The Drop

Jag har läst en del Dennis Lehane böcker i mina dagar. Svart nåd, Rött regn, Gone Baby Gone och Patient 67 - eller som de heter på Engelska - Prayers for the Rain, Mystic River, Gone Baby Gone och Shutter Island. Sedan min läslusta för kriminal litteratur slocknade så har Lehane fortsatt producera. En del av hans böcker har blivit filmatiserade - och han har även blivit mer engagerad i att också skiva screen-play. Bonus information är att Lehane varit inblandad i tre avsnitt av fullkomligt lysande The Wire. Till och med jag som inte normalt sätt fastnar för TV-serier plöjde de fem säsongerna med glädje. Skaffa boxen, fyll kylen och lås dörren.

Filmatiseringarna av Lehanes böcker har varit förträffliga Mystic River (Regi: Clint Eastwood), Gone Baby Gone (Regi: Ben Affleck) och Shutter Island (Regi: Martin Scorsese). Det är bara att bege sig till videobutiken och tanka. Nästa år får Ben Affleck uppdraget igen - i Live by Night, en bok som jag inte läst. Jag är taggad.

Har ni inte ännu förstått det är The Drop också Lehanes verk. För regi står Michaël R. Roskam i blott hans andra långfilm. Hans första, Bullhead, har jag inte ens hört talas om tidigare.

I rollerna har vi James Gandolfini, Tom Hardy och Noomi Rapace. Hardy är stabil, och spelar i vanlig ordning den tystlåtne. Gandolfini medverkar här i vad som kom att bli hans sista långfilm och Rapace är för ovanlighetens skull helt ok i sin roll. Jag förstår fortfarande inte grejen med henne - faktum är att det hade funnits många andra val för rollen hon spelar. Hon bryter inte lika mycket längre, vilket hjälper till att göra upplevelsen mer positiv. Ironiskt nog spelar hon en person med sitt ursprung från Öststaterna, kanske Tjetjenien.

Efter en lite långsam start så intensifieras filmen och pulsen höjs löpande. Bra skit!

4/5