Splinter Cell - Blacklist

Hej Sam, det var ett tag sedan. Detta är sjätte spelet och jag har spelat alla utom Conviction, vilket är det femte. Första var helt fantastiskt och revolutionerande för sin tid. Kommer också ihåg hur Conviction hur det skulle ta serien till nya höjder med en långhårig och jagad Sam. Så blev det inte.

Blacklist känns gammalt. Unreal motorn har börjat se sina bästa dagar och storyn är stöpt i samma mall som allt annat mög. Efter att nyss ha spelat fantastiska Dishonored känns denna sumpiga portningen som en skymf. Styrningen är under all kontroll.

Vidare är teamet som man har skrämmande fantasilöst komponerat. Mörkhyad Sidekick, CHECK. Halvsexig soccer-mum till boss, CHECK. Blekvit hacker som drar dåliga skämt, CHECK. Arabiska miljöer, CHECK.

Visst har spelet sin charm och visst är det kul att planera hur man ska ta livet av de stackars ovetande vakterna med löjligt kort närminne. Efter att inte ha hittat någon när de hittat en livlös kropp går de i beredskap i 30 sekunder för att sedan patrullera vidare som inget har hänt.

Spelet förs framåt genom att klara av uppdrag och man belönas dessutom för hur man tar ihjäl vakterna. Dödar du sex personer till med pistol så får du $10,000. Snacka om att förstöra illusioner. Belönas det hemliga gänget agenter efter hur de tar kål på fiender.

Rekommenderas endast till die-hard fan av Splinter Cell, en skara jag förmodligen inte hör till.