalet i djupaste Mississippi. Man får knipa sig i armen när man tänker på hur annorlunda allt var för inte så länge sedan. Jason Clarke, spelar en av de tongivande rollerna, såg jag först i en TV-serie som hette Brotherhood. Den var jäkligt bra, men av någon anledning blev det bara säsong ett av tre. Detta var innan bloggen var påbörjad, dvs före 2012.

Detta är en film för dig som tycker om att känna lite obehag.

3+/5

Wildlife

Wildlife är en passande dos feelbad. Tyvärr är Jake Gyllenhaal inte riktigt rätt för rollen. Carey Mulligan kan å andra sidan denna rollen på sina fem och gör det bra. Ed Oxenbould, som spelar "sonen" skall också ha credd. 

Paul Dano står för regi och manus, efter en förlaga av Richard Ford. Debut i båda fall för Dano är det i alla fall, efter att ha samlat på sig ett imponerande CV. Han har synts i såväl The Sopranos och Little Miss Sunshine, som There Will Be Blood och 12 Years a Slave. Vill man få en skymt av honom på vita duken kan man få det nästa år då han spelar The Riddler i The Batman. 

Vad gäller Gyllenhaal så får vi väl se om han shapar upp sig i The Sisters Brothers, som står på tur. Han är för övrigt castad för att spela i filmatiseringen av spelet The Division.

3/5

Self Made: Inspired by the Life of Madam C.J. Walker - Miniserie

Octavia Spencer är Self Made, i alla fall i rollen som Madam C.J. Walker. Walker var den första kvinna i USA som av egen kraft blev millionär. Serien utspelar sig i början på 1900-talet och i och med frigörelsen av slavarna i kombination med urbanisering så skapas nya konsumenter med andra krav, inte minst gällande hårvårdsprodukter. Helt ok serie i fyra avsnitt om starka kvinnor och värdelösa män.

Unorthodox - Miniserie

Unorthodox är en serie i fyra smakliga delar om Esty som i unga år gifts in i det ultraortodoxa Williamsburg i NY, USA. Man får en inblick i det konstiga, främmande och smått absurda. Man blir nyfiken samtidigt som man får avsmak för vad religion och ibland tradition kan göra med folk. Lika mycket handlar det så klart om makt och kontroll.