Darkwood

 

Sommaren 2014 släppte den Polska utvecklaren Acid Wizard Studio Early Access versionen av Darkwood. Full release kom 2017 och sedan dess har det portats till alla tänkbara plattformar. Så sent som i slutet av 2022 landade det på PS5.

Deadwood är ett survival horror och perspektivet är topdown. Vi ha hälsa och stamina, det ska craftas och en dygnscykel. Det utspelar sig någonstans i Polen i slutet på 80-talet. 

Jag var nyfiken på vad utvecklaren hittat på sedan dess och det visade sig att man släppt en lite alpha version av ett spel som heter Soccer Kids i slutet av 2023 och att man strax därefter beslutade sig för att stänga butiken.

Spelet är ok - men tyvärr inte mer. Det lyckas inte hålla min uppmärksamhet fullt ut. Jag har överlevt en natt. Slutsatsen är också att det 2017 fyllde ett tomrum där det nu finns så mycket bättre spel i genren. 

Infinifactory

 

Jag har en fäbless för löpande band i spel. Automation det går att ta på...fast virtuellt då...så att.

Infinifactory är dock inte riktigt ett sådant spel. Här handlar det mest om att lösa bestämda pussel. Efter ett besök på Steam förstår jag plötsligt allt. Tänkte dra till med att det här är en dålig version av Zachtronics Opus Magnum fast i 3d och så visar det sig att det är Zachtronic som gjort detta och att vi i själva verket fått se evolution. Senaste Zachspelet kom 2022 och sedan dess har det varit ganska tyst. SpaceChem är en annan gammal goding.

Nåväl...

Uninstall mer eller mindre omgående då detta inte alls resonerande med mig.

Barony

 

Barony tillhör den gamla skolan. Det ser ut som mög, men gör jobbet med att locka fram nostalgikänslorna. Mycket är bra. Dungeoncrawlers är jag inte bortskämd med. Legend of Grimrock är nog mitt senaste, om man inte räknar Dwarf Fortress då, men det tycker jag inte man kan även om där är visst är ett överflöd av mysigt fuktiga grottor. Fan, måste komma igång med DF igen.

Tyvärr faller Barony för mig. Det är för svårt och oförlåtande. Enormt mycket är oneshot, inklusive fällor, Mimics (monster som maskerar sig som kistor) och blaffiga monster. För att lyckas måste man spela snabbt, bli en fena på inventory-management och ha i ryggraden vad som är bra. 

Uninstall efter sex intensiva timmar.

Alien: Romulus (2024)

 

Med Alien: Romulus så blir vi presenterade av en handfull av kommande generations stora namn. Cailee Spaeny (Civil War & Priscilla), David Jonsson (Tv-serien Industry), Archie Renaux (Shadow and Bone) samt ett gäng till.

Jag nöjer mig med att citera en recesion på IMDB:

"Inget djup, ingen själ"

2/5

65 (2023)

Från skaparna av A Quiet Place, Scott Beck och Bryan Woods, kommer 65 med Adam Driver i huvudrollen.

2/5

Longlegs (2024)

 

Jag vill börja med att kraftigt dementera att detta skulle vara årtiondets mest skrämmande film och den som skrivit det ska skämmas. Det var inte mer än en vecka sedan jag såg filmen men jag har redan glömt bort den. Det enda jag kommer ihåg med säkerhet är att Nicolas Cage är med och spelar över. Det blir för mycket.

För manus och regi står Osgood Perkins, som medverkat i mindre roller i ett tjugotal filmer. Sedan mer än tio år så brinner han för att skapa skräckfilmer och sett till IMDB-betyg, casting och uppmärksamhet så har han fått till något intressant inför framtiden här. Hans kommande rulle har Elijah Wood i huvudrollen och är baserad på en förlaga från Stephen King. The Monkey heter den.

2/5

Nobody Want This - Season 1

 

Kristen Bell och Adam Brody spelar paret som ingen vill se - en sexfixerad bloggerska och en rabbin. Bells karaktär blir lite mycket samtidigt som Brodys är väldigt tilltalande. Måste hon vara over the top för att det ska bli intressant? Självklart bidrar det till att eskalera situationer men jag undrar om det ur ett längre perspektiv inte varit bättre att ha det mer grundat. Nu är det ju ingen drama utan en komedi - så det känns lite som om jag skäller uppför fel träd.

Nåväl. Ganska sevärt en slapp januari-söndag. 

Säsong 2 är redan på gång och är planerad att komma redan i år.

Art of Rally

 

Art of Rally är ett gulligt stiliserat topdown racingspel utgivet och utvecklat av Kanadensiska Funselektor Labs och släpptes 2020. Det var ännu ett spel som Epic skänkt bort, denna gången i December 2023. Det glädjer mig när jag tänker på hur små utvecklare får ett tillskott till kassan. Spelet i sig är en utveckling av tidigare handout från Epic, nämligen Absolute Drift. Det märks att de delar DNA och denna upplevelsen är djupare.

Funselektors kommande spel heter Over the Hill, och är deras take på Mud/Snow-runner spelen. Man verkar behålla sin grafiska stil men betydligt mer upphottad och med dygnscykler. Läckert för de som tycker om det. 

Tyvärr är detta inget för mig.

EDIT: Efter publicering av artikeln så såg jag att FZ berättat om att det precis annonserats. Väldigt väl mottaget av läsarna.

Darkest Dungeon

 

Jag har spelat Darkest Dungeon, ännu ett gratisspel från Epic. Det releasades i Januari 2016 och nio år på nacken. Det känns dock inte som en ursäkt. Spelet blev dock en brakhit, och fick DLC, ett brädspel och en uppföljare som släpptes 2023 efter över tre år i EarlyAccess.

Grafiska stilen är spännande men gameplay är deprimerande. Turnbased, vilket jag aldrig varit bekväm med och sidoscrollande 2d. Det är styltigt och segt. Förstår dock att det kan appellera men för mig är det i princip helt ointressant. Där finns inget som lockar.

Studion Red Hooks alla spel på Steam summeras Darkest Dungeon I & II och sedan en handfull DLC. Konstigt nog har tvåan bara 17,000 votes medans första spelet har 125,000. Vad hände med deras fans?

Uninstall efter 30 minuter.

Islets

 

Islets är ett metroidvania med estetik som ett barnspel. De lite över 1000 rösterna på Steam hyllar det och det ligger i skrivande stund på 95% positiva. Jag hatar det. Man använder sig dessutom att nintendo-voicing, ovanpå allt. Förstår inte vad som får folk att intressera sig för spel som detta och efter 14 minuter spelade blir det en uninstall. 

Spelet släpptes 2022 och utvecklaren, Kyle, har sedermera släppt en topdown metroidvenaia som heter Crypt Custodian, också det väl mottaget av den snäva skara som tycker om att plåga sig genom sådant här skräp.

Elizabethtown (2005)

 

Ibland dyker det upp filmer som man är förundrad över att man har missat. I mitt fall beror det säkerligen på att det var en intensiv tid med småbarn, jobb och husrenoveringar. Dags att ta igen. Orlando Bloom, Kirsten Dunst spelar huvudrollerna med Susan Sarandon i en biroll. För regi och manus står Cameron Crowe, vars CV innefattar filmer som Singles (1992), Jerry Maguire(1996), Almost Famous(2000) och Vanilla Sky(2001). Imponerande med tanke på att han totalt sätt bara gjort sådär en 10 filmer. 

Hans senaste lång film var Aloha(2015) som jag försökt titta på men inte lyckats. Castingen i den filmen är helt fenomenal - Bradley Cooper, Rachel McAdams, Emma Stone, Alec Baldwin, Bill Murrey, John Krasinski och Danny McBride. Filmen har det sorgliga IMDB-betyget 5.4. Tydligen var produktionen någon alldeles speciellt och där var inte mycket man var överens om mellan Crowe och Sony. Var det kanske detta som fick Crowe att sluta göra film?

Elisabethtown då, undrar ni. Jo, en stabil och mysig film som puttrar. När jag tittar genom Dunst filmografi ser jag att hon bara gjort två filmer sedan 2017 och båda har varit riktigt jäkla bra (Civil War (2024) och The Power of the Dog (2021)

3/5

Boyz n the Hood (1991)

 

Boyz n the Hood kom 1991 och var John Singletons första långfilm. Han står för både regi och manus endast 23 år gammal. Filmen blev en succe, både monetärt och artistiskt. Nominerad för bästa musik och inte minst bästa regi. Singleton blev den yngsta någonsin, och dessutom den första afroamerikanska som fått nomineringen. Definitivt ett nedslag i filmhistorien.

Vad gäller casting så är även den riktigt vass. Cube Gooding Jr får sitt genombrott och Laurence Fishburne spelar hans pappa. Ice Cube, som lämnade NWA 1989, lärde känna Singleton och bidrar till att skapa en autencitet. 

Fortfarande en väldigt bra film.

4/5

The Last Stand Aftermath

 

Con Artist Games har varit igång sedan 2008 och är primärt fokuserade kring två olika spelserier, The Last Stand och Warfare. På deras hemsida kan man följa iterationerna och deras senaste releasade spel i skrivande stund är just The Last Stand Aftermath från 2021. Det är snyggt och polerat och har lyckats få ett 'Very Positive' med 5000+ röster.

Jag tyckte dock inte om det speciellt mycket. Mitt största problem är att all action sker på små små hubbar och det blir snabbt repetitivt. Bilen stannar, låg på drivmedel. Man ska ge sig ut och leta uppgradering och inte minst kunskap till kommande generationer.

Avinstalleras efter en timme.

Wolf Hall - Season 1 & 2

 

En stabil jäkla BBC-serie där vi får följa Henrik VIII och hans sex fruar - "skildes, halshöggs, dog, skildes, halshöggs, levde". Fast serien och dess två säsonger handlar egentligen om Thomas Cromwells uppgång och fall mellan 1500 och 1540.

Fantastisk casting där det mest bekanta namnet för mig är Damian Lewis, som gör en lysande Henrik VIII. Mark Rylance äger dock i rollen som Thomas Cromwell. Andra namn värda att nämna är Jonathan Pryce och Clarie Foy.

Bra skit!

Dredge

 

Min spelkavalkad fortsätter och nästa till rakning är hyllade Dredge, ett spel som är tillgänglig på allsköns plattformar. Det släpptes ursprungligen 2023 och var med på en del GOTY-listor. Ändamålsmässig och stämningsfull grafik och spelet var lätt att komma in i men efter att ha åkt runt och besökt många av öarna så fanns där bara massa quests där jag skulle fiska specifika fiskar för att föra handlingen framåt. Den mekaniken blev mig övermäktig och efter nära sex timmar förpassas Dredge till min digitala kyrkogård. Annars är det ett småmysigt spel där loopen går ut på att fiska, sälja fisk, dra upp material så att man kan uppgradera båten - ja, förutom att göra specifika uppdrag för att få tillgång till vissa uppgraderingar. 

Kardboard Kings

 

Backloggen fortsätter betas av. Jag har inga illusioner om att spela genom eller klara spel. Det har inget värde för mig. Turen kom så till KardboardKings, en tradingcard-shop simulator. Spelet drar igång och redan efter ett par minuter retar jag mig på att man inte kan klicka sig vidare i dialoger. Det är också fult som stryk, även om själva korten är tilltalande. Man köper billigt och säljer dyrt, håller turneringar och köper boosterpacks. Där är en del intressanta mekaniker men det räcker inte för att hålla mitt intresse uppe så efter två timmar så tackar jag för mig.

Turmoil

 

För snart 9 år sedan (10 Feb, 2016) så aktiverade jag Turmoil på Steam. Jag kommer ihåg att jag tog mig en tur men att det sedan förpassades till historien. Efter att Epic gav ut spelet gratis under julen så tog jag det som ett tecken att köra en ny omgång.

Fortfarande kul. Ett enkelt litet spel om att borra efter olja. Ett par timmar var precis lagom för att att få sig en dos varpå en uninstall följde.

