Prime har, troligtvis på grund av Diane Keatons bortgång, börjat fronta alla Woody Allens filmer och jag dras till dem som en fluga till skit. Det är inte oproblematiskt att tycka om Allens filmer dessa dagar. Vissa sätter verket framför personen, andra inte. Fyra Oscars i sitt vitrinskåp, varav två från Annie Hall, där han också var nominerad som bästa skådespelare. Nominerad utan att vinna har han för övrigt blivit 20 gånger. Imponerande! Senaste nomineringen kom från lysande Blue Jasmine (2014).
Om filmen behöver jag inte säga mycket. Det var en av Allens första, och definitivt hans stora genombrott. Han har hunnit med över 50 filmer genom åren och det är svårt att minnas vad man sett. Den av hans filmer som gjort störst intryck är nog Zelig, från 1983, som jag såg när jag var yngre. Den kom på TV och jag minns hur jag blev helt förtrollad. Det är en mockumentary om en man, Allen, som kan förvandla sig och låta som vem som helst som är runt honom. Filmen är dessutom i svart och vitt.
5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar