Avengers: Infinity War

Många är de som hyllat de två sista filmerna på Avengers triologin. Detta har givetvis gjort mig skeptisk. Av någon anledning såg jag inte Infinity War när den kom 2018, men efter förra årets slutkläm i Endgame så tyckte jag att det var dags. Infinity War tog ett kliv upp jämfört med första Age of Ultron, som jag tyckte var lite lökig. Visst var där feta effekter, men där saknades inte saker att klaga på. Kanske beror det på den lite mörkare tonen.Förmodligen är det för att man bytte ut Joss Whedon, som för övrigt också gjorde Avengers (2012). Han är något av en veteran när det kommer till att skriva manus, men en lättviktare när det kommer till att göra film. Vill man läsa mer om varför Whedon inte gjorde de två filmerna kan man läsa här. För Infinity War är det bröderna Russo som styr skutan med en hord av manusförfattare. Efter Captain America filmen, som man regisserade så var nog manegen krattad.

Tempot är högt under de 2h29min filmen rullar och där är horder med karaktärer som skall synas och få sin stund i rampljudet, bland annat Chris Evans, AKA Captain America, som också var med i Knives Out (och i Snowpiercer då senaste månaden också inkluderat en skopa Bong Joon Ho). Det är nästan en förutsättning att man sett mer än en handfull av superhjältefilmerna för att kunna ta till sig mängden av detaljer och referenser, samtidigt den är sevärd på egen hand. Det är nästan så att man hade kunnat gjort filmen utan skådespelare så mycket CGI som är inklämd i varje ruta.

Russo-brödernas nästa projekt heter Cherry och inkluderar bland annat Tom Holland, AKA Spiderman) och Bill Skarsgård. Cherry är en debutroman av Nico Walker.

Inifity War sållar sig till den exklusiva skara filmer om spelat in mer än $2bn, men mer om det i en kommande post.

4/5