Vampire Survivors

 

Det var en gång en arbetslös Italienare som fipplade med ett spelkoncept, resten är historia. Han var inte först men definitivt den som populariserade Roguelite Bullet Hell-genren. Det gick early access slutet av 2021 de senaste åren har ägnats åt att bygga en studio med 25 pers och släppa DLC samt göra spelet tillgängligt på alla plattformar man kan tänka sig. Sist ut var PS4/PS5 som fick det i slutet på sommaren 2024.

På diverse poddar har jag hört hyllningar om spelet och när Epic julen -24 delade ut det gratis så tänkte jag att det var dags att ge sig hän. Först funkade det inte alls. Förstod inte. Dog. Dog igen. Kom en bit längre. Låste upp lite saker. Dog. Dog igen. Sedan klickade det och bana efter bana klarades. Jag kände mig oövervinnelig. Hela skärmen full av mobs och med en arsenal som skär genom dem som en het kniv på smör. Underbart!

Efter 8 timmar checkar jag ut. Jag är mätt. 

Uglies (2024)

 

Jag får flashbacks till filmen Divergent när jag ser Uglies. Det är en ny generation skådespelare och namn som Joey King, Brianne Tju och Keith Powers betyder ingenting...än. Likheterna med Divergent håller då jag inte alls köper världsbygget, även om det på sina håll är snyggt. Där är ingen logik i vare sig det eller handlingen.

Huvudpersonen Joey King borde jag dock ha på in radar som trots sin unga ålder har ett digert CV och är född in i branschen. 

1/5

Outlaw King (2018)

 

Ovanför Chris Pine står det med väldigt liten text att detta är en film av David Mackenzie. På sin IMDB-sida har Mackenzie, trots att han är från England, cowboy hatt samt gjort en film med andra män i cowboy hatt. Filmen heter Hell or High Water. I den filmen, vilket var hans förra, var en av männen Chris Pine. Manuset där var skrivet av Taylor Sheridan, som är en riktig cowboysare, i alla fall när det kommer till det skrivna ordet. Nu verkar han ah landat som skapare och manusförfattare för Yellowstone och spinofferna. Längre bak i tiden har han väldigt stabila Sicario-rullarna. Jag har däremot inte sätt någon Mackenzie-film, trots att han 2003 gjorde en film som heter Young Adam, med Ewan McGregor och Tilda Swinton.

Denna filmen handlar om Robert the Bruce, eller Robert I, kung över Skottarna 1306-1329. Det var ett tag sedan. I filmens värld har vi sprungit på Robert the Bruce i Braveheart(1995), där Mel Gibson gestaltade William Wallice, en av flera personer som ville lägga rabarber på kronan. I den filmen spelade Angus Macfadyen Robert the Bruce, vilket han även gjorde i en film från 2019. Denna filmen fick ett väldigt svalt mottagande.

3-/5

2025 - Gamingåret som komma skall...

 

På Steam har jag varit sedan man var tvungen, vilket för mig blev 2004. Innan dess hade jag klarat mig utan. Epic blev en självklarhet att hoppa på. Billigare spel och kanske än mer intressant giveaways så det stänker. Totalt sätt har jag ackumulerat 400+ spel på Steam och 269 på Epic. Där är såklart en del dubbletter, men det kan kvitta. Där är en backlog som räcker och blir över, och inte minst intressanta titlar jag inte lyckats ta mig genom. Jag tittar på er Red Dead, Death Stranding och Cyberpunk, för att nämna ett axplock.

Ändå blir det allt som oftast samma spel som stjäl min uppmärksamhet. Rocket League är en konstant och senaste månaderna så har Pubg pockat på in uppmärksamhet igen. Väldigt kul att spela med polare, men egentligen meningslöst att köra med randoms. Detta måste upphöra!

Med bloggen till hjälp tänkte jag doppa tårna i mitt bibliotek och köra loss lite.

No Hard Feelings (2023)

 

Först känner jag inte igen henne, vilket jag verkligen borde efter 15+ filmer. Jennifer Lawrence ser i första scenen eller två märkligt svullen ut. Kanske är det sol och dricka. Förvirringen lägger sig i nästa scen när hon ser ut som sig själv igen.

Ett plus till Andrew Barth Feldmans version av Maneater.

3/5