Mud

Mud. Lera.

Det är som om de har lånat propsen från filmen Beasts of the Southern Wild när de fick för sig att göra Mud.

För regi och manus står Jeff Nichols, som tidigare stått bakom detsamma på två filmer, Take Shelter och Shotgun Stories. Jag har inte sett någon av dem. Det verkar som om han lyckats imponera rätt folk som får göra denna, och redan har en fjärde film på gång, Midnight Special. Till det projektet har han fått med sig Kirsten Dunst, Joel Edgerton, och Michael Shannon. Shannon spelar med i hans två första filmer, men syns dock inte till i Mud.

Senast jag såg McConaughey, om jag försöker förtränga Magic Mike, var i Killer Joe, för snart ett år sedan. Han står ofta för en rätt underhållande tillställning och är ofta sådär kexchocklad glad och käck, för att ha med lite referenser till konfektyr.

Det är dock inte McConaughey som är huvudperson i denna historien, utan Tye Sheridan och Jacob Lofland. Sheridan och Lofland är bästa vänner och när de inte hjälper sina farsor med brödfödan så spenderar de tid tillsammans.

Lär man sig något av filmen är att man inte blir så värst mycket klokare när man blir äldre.

Behagligt, snudd på långsamt, tempo. Lågmäld och sevärd.

3/5