Foxcatcher

Bennet Miller har, i och med Foxcatcher, regisserat tre spelfilmer. Hans första var Capote och den andra Moneyball, båda med Philip Seymour Hoffman. På de tre filmerna har han blivit nominerad till Oscar två gånger. Olikt många andra har, snart 50-åriga Miller, inte kommit från industrin. Vanligt är att personer i hans ålder har jobbat som skådisar, producenter, eller vad det nu kan vara. Det visar sig att han träffade Hoffman på universitetet, men vad han pysslat med tidigare är mer oklart.

I Foxcatcher får vi följa bröderna Schultz och John du Pont, en excentrisk millionär. Att Mark Ruffalo var bra, rådde det aldrig något tvivel om. Att Channing Tatum kan mer än komedi och strippfilm var sannolikt. Att däremot Steve Carell hade fler strängar på sin lyra förvånade. Jäkla bra insats, inte mer att säga om det.

Filmen, som är baserade på en sann historia, var välgjord. Tempot är inte så högt, snarare flyter den framåt i sakta gemak. Tyvärr lyckas den inte fånga mig, av oklara orsaker. Nu delar jag ut mina små betyg baserat på vad jag tyckte, och inte vad jag hade kunnat tycka, så därför får Foxcatcher.

3/5