Det känns surrealistiskt att titta på en film som inte berättas enligt västerländska normer. I modersmjölken har historier, berättelser och sagor lärt oss att tiden är linjär. Filmer som bryter mönstret fascinerar mig och behöver egentligen inte vara speciellt bra för att vara sevärda. Typiskt, men inte alltid, handlar filmerna om tidsresor.
Än mer knasigt blir det när man vet att man sett filmen förut, i alla fall minst halva, men att man inte kommer ihåg var man slutade - för allt är så bekant.
För mig är detta Mr. Nobody.
Jag hittade den pga Jared Leto, som fram till Dallas Buyers Club inte lyckades med någonting kommersiellt. Det har såklart ändrats och han kommer nog att ha mer att välja mellan i framtiden. Synd på ett sätt - för han har alltid lyckats hitta intressanta projekt. Requiem for a Dream är kronjuvelen, som jag vill uppmana alla att se. Tillika är den en Darren Aronofsky film, av vilka alla är ett tvång att titta på. Pi, Requirem, The Fountain, The Wrestler, Black Swan och under 2014 kommande Noah. Kanske fuckar han upp nu när han tappat sin musa Rachel Weisz.
Mr. Nobody blev en kommersiell flopp. Vad sägs om 1612 USD öppningshelgen i USA? Totalt spelade den in 2,3M USD - och kostade 47M USD att göra. En hyfsat olönsam affär.
Filmen lyckas väcka känslor hos mig. Man känner igen sig, sina drömmar och mardrömmar. Som en slice ur tänkbara liv ger den hopp och förtvivlan.
4/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar